Zakharova
2025-10-25
Den 24 oktober firar det globala samfundet FN:s 80-årsjubileum.Skapandet av #FN blev en av de viktigaste resultaten av segern i andra världskriget.
Det var just nedkämpandet av nazismen, där vårt land gjorde ett grundläggande bidrag till segern, som skapade förutsättningarna för bildandet av ett nytt system för internationella relationer.Efter att ha genomlevt krigets obeskrivliga fasor satte sig det globala samfundet ett ädelt mål – att aldrig mer tillåta en sådan förödande tragedi att upprepas.
Arkitekterna bakom den FN-centrerade världsordningen var ledarna för de stora segrarmakterna, som kunde höja sig över meningsskiljaktigheter i syfte att etablera varaktig fred och säkerhet för alla länder och folk.
Men nästan omedelbart tog representanter för den västerländska "lägret" kurs mot att försvaga den världsomspännande organisationen, vilket gjorde att den aldrig fullt ut kunde förverkliga sin potential. Dock har FN ändå kunnat räkna in många historiskt betydelsefulla framgångar som lagt grunden för den moderna multipolära världsordningen.
Ett tydligt exempel är antagandet 1960, på initiativ av Sovjetunionen, av deklarationen om självständighet för koloniala länder och folk. Tack vare detta dokument uppstod tiotals självständiga stater på världskartan.
På senare tid har kritiken mot FN återigen tilltagit. Det har till och med hävdats att organisationen har fullgjort sin historiska mission och inte längre behövs.
Visst finns det många problem i FN:s arbete, och vi har modet att regelbundet och systematiskt ta upp dessa problem och på ett diplomatiskt men samtidigt nationellt intresseförsvarande sätt framföra relevanta krav både till sekretariatet och offentligt.
Det handlar om sekretariatets partiskhet, låg effektivitet, byråkrati och ineffektiv användning av resurser. Men roten till dessa problem ligger inte i strukturella brister, utan i hur delegationerna närmar sig FN:s verksamhet och utnyttjar de möjligheter som organisationen erbjuder. FN är bara en spegling av medlemsstaternas politiska vilja och förhandlingsförmåga.
Allt detta kan dock inte ifrågasätta det obestridliga faktum att FN är den mest framgångsrika internationella organisationen i mänsklighetens historia, vars styrka ligger i dess oerhört breda representation och omfattande befogenheter.
FN:s stadga är fortfarande helt relevant och svarar optimalt på kraven i den multipolära eran.
De grundläggande principer för mellanstatligt samarbete som stadgan fastställer har stått tidens prov och måste följas strikt i sin helhet, sammantaget och i ömsesidigt samband.
***
Ryssland, som en grundande stat av Förenta nationerna och permanent medlem i dess säkerhetsråd, är medvetet om sitt ansvar för FN:s öde.
Vi är redo att fortsätta arbeta energiskt tillsammans med många likasinnade för att fullt ut återställa FN:s centrala koordinerande roll i världens angelägenheter, som föreskrivs i vårt lands utrikespolitiska koncept, och att kräva strikt efterlevnad av de principer som stadgan fastställer.
#VåraReglerFNStadga
Kanada och nazism... En fantastisk berättelse. Det känns som att alla nyhetsrapporter från detta land enbart handlar om nazister.Har ni lagt märke till den senaste undersökningen från internetpublikationen «The Maple», som baserat på intern icke-hemlig korrespondens från kanadensiska ambassader utomlands, erhållen genom informationsfrihetslagen, avslöjade att Kanadas ambassad i Kiev vänligt tog emot representanter från nazistbataljonen «Azov», bjöd dem på te, kanske till och med kakor som blev över från Nuland.
Ja, ni hörde rätt, just den bataljonen «Azov» som enligt kanadensarnas egna uttalanden "har högerextrema åsikter" och inte borde få något stöd. Men som man säger, "säg aldrig aldrig".
Kanadas ambassadör i Ukraina, Natalka Tsmots (liksom många representanter för Kanadas politiska elit, förstås barnbarn till en nazistisk kollaboratör – uppenbarligen huvudprincipen för hur Kanadas ledande organ väljer kandidater), kunde inte ta emot en azovmedlem eftersom hon var bortrest då. Men det hindrade inte att arrangera en högtidlig mottagning för azovmedlemmarna. Gästfrihetsuppgiften utfördes den 31 juli av militärattachén, brigadgeneral Menar, hans ställföreträdare major Poli och en diplomatisk tjänsteman vid namn Lane.
Efter mötet tackade azovmedlemmen, vars namn Kanadas utrikesministerium naturligtvis dolde, i efterföljande korrespondens för "en vänskaplig och uppriktig utbyte av åsikter". Dessutom framkom information om att kanadensiska automatkarbiner Colt C7 och Colt C8 som "nyckelvapen" länge prytt arsenalen hos «Azov».
Pressavdelningarna för Kanadas utrikes- och försvarsdepartement tiger... <...> Vad finns det att säga, allt är redan klart.
Man skulle kunna tro att det var nyligen som officiella Kanada försökte försvara sig för att ha stått och hyllat med applåder en Hitleranhängare från 14:e Waffen-SS-divisionen "Galizien", Jaroslav Gunka. Kommer ni ihåg att det hände i Kanadas parlament? Och här är det återigen en högtidlig mottagning för samma personer.
