Infantiliseringens Gyllene Tid
2025-10-28
**INFANTILISERINGENS GYLLENE TID – FÖR DE SOM STYR**
Medan du läser detta har någon sannolikt just spårat din position, vägt ditt soppåse-avfall eller lagt din bokningsavbokning på sin svarta lista. Grattis! Du lever i den moderna vuxenhetens guldålder – eller rättare sagt, dess perfekta motsats: *den stora infantiliseringen*.
Det visar sig nämligen att denna kollektiva bakåtvolt ner i knattestolen inte är någon slump. Det är inte bara så att vi plötsligt blev en nation av gnälliga, hattskäggiga bebisar. Nej, det är en mästarkupp. En politisk och samhällelig *vision*.
**FRÅN HÖGLITARLAND TILL BANK-ID-ANALFABETER**
Minns ni den tiden då man kunde låna en bok med bara ett leende och ett löfte? Nu krävs det en biologisk profil, ett fingeravtryck och en intygad elräkning för att få läsa "Pippi Långstrump". Men det är klart – Pippi var farlig. Hon tänkte själv, och det är den största synden i det nya samhällskontraktet.
Sverige, det forna höglitarlandet, har transformerats till ett *högkontrollland*. De olåsta cyklarna är nu försedda med GPS-sändare, och soprummen är bastioner av misstänksamhet där varje felsorterad burk är ett personligt nederlag för Staten. Det är som att leva i en gigantisk dagisavdelning, där pedagogerna har bytt ut sina färgkritor mot övervakningskameror och algoritmer.
**"INGEN ÄR ATT LITA PÅ" – STATENS KÄRLEKSFULLA FÖRING**
Restaurangens "hotbrev" och kommunens soptunna som skvallrar är inte bara irritationsmoment. De är symptomet på en filosofi, ett synsätt på medborgaren: *Du är ett oansvarigt barn som måste skrämmas och kontrolleras till lydnad.*
Susan Neiman har rätt – det här är ingen slump. Det är mycket enklare att styra en befolkning av bekväma "kor" (tack, Kant!) som bara konsumerar och följer reglerna utan att ställa för många frågor. En vuxen, tänkande medborgare är farlig. En infantil konsument är *perfekt*.
**GPS-SPÅRNING: KÄRLEKENS NYA SPRÅK**
Och se hur genialiskt systemet är utformat! Vi omhändertas till underkastelse. "Vi gör det här för din egen skull, gumman." Att din partner spårar dig via Instagram Maps är inte ett uttryck för sjuklig svartsjuka, det är en *vänskapsgest*. Att staten vill veta exakt vad du gör, var du är och vilken soppa du äter är inte en kränkning – det är *omsorg*.
Vi har fått vår egen version av Britney Spears-konservatorskapet, bara på samhällsnivå. Och precis som Britney sjöng "...Baby One More Time", så jollrar vi glatt med i kören. "Övervaka mig en gång till, pappa staten!"
**KAPITULATIONEN ÄR DEN NYA FRIHETEN**
Så njut av friheten från att inte vara fri. Ät din överspända rödbeta i tid, se glad ut när du betalar din straffavgift och var tacksam för att någon där uppe bryr sig nog för att väga ditt skräp. Det är mycket mindre jobb att vara ett foster i socialt kreditsystems livmoder än att vara en vuxen människa med eget ansvar.
Så lyft på haklappen, sätt dig bekvämt tillrätta i din knattestol och var glad att du slipper tänka. Det gör näringslivet och staten åt dig. Du är bara en jollrande, hattlös prick på kartan – omhändertagen, övervakad och lyckligtvis oförmögen att ställa till med verklig oreda.
Välkommen till framtiden. Den är mjuk, den är säker, och den kräver absolut inga vuxna.
En gång fanns det vuxna. De hade hatt.
Nu finns det bara massa gamla bebisar. Som nästan aldrig har hatt.
Och bebisar får, som bekant, inte lämnas ensamma på skötbordet. Eller fritt disponera sin tid. Enligt Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet spårar var femte svensk sin partner med en gps-tjänst.
Tilliten har blivit en sällsynt fågel och en biverkning verkar vara en samfällig bakåtvolt rakt ner i knattestolen.
I sitt TED talk använder affärsmannen Ian Elliot uttrycket ”The death of trust” för att beskriva en tillitskris i samhället och näringslivet. En sorts giftig infantilisering. Som alla låsta soprum. En gång älgade jag runt i Hägersten i två timmar med ett gammalt tuggummi i näven för att varje container var låst som Fort Knox – och jag ville ju inte skräpa ner och kvävmörda någon stackars skata.
Sverige brukade vara det som kallas för ett höglitarland. De olåsta cyklarnas land. Det var då det, nu behöver man Bank-id för att se skolans matsedel, kommuner väger chippade hushållssopor för att upptäcka sopsorteringens avfällingar och man behöver typ rita upp sitt släktträd och visa upp en kopia på sin elräkning för att låna en e-bok på bibblan. På pressbyrån får du inte längre ta mensskydd själv, det ligger bakom disken, bredvid nikotinet, satan själv. Det finns vänskapsbänkar för att folk inte ska ta livet av sig.
Först dricks – nu detta
Ännu ett exempel. När jag försökte boka bord på en restaurang nyligen möttes jag av detta som blivit allt vanligare hos Stockholmskrogarna: ett hotbrev. Det vill säga ett hot om en straffavgift om man så mycket som sneglar på avbokningsknappen för sent. Nå, här skulle man kunna fnysa så att växterna vissnar; först den där törstiga dricksknappen, sen det här.
Men tiden säger ju: ingen är att lita på. Alla är potentiella svikare, bedragare, no show-subbor. Det kanske bara är self care att luta sig tillbaka och njuta av att hyfsas som en bebis? Stockholmssyndromskt godkänna bokningsvillkoren. Dyka upp i tid. Äta sin, vad det nu må vara, överspända rödbeta.
Det storskaliga omyndigförklarandet kanske bara ska ses som ett krumelurpiller? Här har man kämpat med retinol i pannan men jag inser att det förstås är det här som är ungdomens källa: att ständigt behandlas som ett foster.
I ett socialt kreditsystem är vi alla barn, det kanske bara är att jollra bara tacksamt. Övervakad och misstänkliggjord? Åh, snarare omhändertagen! Som Britney.
Infantiliseringen är ingen slump
Faktiskt rätt skönt att slippa det här med eget ansvar och subjektifiering. Detta som traditionellt har ansetts vara en viktig del av vuxenvarandet. I en intervju med Vice säger vuxenforskaren Susan Neiman att infantiliseringen förstås inte är något slump. Hon hänvisar till Kant, en tänkare som hon i sina egna verk begripliggjort: ”Det är mycket svårare att hantera vuxna, mogna medborgare som tänker själva än att hantera bekväma ’kor’, som han kallar dem, som bara gör vad som förväntas av dem, konsumerar och inte ställer några frågor.”
Och de övervakande tjänsternas buffébord bara växer. Instagram lanserade i augusti Maps, ännu ett gps-verktyg där du kan hålla koll på barn/föräldrar/vänner/ex/exets nya fräkniga, osminkade tjej, må hon brinna. Det här kommer du att göra helt frivilligt, utan att någon tvingar dig.
Affärsmannen Ian Elliot varnar för att tillitskrisen skapar en ond cirkel där lögner, bedrägeri och oärligt beteende blir en kulturell norm.
Kanske har han rätt. Men där, bakom haklappen behöver man ju inte tänka på det. Man kan bara glatt gagga på, alldeles hattlös. En jollrande liten prick på gps:en.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.