Michael Claesson har titeln fyrstjärning general och han är Sveriges överbefälhavare sedan 1 oktober 2024.
Sundsvallsområdet – en ”nyckel” i Natos försvar 26 november 2025 05:00 Sundsvallsregionen är enligt Sveriges överbefälhavare Michael Claesson i dag en central del av det nordiska försvaret. Han lyfter också allvaret med drönarlarm, hackerattacker och skadad infrastruktur. – Det kommer att krävas uppoffringar för att hålla kriget på avstånd, säger han.
Katarina Vikström Text
På 1970-talet beskrevs Västernorrland som ”veka livet” – ett område med marginell militär betydelse. Idag är bilden en annan. Regionen anses vara en ”logistisk plattform” och en ”korridor” för militära förband mellan Trondheim, Sundsvall och finska Vasa. – Efter vårt inträde i Nato är den här delen av Sverige en viktig förutsättning, säger Michael Claesson under ett besök i Sundsvall.
Regionen fungerar enligt honom nu som en logistisk “hubb” för förflyttning av förband och materiel, med E14 och E4 som centrala transportleder. Hamnar och flygplatser i Västernorrland är enligt Michael Claesson avgörande för att kunna ge ”värdlandsstöd” till allierade styrkor.
Sundsvallspolitikern Jörgen Berglund (M), tidigare officer och ledamot i riksdagens försvarsutskott, instämmer: – Förstärkningar som kommer in västerifrån, till exempel från Trondheimsområdet, ska kunna transporteras hit för vidare färd över Östersjön eller Bottenhavet, eller vara kvar här för reparationer och påfyllning av ammunition, säger han.
Det förändrade säkerhetsläget har skapat oro senaste tiden. Inte minst bland värnpliktigas föräldrar. – Läget är allvarligt. Vi måste förstå att det handlar om en systemkonflikt mellan väst och Ryssland, och det är hela vårt sätt att leva som är under hot, säger Michael Claesson. Frågan om svenska värnpliktiga kan komma att skickas till Natos östra gränser, exempelvis mot Ryssland, om hotbilden mot Sverige ökar är ännu inte avgjord.
Enligt Michael Claesson tillåter inte den nuvarande lagstiftningen att värnpliktiga används i Natosammanhang i fredstid. Bara vid allmän mobilisering, högsta beredskap eller om en medlemsstat inom Nato attackeras (ett så kallat artikel fem-ärende) kan hela krigsorganisationen, inklusive värnpliktiga, användas. – Det är ytterst en politisk fråga som politikerna ska fatta beslut om. Jag som militär vill naturligtvis ha så stor handlingsfrihet som möjligt, men jag inser att det är en oerhört delikat fråga, säger Claesson.
Jörgen Berglund bekräftar att det ärendet nu bereds i Regeringskansliet och att en bred politisk överenskommelse är målet. – Det ska inte råda något tvivel om att sedan Sverige blev allierad så är vår uppgift att försvara hela Nato, precis som Nato ska kunna försvara hela Sverige, säger han.
Avskräckning är ett centralt begrepp i Natos strategi. Syftet är att få en potentiell angripare – exempelvis Ryssland – att avstå från militärt våld genom att visa att ”kostnaden” skulle bli för hög. – Det är motståndaren som måste bli avskräckt. Och är man då, som Ryssland, beredd att ta väldigt stora strategiska risker, så kan man ändå välja att använda militärt våld, vilket innebär att vi måste ha ett robust försvar, säger Michael Claesson.
Jörgen Berglund framhåller att avskräckningen hittills har fungerat. Inget Nato-land har angripits under alliansens drygt 70-åriga historia. – Avskräckning genom att ha militär förmåga är den främsta och första uppgiften för att förhindra att krig bryter ut, säger han.
Samtidigt har Sverige med sin historiskt neutrala hållning varit känt för att ha skickliga diplomater som även har medlat mellan främmande länder.
Hur mycket satsas det på diplomati i dag? – Jag ser diplomatin som en självklar del av en helhet. Det finns aldrig lösningar med enbart militära maktmedel. Vi talar alltid om att hantera information och militära maktmedel och naturligtvis också om ekonomi. Det är som en slags klaviatur som man spelar på, och det måste finnas en samklang hela tiden, säger Michael Claesson.
Fotnot: Om ett Natoland drabbas av en attack, kan det åberopa artikel 5 för att kräva stöd från de andra medlemmarna, som då är skyldiga att hjälpa till att försvara landet, men det är upp till varje enskilt land att besluta hur de ska bidra.