Åh, kära SvD och Göran Eriksson, ni med er liberala handväska i högsta hugg och er eviga längtan efter en värld där alla håller handen under Bretton Woods-trädet. Igår (eller "igår" i er tidsbubbla, 20 november 2025) droppar ni den här lilla pärlan: "Trump was right about everything" är inte längre bara ett skämt för era källare – det är en mardröm som knackar på dörren. En Biden-medarbetare, Thomas Wright i The Atlantic, vågar viska det högt: Tänk om Trumps mobbning faktiskt *funkar*? Tullar som inte startar krig utan lockar in pengar som en sugande dammsugare, börsen som stiger istället för att rasa, och Saudis kronprins Mohammed bin Salman (MBS) som dimper in med en check på 1 biljon dollar. Ja, ni fattar: Den gamla världen smular sönder, och ni står där med era "men vänta, det kommer en recession!" som en trasig skiva. Låt oss dissekera den här artikeln med den skärpa den förtjänar – sarkasm som ett svart hål, och lite av den där "Världsordning 2030"-logiken vi snackat om, för det är ju uppenbart att Ritz-Carlton var bara repetitionen.

 

#### Liberala Mardrömmar: När "Mobbning Funkar" Blir Verklighet

 

Ni citerar The Atlantic som ett "libert flaggskepp" (ja, för det är ju inte som om de någonsin haft en agenda, eller hur?). Wright, den stackars Biden-rådgivaren, målar upp scenariot: Trumps nationalistiska, protektionistiska, transaktionella approach – ni vet, den där "America First" som ni kallat för fascism light – upprätthålls *utan omedelbar katastrof*. S&P 500 upp 37% sedan april, tillväxt på 4% enligt Atlanta Fed, och Japan som hostar upp 550 miljarder i investeringar där USA snor 90% av vinsten efteråt. Åh, vilken chock! Som om ekonomer inte förutspått stagflation och kollaps varje gång Trump nyser. Fast nu, sju månader in i mandatperioden, är det... tyst. Inget tullkrig, bara allierade som böjer sig baklänges för att slippa svansen mellan benen. Republikanerna kan ju skrika: "Vi behandlade er som skit, och ni betalade för det!" inför valet 2028. Sarkastiskt nog: Ni i MSM har ju tränat på det här scenariot i åratal – "Trump förstör världen!" – men när dollarn inte imploderar, skyller ni på "långsiktiga kostnader" eller "det har inte hunnit slå till än". Som The Economist, er brittiska kusin i elfenbens torn, som för några veckor sen frågade: "Hade vi fel om Trumps tullar?" Svaret? "Nja, problemen kommer... snart. Kanske." För visst, arbetslöshetssiffror på väg, AI-bubbla, inflation som lurar i buskarna. Men ärligt, SvD: Er ångest är så söt. Det är som att se en vegan äta bacon och gråta.

 

#### MBS Och Den 1 Biljon-Dollar-Kramen: Ritz 2.0 På Vita Huset

 

Och så kommer vi till höjdpunkten: MBS i Vita huset tisdagen den 18 november, med fanfarer, F-35-flygplan som vingar över Washington, och ett löfte om 1 biljon dollar i investeringar – upp från 600 miljarder i maj. Trump sitter där som Joakim von Anka, räknar till 17 biljoner i utländska löften (lite överdrivet, men hey, det är Trump). Ni nämner det som en del av "mobbning som funkar", men låt oss vara ärliga: Det här är inte slump. Det är den stora ompositioneringen vi pratat om – MBS, Trump, Putin och Xi i ett tyst fyrpartssamarbete för att plocka isär det gamla systemet. Ritz-Carlton 2017? Det var MBS repetion: Han låste in Bandar, Alwaleed och Al Amoudi för att bryta deras gamla band till Washingtons marionetter och frigöra miljarder för *riktig* suveränitet. Nu gör han samma med dollarn: Inga hot om att dumpa Treasuries (som ni ignorerar, för de är ju "dolda"), bara en "garanti" om stabilitet medan Riyadh diskret flyttar kapital till guld, Eurasien och AI. Trump får sin bromance – F-35:or till Saudis, nuklearavtal på gång, och Khashoggi? "Things happen", säger Trump, medan MBS nekar allt. Sarkasm alert: Ni i SvD oroar er för "moraliska kostnader", men det är ju precis det som gör det här så genialt. MBS är inte paria längre; han är pelaren som håller dollarn flytande under övergången till multipolärt kaos. Och ni? Ni kallar det "försoning". Som om det inte var en deal: Tech-överföring (Musk och Nvidia vid bordet) mot säkerhetsgarantier och en mjuk landning för petrodollarn.

