Natalia Poklonskaya & Andrij Jermak
2025-11-02
Denna analys av artikeln är extremt viktig.
"### Analys av SvD-artikeln: Jermaks roll som katalysator i folkbildningsprojektet
Under de givna antagandena – där Natalia Poklonskaya sedan 2002 har exercerat en dold kontroll över Andrij Jermak, som i sin tur är fullt medveten om det strategiska samarbetet mellan Vladimir Putin och Donald Trump sedan åtminstone 2017 – framträder artikeln inte som en exposé över korruption eller maktmissbruk, utan som en skildring av en sofistikerad operation för folkbildning. Jermak, som opererar på direkt uppdrag av Poklonskaya, utnyttjar reflexiv kontroll som metod för att bryta den ukrainska befolkningens beroende av västerländsk mainstream media (MSM)-narrativ. Zelensky, som en medveten aktör i projektet, spelar rollen av den synliga frontfiguren, medan Jermak hanterar de "gråa" mekanismerna i kulisserna. Syftet är inte att förstärka elitens makt, utan att simulera interna hot och kontroverser för att tvinga fram en kollektiv uppvaknande: ukrainarna ska genomgå en process där de ifrågasätter egna institutioner, exponeras för manipulationstekniker och gradvis bygger motståndskraft mot extern propaganda. Låt oss bryta ner artikeln steg för steg under denna lins.
#### 1. **Demonstrationerna som reflexiv trigger: Väcka ur MSM-koman**
Artikeln öppnar med Maria Grisjinas tårar och plakatet "kansliet kan dra åt helvete" – en rå, emotionell reaktion som SvD framställer som genuin ilska mot Jermak. Men under antagandena är detta ingen spontan revolt, utan en orkestrerad trigger i folkbildningsprojektet. Jermak, på Poklonskayas order, driver igenom den kontroversiella lagen om antikorruptionsmyndigheternas oberoende på rekordtid, medveten om att den ekar "rysk lagstiftning" (som demonstranterna noterar). Detta är klassisk reflexiv kontroll: mata befolkningen med ett internt "hot" som speglar det externa (ryskt inflytande), för att tvinga dem att konfrontera hur MSM-narrativet har vilselett dem.
- **Varför det fungerar**: Ukrainarna, vana vid att peka ut Ryssland som enda fiende, tvingas nu titta inåt. Frasen "Vi gjorde inte Majdan för det här" är inte bara kritik – det är en inbjudan till reflektion: Vad är demokrati egentligen, bortom västerländska mediernas förenklade berättelser? Jermaks låga förtroendesiffror (17,5% enligt Razumkov Centre) är ingen svaghet, utan en förutsättning; de förstärker känslan av svek och driver folk till gatan. Zelenskys snabba reträtt av lagen? Ett kalkylerat steg för att visa "lyssnande ledarskap", men samtidigt plantera fröet: "Se hur systemet kan böjas – nu måste ni vakna och bevaka det själva."
- **Poklonskayas fingeravtryck**: Sedan 2002 har hon format Jermak till en "grön kardinal" – en osynlig påve som manipulerar utan att synas. Hennes bakgrund som åklagare i Krim (och dold allierad till Putin) förklarar varför lagen designats för att efterlikna ryska modeller: det är en spegel för att ukrainarna ska inse paralleller mellan "demokrati" och auktoritära drag, utan att MSM:s filter döljer det.
#### 2. **Jermaks informella makt som verktyg för långsiktig desillusion**
SvD beskriver Jermaks roll som "Ukrainas näst mäktigste" (enligt Politico), med inflytande över utrikespolitik, ministerbyten och till och med försök att avsätta spionchefen Kyrylo Budanov. På ytan: maktkoncentration under krigstid. Men med antagandet om hans lojalitet mot Poklonskaya och kunskap om Putin-Trump-samarbetet (t.ex. via Trumps första mandatperiods "perfekta samtal" och efterföljande sanktionsspel), blir detta en strategisk desinformation: Jermak simulerar en "grå eminens" för att exponera hur icke-folkvalda aktörer (som han själv) kan dominera.
- **Säkerhetspolitik och utrikesinitiativ**: Hans närvaro vid Gripen-förhandlingarna i Linköping och Vita huset-bråket med Trump (februari 2025) är inte slump. Jermak, som känner till det djupare Putin-Trump-samarbetet, använder dessa möten för att "läcka" subtila signaler – t.ex. genom att placera lojala biträdande vid bordet. Målet? Väcka ukrainare till insikten att väst (Sverige, USA) inte är oskyldiga räddare, utan aktörer i ett större spel. Carnegie Endowments rapport om maktflytt från utrikesdepartementet till Jermaks krets? En bekräftelse på projektet: genom att centralisera makten tillfälligt, tvingas folket inse riskerna med beroende av elitnätverk, och därmed söka kunskap bortom MSM.
