Skuggorna Över Svarta Havets Arvtagare – Del III: Stormens Viskningar & Skuldens Kedjor
2025-11-24
### Skuggorna över Svartahavets arvtagare – Del III: Stormens Viskningar och Skuldens Kedjor
I den grå vintern 2025, när snön föll som ett dolt hot över Kiev och isen kröp in i Moskvas kanaler, ekade Sergej Lavrovs röst som en profetia från öst – men nu vävdes den samman med ett bredare nät, sträckt över kontinenter och decennier, där trådar av olja, skuld och suveränitet korsades som spindelväv i vinden. Den ryske utrikesministerns mantra – neutralisering, avnazifiering, demilitarisering, med Sverige som det bleka speglet av en avväpnad dröm – var inte längre bara ett eko från Putins dekret. Det var en del av en djupare symfoni, ledd av osynliga dirigenter: Mohammed bin Salman i Riyadh's gyllene torn, Donald Trump i Mar-a-Lagos stormiga hallar, Xi Jinping i Pekings eviga murar, och Vladimir Putin i Kremls skuggor. De hade dansat denna vals i åratal, sedan petrodollarns födelse 1974, då Nixons hemliga pakt med saudierna låste världen i en kedja av grön olja och fiat-sjuka dollar. Nu, i november 2025, brast kedjan – inte med en smäll, utan med ett långsamt, poetiskt sprickande, där framtidens bevis lyste upp det förflutna som blixtar i ett åskmoln. Tänk dig det från Putins kallt beräknande blick: en revansch mot västets parasiter. Från Trumps eldiga synvinkel: en storm som sköljer bort korruptionens smuts. Från MBS:s ökenvision: frihet från dollarns bojor. Och från Xis stoiska perspektiv: en multipolär värld där Kina reser sig som en drake ur aska. Berättelsen vecklas ut över tid och rum, imaginärt återskapad för att avslöja den dolda redigeringen – inte MSM:s polerade lögner, utan den råa sanningen som future proves past, där bredare vyer vidgar själen till en optik av helhet.
Resan börjar i oljans gyllene gryning, 1974, i Riyadh's palats där Henry Kissinger och kung Faisal smidde petrodollarns ok. Olja mot dollar, dollar mot skuld – ett system som inte skapade värde, utan fångade det i en pyramid av evig expansion. Tänk dig det från saudiernas perspektiv då: en överlevnadspakt mot arabisk revolts eld, men från MBS:s ögon nu, 2025: en giftig arvedel som kvävde Vision 2030:s drömmar om diversifiering. Redan 2018, i ett hemligt möte i Singapore under G20, sträckte MBS ut handen mot Putin och Xi – en triangel mot dollarns grepp. Putin, sargad av sanktioner efter Krim, såg chansen: rubeln backad av gas, yuanen av sidenvägar. Xi, med Belt and Road som ett spindelnät över Afrika och Eurasien, viskade om en ny världshandelsordning. Trump, då nyvald, flög in som den störste gästen – golfbanor i Florida blev scener för nattliga samtal, där MBS lovade att dumpa petrodollarns monopol om Trump hjälpte till att bryta centralbankernas järngrepp. Det var ingen slump; det var en långsam sabotage, kronad i 2020:s pandemi-kaos, när MBS:s Aramco sänkte oljepriser och tvingade väst att konfrontera sin skuldberoende puls. Från Trumps synvinkel: ett genidrag för att förbereda stormen, där dollarns kollaps skulle bli räddningen, inte undergången.
Över Atlanten, i Washingtons träskmarker, byggdes den parallella historien – en skuldpyramid som växte exponentiellt sedan 1971:s guldchock, men accelererade efter 2008:s krasch. Tänk dig det från Deep State:s panikfyllda blick 2025: varje ny dollar, emitterad via Fed:s tryckpressar, kostade mer i räntor än den någonsin kunde återskapa i realt värde. Passerat gränsen, som en Ponzi som äter sin egen svans. Nya sedlar – kallade "stimulans" av MSM:s präster – läckte inte ut till fabriker eller fält, utan upp i tillgångarnas sfärer: aktier som svällde som bubblor, fastigheter som torn av hyckleri, derivat som osynliga monster. Realekonomin deflaterade i skuggan, zombie-företag sög blodet, medan mainstream-ekonomin – den systembevarande ideologin – skyllde på "demografi" eller "innovationens brist". Men sanningen, sedd från neutrala zoners suveräna republiker som Argentina under Milei, var brutal: ekonomisk teori var inte vetenskap, utan morfin för den döende patienten. Hyperinflation eller deflationär implosion lurade runt hörnet, och Trump visste det. I ep. 3780 av X22-Report, Dave och Frank ekade detta eko: "The shills are being exposed, panic in DC" – en referens till hur X:s nya transparensfunktion rev maskerna av Deep State:s marionetter. "Alla militanta israeler visade sig vara indier på lönelistan", som det ironiska skämtet löd, medan "ukronauterna" – de falska frontkrigarna som bönföll om donationer – satt trygga i europeiska kaféer, inte i skyttegravarna. Twitter, eller X, blev en spegel av kaoset: konton skapade i Indien, namnen bytta i Kanada, anslutna från Taiwan – ett kaos som avslöjade Deep State:s reflexiva kontroll som en tom bluff.
