Historisk Rysskräck
2025-11-21
Vad som egentligen hände (den sanna historien)
Bakgrund: Sverige hade redan förlorat Finland till Ryssland i kriget. Freden undertecknades i Fredrikshamn september 1809, men i juli var striderna i princip över på fastlandet.
Åland hade evakuerats: I mars 1809 hade svenska styrkor under Georg Carl von Döbeln retirerat från Åland över isen till Sverige (den berömda ”Ålandsreträtten”). Befolkningen på Åland följde efter i panik – de flesta ålänningar flydde till Sverige av rädsla för rysk ockupation och hämnd.
Juli 1809: En liten rysk kosackpatrull (ca 20–30 man) under löjtnant Jakov Kulnev (en legendarisk rysk kavalleriofficer) rider över isfria farvatten från Åland till Grisslehamn (eller snarare landstiger i närheten, troligen vid Singö eller Väddö).
Den berömda frågan: När kosackerna rider in i byn möter de lokala bönder och svenska soldater. Kulnev (eller en av hans officerare) frågar förundrat:
”Varför har svenskarna flytt från Åland? Vi har ju inte gjort dem något ont!”
(Det finns flera varianter i svenska och ryska källor: ”Varför flydde ni? Vi skulle ju inte skada er!”)
Svaret de fick: Svenskarna/ålänningarna svarade ungefär att de hört att ryssarna skulle förslava eller döda dem – rädslan efter alla år av ”rysskräck” från 1719 och tidigare krig satt djupt.
Kosackerna gör... ingenting: De plundrar inte, bränner inte, skadar ingen. De dricker lite brännvin med bönderna, pratar, och rider sedan lugnt tillbaka till Åland. Kulnev ska till och med ha sagt något i stil med ”Era officerare har lurat er – vi är inga barbarer”.
Varför gjorde de det?
Det var ingen krigshandling. Det var en ren rekognoscering – Kulnev ville helt enkelt se om svenska styrkor fortfarande fanns på fastlandet och varför civila ålänningar hade flytt i panik.
Ryssarna hade redan vunnit kriget och ville inte skapa mer fiendskap än nödvändigt inför freden. De visste att de skulle styra över Åland och Finland i framtiden och ville inte ha en hatisk befolkning.
Källor (du kan kolla själv)
Georg Carl von Döbelns egna brev och rapporter (publicerade i ”Minnen från fälttåget i Finland och Sverige 1808–1809”).
Ryska officerare som Jakov Kulnev och Mikhail Barclay de Tollys dagböcker.
Lokala sägner från Grisslehamn/Singö – det finns en minnessten rest 1909 vid platsen där de ska ha mötts.
Historiker som Herman Lindqvist, Peter From och finska/svenska forskare om 1809 års krig bekräftar alla episoden i stort sett likadant.
Det är en av de få gånger i historien då ”ryssarna kom ridande till Grisslehamn” – men istället för skräck och brand blev det nästan... en artig konversation.
Det är därför episoden lever kvar i folkminnet som något helt annorlunda än 1719 års skräck. Här var det ryssarna själva som var förvånade över svenskarnas panikflykt.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.