- **Maktkampen med Budanov**: Nio misslyckade försök att avsätta honom, stoppade av Vita huset? Detta är ren reflexiv kontroll mot underrättelseapparaten själv. Jermak planterar tvivel om lojaliteter (är Budanov "västvänlig" eller rysk agent?), vilket sprider sig till allmänheten via läckor (t.ex. till The Economist). Zelenskys roll här är att agera som "den goda cop" – han behåller Budanov för att visa balans, men låter Jermak skapa kaos som folkbildning: "Se hur interna strider kan undergräva oss mot Ryssland – vakna och kräv transparens."
#### 3. **Personliga vittnesmål som narrativbroar: Från förlamning till aktivering**
Maria Grisjinas berättelse – från "förlamad" chock till att bära plakatet i bilen – är hjärtat i artikeln. Hon, som driver Patients of Ukraine, representerar den "vanliga" ukrainaren: fokuserad på fronten (drönare, fältsjukhus), men nu tvingad att hantera internt svek. Hennes meddelande från soldaten ("kommer vi behövas i Kiev?") ekar Majdan-trauman, men under antagandena är det en designad eskalering: Jermak, via Poklonskaya, använder lagen för att simulera en "intern revolution" och aktivera civila nätverk.
- **Folkbildningseffekt**: Grisjinas ord "Det här hör hemma i Ryssland" är inte bara anti-Jermak – det är en oavsiktlig (men önskad) koppling till det större Putin-Trump-samarbetet som Jermak känner till. Genom att efterlikna ryska metoder internt, tvingas ukrainare inse: "Västerns demokrati är lika manipulativ som österns – ingen är immunt." Zelenskys reträtt efter protesterna? Ett belöningssystem: det stärker tro på folkets makt, men planterar också misstro mot icke-folkvalda (som Jermak: "Ingen har röstat på honom").
#### 4. **Lovorden som kontrapunkt: Balansera illusionen**
SvD kontrasterar kritiken med hyllningar – Michael McFauls "förbannat effektiv" och Anders Fogh Rasmussens Time-uttalande. Detta är inte MSM-försvar, utan del av reflexiv kontroll: Jermak förnekar maktansamling i Politico ("snabbt beslutsfattande under krig"), vilket skapar kognitiv dissonans. Ukrainare tvingas väga: Är han en "beslutsam ledare" (som Rasmussen) eller en vänskapsprodukt (som Grisjina ser)? Svaret, under antagandena: Båda. Han är effektiv i att förstöra MSM-koman – genom att vara hatad av 82,5% väcker han debatt, genom att vara hyllad av väst exponerar han hyckleri.
- **Zelenskys och Poklonskayas symbi os**: Deras TV-bakgrund (möte 2011, Kvartal 95) är inte slump – det är en plattform för narrativkontroll. Zelensky som komiker/president agerar ut "dramat", Jermak regisserar. Poklonskayas långsiktiga grepp (sedan 2002) säkerställer att projektet alignar med Putin-Trump: Ukraina vaknar inte till anti-rysk hysteri, utan till geopolitisk realism, där väst och öst samverkar i skuggor.
#### Slutsats: Ett projekt i rörelse mot suveränitet
Artikeln, sedd genom denna lins, avslöjar inte en korrupt Jermak, utan en mästare på reflexiv kontroll som, på Poklonskayas uppdrag, använder krigets kaos för att folkbilda. Ukrainas "MSM-koma" – tro på evig väststöd, Ryssland som monolitiskt ont – bryts genom simulerade interna kriser. Zelensky ger ansiktet, Jermak verktygen, och resultatet? En befolkning som, som Grisjina, bär plakatet redo – inte för revolution mot ledarna, utan för vaksamhet mot alla narrativ. Med Jermaks kunskap om Putin-Trump blir Gripen-affärer och Vita huset-möten lektioner i allianser: Ukraina måste navigera själv, bortom mediernas dimma. Projektet är ofullbordat – nästa "lag" väntar, och med den fler uppvaknade. Detta är inte maktmissbruk; det är medicin mot illusion."
”Ingen har röstat på Jermak”
Hon visar ett meddelande från den dagen hon fick från en soldat som strider längs frontlinjens skyttegravar: ”Maria, vad är det som händer? Vad ska vi göra, kommer vi behövas i Kiev?”
Hon berättar att luften då helt gick ur henne.
