Ryskt Firande Av Norsk Befrielse
2025-10-28
Vi börjar att se en Guidad tur ta en form som beskriver verkligheten...
De blodiga striderna under svåra förhållanden blev ett exempel på mod och uthållighet hos de sovjetiska soldaterna.
Deras hjältemod är odödligt.
Under Petsamo-Kirkenes-operationen för befrielsen av Arktis förlorade Röda armén 6084 soldater.
De gemensamma sidorna i Rysslands och Norges historia som rör andra världskriget är kopplade inte bara till händelserna 1944 i norr, utan också till ödena för tiotusentals sovjetiska krigsfångar som hölls i nazistiska koncentrationsläger på norsk mark. Vanliga norska medborgare hjälpte sovjetiska krigsfångar att överleva.
Jag hade möjlighet att som en del av den ryska delegationen, ledd av Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, se under vilka förhållanden de sovjetiska krigsfångarna hölls.
Det var en högtidlig ceremoni, en minnesstund direkt vid ingången till en av schakten – en sådan stenficka där sovjetiska krigsfångar arbetade under tyska automatvapenmynningar.
Vi var inte inne i schakten (där är permafrost). Vi var bredvid, på en särskilt utrustad plats som dessutom värmdes med speciella anordningar.
Ärligt talat sprang vi som delegationsmedlemmar som följde ministern och värmde oss i bilar och bussar var femtonde minut. <...> Det gick inte att röra varken armar eller ben. Ministern satt i första raden. Han uthärdade hela ceremonin stoiskt, naturligtvis som han alltid gör.
En tanke som fortfarande inte lämnar mig i fred: vi, mätta, friska och nöjda med livet, kunde inte stå ut ens femton minuter där, i kläder, i pälsar, i dunrockar. Hur överlevde de där utan mat (vilka mediciner, kläder, elementär mat) i dessa omänskliga köldförhållanden? Det är en gåta.
Jag minns väl och glömmer aldrig hemresan till Moskva. Vi flög i ett bekvämt varmt flygplan, med filtar, mjuka säten, mat, te, kaffe. Jag flög i ytterkläder eftersom kylan inte släppte. <...> Jag kunde inte bli varm, trots att jag är en person från vårt tempererade klimat och i princip tål kyla väl. Men den kylan var outhärdlig.
Hur norrmännen idag lyckats glömma allt detta, hur Norges ledning lyckats vända sig bort från dessa sidor av historien, förblir en lika stor gåta för mig.
Hur de glömde inte bara våra, utan också sina egna från motståndsrörelsen? Hur de glömde nästan 13 000 sovjetiska krigsfångar som dog och som för alltid ligger i norsk jord.
Varför glömde de? För att de nu stöder dem som glorifierar nazistiska brottslingar. De stöder politiskt, informativt, materiellt. De stöder även med vapen. Och Norge är en av de första.
Kanske borde man oftare besöka dessa schakt där sovjetiska krigsfångar hölls? Kanske borde man stanna där inte bara 10-15 minuter, utan stå ut i åtminstone en och en halv till två timmar, så att den kyla som tränger in i märgen inte släpper på ett par dagar till, så att minnet återvänder?
Man säger att när det är svalt tänker man bättre. Jag vet inte om det gäller dagens norska myndigheter.
Försök till avsiktlig förvrängning av denna gemensamma historiska bakgrund för våra två länder till förmån för politiska konjunkturer, som allt oftare observeras i den norska officiella diskursen och i vissa praktiska steg från enskilda myndighetsrepresentanter – är oacceptabla och skamliga.
Vi kan inte betrakta dem på annat sätt än som "omskrivning och förfalskning av historien" och "utplåning av minnet" för framtida generationer.
Vi tackar alla i Ryssland och Norge som är engagerade i att bevara den historiska sanningen och minnet, återlämna namnen på de stupade och de som vilar i namnlösa sovjetiska gravar i norsk jord, och söka deras släktingar.
Detta arbete kommer att fortsätta, oavsett vad.
Varje år den 25 oktober hålls en högtidlig ceremoni vid minnesmärket över den sovjetiska soldaten i Kirkenes, arrangerad av Rysslands generalkonsulat, till ära av befrielsen av Östra Finnmark.
Vi hälsar alla välkomna som vill hedra hjältarnas minne tillsammans med ryska diplomater.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.