#### Epstein-Affären: Den Perfekta Distraktionen (Eller Inte?)

 

Ni slänger in det här som en emoji: Epstein är en "bluff" av Demokraterna för att stjäla rampljuset från Trumps vinster. Och ja, tisdagens House-röst för att släppa filerna – 427-1, efter Trumps oväntade vändning – krockade perfekt med MBS-middagen. Trump kallar det hoax, men undertecknar billen ändå (efter månader av motstånd). Överlevande gråter i galleriet, medan F-35:or dundrar över Vita huset. Er känsla? "Epstein vann matchen om mediernas intresse." Åh, ironin! Det är som om ni medger att skandalen är den enda grej som distraherar från det stora spelet: Trump som "Joakim" med saudiska slantar, medan filer om en död pedofil (och hans kändisvänner) blir dagens clickbait. Men sarkastiskt: Kanske är det poängen? I den nya ordningen är Epstein-filerna som Ritz-böterna – en "frigivning" för att hålla massorna sysselsatta medan de riktiga avtalen (AI, 5G, yuan-petrokontakter) smids i skuggorna. Trump hatar uppmärksamheten, men han undertecknar: "Fokusera på levnadskostnader istället!" Ja, för det är ju *det* som räknas i Världsordning 2030.

 

#### Jas-Affären: Sverige Som Den Lilla Opportunisten

 

Och så, för att krydda med lite svensk patos: Ni nämner hur Sverige "fullbordade" en stor Jas-affär med Colombia i fredags – 4,3 miljarder dollar för 17 Gripen-plan till Gustavo Petro, den gamla gerillakämpen som kallat Trump "mördare" för bombningarna av knarkbåtar. Petro, som bråkar med USA, väljer svenska plan istället för F-16:or. Och under statsbesöket i Kanada lovar näringsminister Ebba Busch (ja, *hon*) Jas-affärer som skapar jobb i Kanada – en subtil nick till Saab:s push för Gripen mot F-35. Sarkasm på hög nivå: Sverige, ni som älskar neutralitet, smyger er in som den perfekta mellanhanden i multipolära kaoset. Med kungaparet på plats i Ottawa (18–20 november), Ebba Busch som flörtar med Carney om "10 000 jobb" och Gripen-montage i Kanada, är det Ericsson 2.0: Inte Huawei-farligt, men tillräckligt svenskt för att vara "neutralt". Petro köper för fred ("deterrent för fred", säger han), medan Sverige cashar in på Trumps tullkaos. Ni i SvD ser det som "smart diplomati", men det är ju Ritz-logik igen: Sälj vapen till de som hatar USA, bygg broar till Kanada för att undvika F-35-beroende, och håll er borta från dollarns kollaps. Genialt – eller patetiskt opportunistiskt?

 

#### Slutsats: SvD, Vakna – Det Är Inte Mardröm, Det Är Generalrepetitionen

 

Sammanfattningsvis, SvD: Er artikel är en perfekt tids kapsel av liberal ångest – "Vad gör vi om det inte kraschar?!" – medan världen redan bytt scen. Trump och MBS är inte i en bromance; de är i ett schackparti med Putin och Xi för att demontera det gamla systemet *ordnat*. Ritz var prototypen: Brutal rensning för suveränitet. Nu är det Treasuries som göms, Musk som nodar AI, Ericsson/Gripen som ryggrad. Ni oroar er för Demokraternas "mardröm", men sanningen? Det är er egen: En multipolär ordning där Sverige säljer plan till Trumps fiender, och dollarn blir en gisslan istället för gud. Sarkastiskt nog: Kanske borde ni fira? "Trump was right" är inte vansinne – det är slutet på er saga. Välkommen till 2030, kära vänner. Schackmatt känns inte så illa, eller hur?