Om Flitig Knarkokunnighet I SvD
2025-11-22
"SVT-serien ”Så knarkar Sverige” visar att den nuvarande politiken ger påtagliga kunskapsluckor kring hur svenskar använder droger.
Mattias Svensson
Publicerad 2025-11-21
Följ skribent
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
I Sverige vet vi vanligen mycket om befolkningens vanor och ovanor. Således vet vi att svenskar gärna tar en fika med den centralstimulerande drogen kaffe i centrum, pauser för sådana ritualer är legio på landets arbetsplatser.
Det var länge även rökpausen, även sedan man blivit tvungen att gå ut med sin cigarett. På senare år har det blivit snålare, men bruket av drogen nikotin har ändå gått över till snus, som kan intas vid arbetsplatsen utan paus och samvaro.
Numera dricker vi mer after work än on the job.
Våra alkoholvanor har sedan EU-medlemskapet och en försiktig liberalisering blivit kontinentala. Det är länge sedan som undangömda spritflaskor stärkte folk under arbetsdagen, vilket var vanligt på såväl fabriker som inom journalistiken under mer restriktiva decennier. Numera dricker vi mer after work än on the job, mer för att ha roligt och trivas än för att fly tristessen, mer vin, öl och bubblor och mindre starksprit och mer till vardags än att spara allt till en rejäl helgbläcka.
När det kommer till bruk av andra droger vet vi betydligt mindre. Det är till stor del resultatet av vår valda politik. Bruk av narkotiska preparat är förbjudet, med fängelse i straffskalan. Den som är förälder och nyttjar droger kan dessutom få en orosanmälan på halsen.
I breda kretsar anses det också omoraliskt att medge bruk av andra slags droger. Lite som att för 50 år sedan tillstå något så dekadent som att man drack vin till maten på en vardag. Sådana droger kan också uppfattas som direkt livsfarliga. De flesta svenskar i mogen ålder har trots allt matats med uppgifter från skola och myndigheter om narkotikans verkan, som vi i dag vet ofta varit mer skräckpropaganda än fakta.
Till detta kommer även den växande problematiken kring att narkotika med nuvarande lagstiftning bara kan köpas av kriminella som skjuter och spränger, om man inte odlar eller framställer den själv. Att handla preparaten lagligt och beskattat från en reglerad affärsverksamhet är, precis som bruk och innehav, förbjudet i Sverige.
Därför vet vi betydligt mindre om hur svenskar brukar de till risk och effekt mycket olika slags droger som sammanförs under begreppet narkotika, eller knark.
Programserien ”Så knarkar Sverige” i SVT är därför folkupplysning i enlighet med public serviceuppdraget. I tre program får man, bland annat via den indirekta mätmetoden att spåra avloppsvatten, något slags bild av hur bruk av olika slags droger ser ut.
Kokain används numera, till skillnad från för några år sedan, över hela landet, inte bara i storstäderna.
Svenskarna har exempelvis gått över till att bruka cannabis i vardagen snarare än med en stor ökning till helgen, inte olikt hur våra alkoholvanor har förändrats. Bruket av kokain, som under decennier uppfattades som en glamorös drog förknippad med kändiseliten, har också förändrats. Kokain används numera, till skillnad från för några år sedan, över hela landet, inte bara i storstäderna.
Ändå är det svårt att få människor att tala öppet om detta bruk. Johan Wicklén som gjort serien har arbetat med frågan i många år. Han har exempelvis intervjuat sjuksköterskor, ingenjörer och lärare som röker marijuana till sin bok ”Vi ger oss aldrig” (Volante, 2022) – en titel med anspelning på rådande konsensus kring den restriktiva narkotikapolitiken. Men i SVT-serien är det svårt att få någon att tala om drogernas för- och nackdelar, ens anonymt. Teamet får åka till Nederländerna, där public serviceprogrammet ”Drugslab” låter anställda testa droger och redogöra för dessas effekter. Holländare som vill använda förbjudna droger kan få dem testade i statliga laboratorier, så att de inte skadas av orena preparat.
I Sverige skyddar vi inte brukare på samma sätt. I stället låter vi poliser utföra tiotusentals drogtester på människor som därefter döms på löpande band. Denna praktik är en växande gökunge som slukat rättsresurser i över 30 år utan några påvisbara positiva effekter på bruk eller skador, vilket en ESO-rapport visade häromåret. Inga andra länder är i närheten av samma omfattande tillämpning av lagar mot bruk och innehav.
Också kring detta är tystnaden påtaglig, och okunskapen utbredd. Med jämna mellanrum dyker någon entusiastisk amatör upp och föreslår att polisen ska gripa och testa ännu fler, som om det inte redan hade prövats och misslyckats.
Människorna i reportaget gör något så ursvenskt som att leta svamp i vår natur, med skillnaden att den sinnliga effekt de söker inte är rent kulinarisk.
Samtidigt smyger sig kunskaperna på, och med dem insikten om att de förbjudna drogerna inte är väsensskilda från de tillåtna. De kan brukas med sina fördelar och risker, vilket är det vanligaste – och de kan missbrukas och få människor att fastna i beroende.
Inga förbud och polisåtgärder har fått ens vanligtvis laglydiga svenskar att avstå. Bruk av svamp med psykedeliska effekter är tvärtom numera så medelklass att det går att göra kulturreportage om, vilket SvD gjorde häromhelgen (8/11). Människorna i reportaget gör något så ursvenskt som att leta svamp i vår natur, med skillnaden att den sinnliga effekt de söker inte är rent kulinarisk.
Till slut är det nog sådana vittnesmål – och inte den förbudsrelaterade gängkriminaliteten och överdödligheten bland missbrukare, som förvisso borde vara skäl nog – som får fler att inse det ohållbara i den nuvarande svenska narkotikapolitiken."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.