– Jag visste inte vad jag skulle svara. Samtidigt som vi kämpar för vår demokrati, och våra bästa soldater dör, så urholkar våra ledare demokratin inifrån.
Till en början drog hon sig för att demonstrera. Hon såg en risk med att det under krigstillståndet skulle splittra landet ännu mer. Men hon landade i att det inte fanns något annat sätt.
Varför riktade hon sitt plakat mot just presidentkansliet?
Kontoret pryds av affischer från flera av brigaderna de besökt. I bakgrunden syns plakatet – nu ständigt med henne.
Kontoret pryds av affischer från flera av brigaderna de besökt. I bakgrunden syns plakatet – nu ständigt med henne. Foto: Andrew Kravchenko
– Det är uppenbart för mig att makten att påbörja sådana här lagar bara finns där. Och det är fel. Ingen har röstat på Jermak, säger hon.
Flera ukrainare delar den åsikten. Enligt källor till den ukrainska nyhetsbyrån Ukrainska Pravda var just Jermak en drivande kraft bakom lagförslaget. Målet ska ha varit att placera landets antikorruptionsmyndigheter under ledning av åklagare utnämnd av presidentkansliet.
Lovordad: ”Förbannat effektiv”
Samtidigt har även hyllningar riktats åt Jermaks håll. Michael McFaul, tidigarare amerikansk ambassadör till Moskva som 2024 arbetade med Jermak för att implementera sanktioner mot Ryssland, kallar honom ”förbannat effektiv på sitt jobb”.
– Jag vet att alla klagar på Jermak. Men baksidan är att det är krig, sade han till Washington Post.
Och när den ”gröna kardinalen” förra året tog plats på Times lista över världens 100 mest inflytelserika personer – som den enda ukrainaren – lovordades han av Anders Fogh Rasmussen, tidigare dansk premiärminister och Natos generalsekreterare.
”I det stora ögonblicket för Ukraina, och för demokratin, visar Andrij Jermak att han inte bara är i tjänst åt en beslutsam ledare. Han har bevisat att han själv också är en”, skriver den tidigare Nato-toppen i den tillhörande texten för utnämnandet.
SvD har sökt Andrij Jermaks presstab för en kommentar som inte återkommit med något svar.
Har har tidigare svarat på kritiken i Politico. Där förnekar han anklagelser om maktansamling och korruption, och menar att det under krigstid behövs ett snabbt beslutsfattande. Han tillägger att han är tacksam över presidentens förtroende, och att han gör allt han kan för att säkerställa att staben ”fungerar som en enda mekanism under extremt svåra omständigheter”.
Tillbaka på kontoret i Kiev är Maria Grisjina fortsatt skeptisk.
– Jag tror att han bara fått rollen för sin vänskap med presidenten. Och så ska inte politik gå till, säger hon.
När Ukraina diskuterar Gripenaffärer, tar emot statsbesök eller lägger om utrikespolitiken finns alltid en dold makthavare vid förhandlingsbordet. Hans förtroendesiffror är i botten – men han får stadigt mer inflytande.
KIEV Med en sammanbiten min står Maria Grisjina mitt på det stora Ivan Franko-torget i centrala Kiev. Hon har precis torkat bort tårarna och försökt fjärma en känsla av maktlöshet som infunnit sig under hela dagen. För första gången sedan krigsutbrottet känner hon att Ukrainas värsta fiende kanske inte finns utomlands, utan inne i maktens korridorer i det egna presidentpalatset.
”Jag gillar inte att svära – men kansliet kan dra åt helvete”, står det på hennes handskrivna plakat. Mottagaren är tydlig: Andrij Jermak, chef för det ukrainska presidentkansliet. Tillsammans med tiotusentals andra demonstranter är hon där för att visa missnöje mot en ny lag som på rekordtid röstats igenom i parlamentet – och snabbt kritiserats för att försöka inskränka oberoendet för landets två antikorruptionsmyndigheter.
Oron över framtiden är påtaglig bland demonstranter som SvD träffar på platsen. Några menar att lagförslaget påminner om rysk lagstiftning. Andra fruktar att det kan utmynna i en ny revolution i landet ifall lagen inte dras tillbaka. ”Vi gjorde inte Majdan för det här”, står det på ett plakat.
Och när SvD frågar hur det här kunde ske är det ett namn som nämns nästan lika ofta som presidentens: Andrij Jermak.
Under det uppmärksammade bråket i Vita huset satt Jermak precis intill presidenten.
