*En sarkastisk analys av börsens förestående fall*
*Åh, vilken härlig syn!* Medan New York firar sin socialistiska seger och Wall Street grämer sig över Mamdanis triumf, så förbereder vi oss för den mest förutsedda och ändå fullständigt chockerande händelsen: *börsens dramatiska fall.*
**1. "Socialismen dödar staden!"**
Skrik den äldre mannen med rullatorn – *som uppenbarligen glömmer* att Wall Street själv har varit döden nära så många gånger att det blivit en livsstil. När kapitalismen kraschar kallar vi det "cykliska nedgångar". När socialister vinner val kallar vi det "experiment". *Skillnaden är att det förra är betalt med våra pensionspengar!*
**2. Wall Streets tårar**
De stackars finanshjältarna som "investerat tid och pengar på att stoppa socialismen" – *som om inte deras derivathandel och kvantitativa lättnader* redan har gjort mer för att underminera kapitalismen än någon socialist någonsin kunnat drömma om! Mamdani behöver inte döda staden; Wall Street har redan grävt dess grav med sina CDO:er och subprime-lån.
**3. "Jag vill ha jämlikhet"**
Säger tatueraren Sarah, *omedveten om* att börskrascher är den ultimata jämlikhetsmaskinen: de gör alla lika fattiga! Miljardärer försvinner kanske inte, men deras portföljer gör det – *åtminstone tills nästa räddningspaket!*
**4. Trumps förlust – börsens vinst?**
Presidentens stöd till förlorarna beskrivs som ett nederlag – *men vänta bara!* Inget driver upp aktiemarknaden som ett gott gammaldags politiskt kaos. Eller var det tvärtom? *I dessa tider vet man aldrig!*
**Den verkliga ironin:**
När 86-åriga Jean Lithgow firar sin första socialistiska seger på 75 år, och Wall Street förbereder sig på att flytta till Miami, *så glömmer alla den historiska parallellen:* 1929, när socialisten Olive M. Johnson fick 0,4% precis efter kraschen. *Idag får socialisten 54%* – kanske för att väljarna redan ser börskraschen komma?
**Slutsats:**
Börsen kommer inte att falla *på grund av* socialismen, utan *till följd av* sin egen överhettning – precis som AI och skuldsystemet anpassat sig till en fiktiv verklighet. Nu anpassar sig politiken till den ekonomiska apokalypsen. *Välkommen till cirkelns slut:* När kapitalismen faller, får socialismen skulden – och vice versa!
*Så låt oss skåla med dyrt champagne i Central Park!* Om Mamdani inte kan stoppa börskraschen, kan han åtminstone ge den en politisk förklaring. *Det är så mycket bekvämare än att erkänna sanningen:* att spelet var riggat från början.
I New York vinner socialisten Zohran Mamdani lätt, men det gör också mer högerlutande demokrater i Virginia och New Jersey. Kanske får alla draghjälp av presidenten i Vita huset – tisdagens förlorare är Donald Trump. Göran Eriksson Publicerad 05:58 Följ skribent Kopiera länk Mail X Facebook NEW YORK. Det är en strålande vacker novemberdag, och Central Park är målad i höstfärger, när kapitalismens huvudstad faller och New York får ett socialistiskt styre. Zohran Mamdanis motståndare hade i alla fall tur med vädret. ”Mamdani kommer att döda den här stan” fräser en äldre man med rullator utanför en vallokal på Upper West Side. Han rullar snabbt vidare och vill inte fräsa mer än att han röstade på Andrew Cuomo. Svidande nederlag för Wall Street När Mamdanis seger var klar skrev X-kontot Wallstreetmav att ”de kommande fyra åren kommer det att bli oerhört underhållande att se detta vilda socialistiska/kommunistiska experiment i världens tidigare finanshuvudstad.” Borgmästarvalet blev ett svidande nederlag för de på Wall Street som investerat både tid och framför allt pengar på att stoppa socialismen. Men i höstsolen utanför en vallokal i Astoria i Queens – där Zohran Mamdani bor – är många förstås brinnande optimister och Zohranister. Sarah Shahata, är tatuerare och kallar sig socialist: – Jag vill ha jämlikhet, rättvisa för massorna, och för låginkomsttagare. Varför har vi miljardärer? Det finns ingen anledning till att vi ska ha miljardärer. Ekonomiskt välstånd borde fördelas i samhället, för det