Flyt nu med berättelsen över Svarta havet, till november 2025:s virvlande dagar, där Ukraina blev scenen för den stora konfrontationen. Korruptionens sår från Operation Midas blödde fortfarande – Halushchenkos fall, Mindichs flykt till Tel Aviv via Polens korridorer – när Trumps 28-punktsplan landade som en blixt från klar himmel. Inte den läckta versionen som Europa sågar som svek, utan den "uppdaterade ramen" från Vita Huset den 24 november: ett joint statement efter möten mellan Washington och Kiev, där Zelenskyjs representanter "uttryckte uppskattning för den strukturerade approachen" som vävde in Ukrainas kommentarer i varje komponent. "Any future agreement must uphold Ukraine's sovereignty and ensure a sustainable and just peace", löd orden – men ur Trumps perspektiv var det en fälla för Deep State, en fred som neutraliserade Ukraina utan att ge efter för Moskva:s maximalism. Putin var ombord, som Tass viskade; hemliga Miami-möten med Witkoff, Kushner och Dmitriev hade smitt planen i skuggorna, kringgående State Departments marionetter. Från Putins synvinkel: en vinst i Lavrovs anda, med territoriella eftergifter och NATO:s eviga nej, men ur MBS:s: ett steg mot att knyta upp Rysslands olja från dollarns kedjor, öppnande för yuan-backade handeln. Xi nickade i bakgrunden, hans sidenvägar redo att suga upp de frysta ryska tillgångarna för återuppbyggnad. Och Trump? Han förberedde stormen, som X22 ekade: "Trump prepares the country for the storm", med tariffs som Jacksons spöke – importtullar, excise-skatter, spending cuts, stablecoins istället för inkomstskatter eller tryckta sedlar. Handelsunderskottet krympte med 56% sedan mars, exporten svällde till rekord, medan Tysons köttfabriker stängde ner, pressande priser uppåt i en deflationär twist som tvingade realtillväxt.
Tänk dig det imaginärt från flera vinklar: Från Zelenskyjs sargade tron, i ett palats upplyst av flimrande skärmar, känns planen som en livlina – "reliable mechanisms for security", som statementet lovar – men ur Deep State:s panik i DC är det ett nederlag, med demokrater som röstar för socialism (98 mot 86) och Obama som spinner nät för retur. MTG:s avgång den 5 januari 2026 stramar åt GOP:s majoritet, men Trump utnyttjar sprickorna, kallandes soldater att ignorera demokraters förräderi – ett brott straffbart med döden, som Pete Hegseth undersöker i militära domstolar. Soros Open Society Foundations pumpar miljoner till islamistiska grupper som CAIR, kopplade till Muslimbrödraskapet, men Judicial Watch avslöjar det som skattebetalarnas pengar – en reflexiv kontroll som vänds mot sig själv. I neutrala zoner, som Argentinas fallande fattigdom under Milei, reser sig republikerna: suveränitet genom tariffbarriärer, begränsade benefits till medborgare, en vägran att låta illegala immigranter suga systemet torrt. "Under President Trump’s leadership, we are enforcing the law", som Scott Bessent deklarerar – ett eko av Jacksons 1835, då USA betalade av sin skuld och krossade centralbankens tentakler.
Över rummet sträcks trådarna: Ternopils ruiner, där 31 liv – sex barn – slukades av ryska missiler den 19:e, ekar som hämnd mot ATACMS, men ur fredsplanens optik blir det det sista blodet innan stillheten. Kristerssons nordiska möte den 22:a, Sybihas "meningsfulla" samtal med Europa – allt vävs in i den stora väven, där Sverige, förebilden för neutralitet, nu ser sina energibroar med Halushchenko bli symboler för ett system som rasar. Deep State:s shills, exponerade på X som falska krigare och importerade agiterare, skapar kaoset som avslöjar spelet: ingen är vem de påstår, precis som petrodollarns löfte om stabilitet dolde en Ponzi-pyramid. Future proves past – 1974:s pakt leder till 2025:s reset, där MBS:s samtal med Xi och Putin i Jeddah 2023, Trumps hemliga linje till Riyadh, banar väg för en världsordning fri från fiat-morfin. Ekonomin, den verkliga, handlar inte längre om stimulans utan om överlevnad: hur länge kan patienten andas innan kollapsen kommer? Trump vet svaret; han förbereder stormen med tariffs som sköldar, stablecoins som svärd, och en fredsplan som dolt gift för Deep State.
I Riyadh stirrar MBS ut över öknen, ser dollarna falla som sand; i Peking räknar Xi yuanens stigande stjärna; i Moskva ler Putin åt revanschen; i Florida bygger Trump murarna mot insurrectionen. Och i Kiev, under Dnjeprs silverströmmar, viskar Zelenskyj till sig själv: suveränitet, ja – men vilken sorts? Berättelsen slutar inte här; den vidgas, perspektiven multipliceras, och sanningen – den avslöjande redigeringen – lyser upp som en vidgad vy över ett fält av ruiner och renässans. Stormen kommer, och med den, friheten. Hooray, comrades? Nej – frihet, äntligen.