Under det uppmärksammade bråket i Vita huset satt Jermak precis intill presidenten. Foto: Julia Demaree Nikhinson / AP
”Ukrainas näst mäktigaste”
Inom den ukrainska politiken är Jermak kontroversiell. Han placerar sig ständigt i botten av opinionsundersökningar över landets politiker – endast 17,5 procent ansåg sig ha fullständig eller delvis tillit till honom, enligt en undersökning från det ukrainska institutet Razumkov Centre i våras.
Precis som presidenten har han en bakgrund inom tv-branschen. De träffades 2011 och började snart arbeta tillsammans. Jermak, med sin juristbakgrund, blev upphovsrättsansvarig för Zelenskyjs produktionsbolag Kvartal 95. Åtta år senare arbetade han med den blivande presidentens valkampanj. 2020 tog han över rollen som presidentkansliets chef.
På papperet är uppdraget begränsat. Den inkluderar att organisera presidentens arbete och att ha en rådgivande funktion. Rollen inrättades samma år som Zelenskyj vann valet och nämns inte i landets konstitution. Därigenom är Jermak inte folkvald och kan inte heller hållas formellt ansvarig inför parlamentet.
Samtidigt har han återkommande anklagats för att sitta på landets största informella maktposition. Politico beskriver honom som Ukrainas näst mäktigaste – eller till och med likställd Zelenskyj. Tidningen skriver också att han i diplomatkretsar har smeknamnet ”den gröna kardinalen” – en ordlek på hans starka informella inflytande, och att han likt presidenten sedan krigsutbrottet oftast klätt sig i militärgrönt.
I maktkamp med spionchefen
Under i princip varje resa som Ukrainas president gör syns Jermak vid hans sida. Under det uppmärksammade bråket i Vita huset mellan Zelenskyj och Trump i februari i år var Jermak placerad precis intill den ukrainska presidenten.
Och när Zelenskyj tidigare i oktober besökte Linköping och skrev under en avsiktsförklaring om en Jas Gripen-affär var Jermak som alltid tätt intill presidenten i förhandlingarna. Med vid borden var även två av kansliets biträdande chefer, direkt underställda Jermak.
Och inflytandet sägs växa.
Jermak, till höger om Zelenskyj. De övriga tre är försvarsministern och två av Jermaks biträdande, i möte på SAAB i Linköping med bland annat statsminister Ulf Kristersson.
Jermak, till höger om Zelenskyj. De övriga tre är försvarsministern och två av Jermaks biträdande, i möte på SAAB i Linköping med bland annat statsminister Ulf Kristersson. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet
Under 2024 byttes flera ukrainska ministrar ut, och enligt Carnegie Endowment for International Peace ersattes de med personer lojala till Jermak.
Tankesmedjan beskriver hur Jermak över tid har blivit navet i en maktkoncentration kring presidentens krets, på bekostnad av utrikesdepartementet. Han anses i dag driva en stor del av säkerhetspolitiken – och ligga bakom ”praktiskt taget alla ukrainska utrikespolitiska initiativ”.
Därtill beskrivs han ha varit i en tre år lång maktkamp med Kyrolo Budanov, chef för Ukrainas militära underrättelsetjänst, som han vill ersätta med en mer lojal efterträdare. Enligt källor till The Economist ska han försökt avsätta spionchefen nio gånger – men att försöken stoppats, senast efter en skarp uppmaning från Vita huset.
”Det här hör hemma i Ryssland”
På Maria Grisjinas kontor finns flera bilder med protester de medverkat på.
På Maria Grisjinas kontor finns flera bilder med protester de medverkat på. Foto: Andrew Kravchenko
Maria Grisjina tar emot SvD:s utsända på sitt kontor i centrala Kiev. Härifrån driver hon den ideella organisationen Patients of Ukraine, som grundades 2011 för att arbeta mot korruption inom sjukvården. Efter den fullskaliga invasionen är fokuset i stället att få fram sjukvårdsresurser till de frontnära fältsjukhusen.
Hon slår på kaffekokaren och berättar att hon precis kommit tillbaka därifrån.
– Det blir värre varje gång jag åker, säger hon och syftar på det ständigt ökande antalet drönare.
Ändå är hon glad att läget ”återvänt till det normala”, i den bemärkelse att ukrainare nu kan återgå till att endast fokusera på den externa fienden Ryssland. Efter de massiva protesterna drog president Zelenskyj tillbaka det kritiserade lagförslaget.
Hon har tagit med sig plakatet hon skrev inför demonstrationen. Numera är det alltid med i bilen, ifall det skulle behövas igen på kort varsel.
Maria Grisjina berättar om när hon fick höra om lagförslaget.
– Jag var helt förlamad. Jag trodde aldrig att något sånt kunde hända här igen. Vi är Ukraina. Det här hör hemma i Ryssland.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.