allmänna bästa. Sarah Shahata röstade på Mamdani. Sarah Shahata röstade på Mamdani. Foto: Göran Eriksson Carolyn McLaurin har en examen en i statsvetenskap från New York University och tvekade aldrig om vem hon skulle välja. Hon säger att hon hatar Andrew Cuomo, som ställde upp som oberoende, och Curtis Sliwa, Republikanernas kandidat. – Men jag gillar verkligen Mamdanis politik. Jag är själv socialist och håller med om hans program. Tisdagens tre tyngsta val har beskrivits som ett sorts storskaligt politiskt experiment för Demokraterna. Efter det förkrossande nederlaget i presidentvalet har partiet famlat efter en strategi som ska fungera för att ta tillbaka makten i representanthuset nästa år, och i Vita huset 2028. Måste man ta steg till vänster för att kunna vinna mot Trumps Magarörelse? Eller till höger, genom att och sluta driva frågor som transrättigheter och annat som Republikanerna kallar ”woke”? Eller räcker kanske väljarnas missnöje med Trump för att Demokraterna ska bli valbara igen? Partifalangerna har förberett sig för strid med tisdagens valresultat som vapen. Nu vann vänstermannen Mamdani bekvämt i New York, men det gjorde också de mer traditionella demokraterna i de två guvernörsvalen, Abigail Spanberger i Virginia och Mikei Sherill i New Jersey. Seger – men utan tydlig riktning Tre solklara segrar – det enda Demokraterna kan klaga på är att väl valkvällen inte ens blev spännande. Det är förstås en triumf för det svårt sargade Demokratiska partiet, men pekar inte ut någon tydlig riktning framåt. Förmodligen är det ändå en lättnad för de mer traditionella demokraterna – deras motståndare i partivänstern skulle ha haft en mycket starkare position om New York hade varit det enda framgångsexemplet. Demokraterna vann också en folkomröstning i Kalifornen, som nu kommer att rita om valkartan för att ge partiet fler platser i kongressen – ett svar på vad republikanerna har gjort i Texas. President Trump hade – med varierande entusiasm – gett sitt stöd till Demokraternas motståndare i New York, Virginia och New Jersey. Alla förlorade, och därmed också Donald Trump. Segern i borgmästarvalet i New York är en politisk sensation. Zohran Mahmdani övervann till alla invändningar – han var för ung, han var för vänster, han var muslim, han var för kritisk mot israel och för okritisk mot Hamas, han var för oerfaren och han är inte arbetarklass: pappan är en framgångsrik professor och mamman är filmskapare. Inte ens Mamdanis tidigare försök som rappare under namnet Mr Cardamom – Herr Kardemumma – fick det trendmedvetna unga New York att vända sig från honom. Kodordet var ”affordability” – och löftet att sänka kostnaderna för att leva i New York. Men supportrarna är nu tveksamma till hur mycket han verkligen kommer att kunna av sitt vänsterlutande program – som de höjda skatterna som han själv inte har makt över. – Förmodligen inte särskilt mycket. Men jag gillar hans avsikter, säger Carolyn McLaurin. Jean Lithgow, 86 år. Jean Lithgow, 86 år. Foto: Göran Eriksson. 86-åriga Jean Lithgow röstade på Mahmdani på Upper East side, och säger att hon har varit demokratisk socialist sedan hon var 11 år, och äntligen fick en kandidat att rösta på. – Jag tror att vissa av hans förslag kommer att vara svåra att genomföra, men jag bryr mig inte. Vem som helst som försöker något nytt är bra. – Han kommer att flytta politiken väldigt lite till vänster. Borgmästare i New York är ett omöjligt jobb, säger Chris Krohn som är från Kalifornien men kampanjar i New York. Sarah Shahata tror att supportrarna kommer att ändra inställning till Mamdnai efter valsegern. – När han har vunnit, kommer vi att gå från att älska honom till att hålla honom ansvarig för vad han inte genomför. Men hur går det för Wall Street? Ingen vet, men det kunde alltid vara värre. 1929 ställde den svenskfödda socialisten Olive M. Johnson– född Olivin Malmberg i Lund – upp i borgmästarvalet. Hon fick bara 0,4 procent av rösterna. Det var två veckor efter den stora börskraschen.