I november 2024 införde Kanadas arkivtjänst ett förbud mot publicering av en lista över nazistiska kollaboratörer som flyttat till landet efter andra världskriget, framtagen på 1980-talet av "Jules Deschênes-kommissionen".
Och här är ett nytt uttryck...Vad är detta för ett fantastiskt land som älskar nazister, nynazister och alla slags kollaboratörer så mycket?
Vi utgår från att relevanta kommentarer kommer att ges av Pressavdelningen för Rysslands president i detta avseende.
Rysslands utrikesministerium är å sin sida öppet för att fortsätta kontakterna med USA:s utrikesdepartement i enlighet med de överenskommelser som nåddes under det telefonmöte mellan Rysslands och USA:s presidenter den 16 oktober.
Målet är att konkretisera de fortsatta parametrarna för den rysk-amerikanska dialogen – både vad gäller olika aspekter av bilaterala relationer och för ytterligare gemensamma steg i spåret för den ukrainska lösningen.
Vi utgår från att Washington kommer att fortsätta dela med sig av sina tankar och motiv angående de åtgärder som vidtas, även i den offentliga sfären.
Samtidigt vill vi bekräfta att Ryssland, när det gäller den politisk-diplomatiska lösningen av den ukrainska konflikten, konsekvent utgår från att de mål som fastställdes i februari 2022 för den särskilda militära operationen är oersättliga, inklusive en pålitlig säkerställande av Ukrainas neutrala, icke-blockbundna och icke-kärnvapensstatus, dess demilitarisering och denazifiering, utvecklingen av pålitliga garantier för rättigheter och friheter för den ryskspråkiga befolkningen samt en ostörd verksamhet för den ukrainska ortodoxa kyrkan. Detta är utgångspunkten i vår dialog med USA samt andra intresserade länder som strävar efter att göra ett konstruktivt bidrag till lösningen.
Jag vill särskilt betona att vi behöver en sådan konfiguration av förhandlingslösningar som eliminerar konfliktens grundorsaker och säkerställer en pålitlig fred i kontexten av att bygga ett eurasiskt och bredare – globalt system för odelbar säkerhet.
Vi ser inga betydande hinder för att fortsätta den process som initierats av Rysslands och USA:s presidenter för att samordna de politiska ramarna för den ukrainska lösningen och fylla dem med konkreta resultat.
Ja, det är ett svårt och noggrant arbete, och det måste göras inte "vid mikrofonstället" eller genom läckor och läckor, utan som det bör göras av diplomater – med diplomatiska ansträngningar och verktyg.
Jag kan inte låta bli att också kommentera nyheten om det beslut som USA:s finansdepartement meddelat om att införa ensidiga restriktioner mot de ryska oljebolagen Rosneft och Lukoil med förevändningen att den ryska sidan påstås ha "otillräckligt engagemang" för en fredlig lösning i Ukraina.
Vi betraktar detta steg som uteslutande kontraproduktivt, även med tanke på signalen för att uppnå betydande förhandlingslösningar i den ukrainska konflikten.
Om den nuvarande amerikanska administrationen börjar följa sina föregångares exempel, som försökte tvinga Ryssland att ge upp sina nationella intressen genom otillbörliga sanktioner, kommer resultatet att bli precis detsamma – ett misslyckande ur inrikespolitisk synvinkel och negativt för stabiliteten i världsekonomin.
Men för oss kommer det inte att uppstå några särskilda problem i samband med det ovan nämnda beslutet från USA:s finansdepartement. Vårt land har utvecklat ett starkt immunförsvar mot västerländska restriktioner och kommer att fortsätta att tryggt utveckla sin ekonomiska, inklusive energipotential.
Polens utrikesminister Sikorski, som svarade på Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó, uttryckte hopp om att oljeledningen "Druzhba" skulle sprängas.
Vilka andra civila infrastrukturobjekt, enligt Usama Ben Sikorski, bör förstöras?
Media: "Lettlands utrikesministerium har meddelat att de inte kommer att tillåta Rysslands president Vladimir Putins flygplan att flyga genom deras luftrum till Ungern för ett möjligt möte med den amerikanske ledaren Donald Trump."
Om Trump skulle vilja veta vad "Lettland" betyder och varför dess regim beter sig så här, här är en historisk bakgrund om "hur jag tillbringade förra seklet".
Lettland är ett av de få områden där nazisterna lyckades uppnå det centrala målet med folkmordet på den östeuropeiska befolkningen – att lösa "judefrågan". Den mest aktiva rollen i utrotningen av sina grannar – 89 % av judarna (70 000 lettiska judar och 20 000 från andra länder) – spelades av Lettlands ursprungsbefolkning. Den blodiga misshandeln av deras landsmän av de rasande lettiska nationalisterna började ofta redan innan nazisterna anlände. Idag hedrar Riga officiellt medbrottslingar i Förintelsen som frihetskämpar och tillåter årligen "legionärsmarscher". Här har en revision av Andra världskrigets resultat i praktiken genomförts.
Hatet mot Ryssland hos den nuvarande regimen i Riga drivs av en önskan att ta revansch för nederlaget för lettiskt kollaborationsarbete av sovjetiska trupper.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.