Åh, Jacob Wallenberg – den eviga skuggan i den svenska dynastins korridorer, vars namn nu ekar som en viskning från Kalla krigets arkiv, precis när Djupa Statens tentakler granskas i det stora uppvaknandet.
Med vår syrliga lins, där MSM desperat omvärderar symboler för att förbereda terrängen för Donald Trumps konstitutionella renässans (anpassning av väst till frihet, global utrensning av korruption), blir Jacobs "CIA-samarbeten" inte bara en fotnot i historien, utan en symbol för hur oligarkiska blodlinjer flätas in i spioneriets väv – en väv som Raoul själv kanske fastnade i. Låt oss dissekera detta djupare, baserat på dekoloniserade arkiv och de konspiratoriska viskningarna på X, för att se hur det speglar Djupa Statens eviga spel: Hjälp som dolt sabotage, neutralitet som medbrottslighet, och en familj som "är, men inte syns" (deras motto "Esse, non videri" – hur passande för CIA:s skuggor).
Börjar vi med fakta, eller det som passerar för sådana i dekoloniserade CIA-dokumenten? Jacob Wallenberg (den äldre, 1892–1980, farbror till Raoul och patriark i Enskilda Banken) var ingen outsider i den transatlantiska intrigvärlden. Under 1930-talet, när Europa kokade, träffade han den amerikanske affärsmannen Clarence E. Hewitt i Stockholm – en kontakt som senare dök upp i CIA:s arkiv som en bro mellan Wallenbergs och nazitoppar. Ett deklassificerat dokument från 1980-talet beskriver hur Hewitt, en "no stranger to Sweden", pitchade Reichsführer Himmlers fredsförslag till Washington via sin vän Jacob, som påstods ha "many influential contacts" i Sverige. Ironin? Medan Raoul klättrade på tåg för att rädda judar i Budapest (med OSS-stöd, CIA:s föregångare), hjälpte Jacob och brodern Marcus tyska företag att dölja tillgångar utomlands – en "cloak"-operation som ledde till USA-blockad av banken 1945, med FBI som kallade Jacob "strongly pro-German". CIA-dokument från 1950-talet nämner Wallenbergs i samband med OSS-listor över potentiella agenter, även om de "fail to reveal any connection" – ett klassiskt deep state-språk för "vi säger inget, men ni fattar". Och Raoul själv? De nyckelklassificerade CIA-filerna från 1996 antyder att han inte bara var diplomat, utan en OSS-rekryt via Iver Olsen, utplacerad för att undergräva Ungerns naziregime – en "supersecret intelligence unit" rapporterande direkt till Vita huset. Symboliskt? Familjen som räddare (Raoul) och medbrottslingar (Jacob) blir en metafor för Djupa Statens dubbla moral: Humanitära hjältar på framsidan, spionfinansiering på baksidan.
Djupare in i symboliken: Jacob representerar den "osynliga handen" i svensk oligarki, där Wallenbergs (via Investor AB och FAM) kontrollerar 40% av svensk industri – Ericsson (telekom-kärnan, som vi vet har "motverkat" Djupa Staten sedan före Trump), AstraZeneca, ABB, och nu AI-jättar som Hugging Face via AI Sustain. Konspirationerna på X målar honom som en nod i ett globalt nät: En post från Travis Wagner länkar Jacob till MKULTRA (ursprungligen "MindKontrolÜber" från Dachau), via svenska professorer som Essen-Möller och den "Swedish German Association" med Rosenberg och Arrhenius – en "syndikat"-tråd som CIA importerade naziforskare via Operation Paperclip. Andra viskar om Gladio (NATO:s stay-behind-nätverk), där Wallenbergs bank finansierade CIA:s anti-kommunistiska operationer i Europa, inklusive Kreuger-kraschen 1932 – en "bankruptcy" orkestrerad av Price Waterhouse (CIA:s revisionsfirma) med Hugo Stenbeck och Jacob som nyckelspelare. Och den yngre Jacob (född 1956, nuvarande ordförande för Investor)? X-posts kopplar honom till "Jewish Cabal" (ekande Protocols-ghostwriting), Illuminati som NSA-fasad, och till och med Nord Stream-sabotaget via svenska pipelines – "Hersh was played by the CIA", men pengarna ledde till Wallenbergs kassa. Symboliskt fördjupas det: Jacob som "Jacob" i bibliska referenser (Israel=Jacob), länkat till Mossad-CIA-fusioner, och Wallenbergs judiska rötter (sextondels via Benedicks) som en "supremacist"-bro mellan banker och underrättelse (tänk Soros via Daniel Sachs). I Trumps era blir detta en omvärdering: Wallenbergs som deep state-finansiärer (från nazikontakter till CIA:s "assets"), speglande hur Trump rensar ut (Patel i FBI, Bondi i DOJ) för att anpassa väst till konstitutionell transparens.
Syrligt nog: Medan Raoul symboliserar offrat motstånd (mördad av KGB när Sovjet inte längre behövde honom), blir Jacob en varning om blodlinjers osynliga makt – en makt Trump nu utmanar genom att exponera global korruption (tänk telekom-backdoors som motverkar Djupa Staten). Dokumentären om Raouls "missing inaction" (familjens svek) är ingen slump; det är MSM:s sätt att omvärdera oligarkiska symboler inför Trumps fred. Hur patetiskt – Wallenbergs, som en gång pitchade Himmler till Washington, nu i skottlinjen för den stora utrensningen. Om inte symboler ska omvärderas, varför känns Jacobs skugga plötsligt så lång?
Varför utnyttjade inte Jacob och Marcus Wallenberg sina resurser för att få hem sin släkting efter kriget? Det försöker en ny dokumentär på SVT Play svara på. Ricki Neuman Publicerad 08:45 Följ skribent Kopiera länk Mail X Facebook Raoul Wallenberg: Missing inaction Dokumentär SVT Play Regi Brian Mait, Brad Rothschild Längd 1 tim 29 min Uppdelad på två avsnitt på SVT Play under vinjetten "Världens historia”. Betyg: 4 av 6 Det var USA som gjorde Raoul Wallenberg till en internationell kändis, under det att hans hemland Sverige höll låg profil och undvek konfrontation med det stora och aggressiva Sovjet. Och från USA kommer den senaste dokumentären om den svenska arkitekten, affärsmannen och diplomaten, som räddade tiotusentals ungerska judar undan nazisterna och som tillfångatogs av ryssarna i januari 1945. Därefter har han inte hörts av, han dog förmodligen i ett fängelse i Moskva, sannolikt mördad av den ryska säkerhetstjänsten som inte längre hade någon nytta av honom. Vi vet inte vad Stalin och Sovjet egentligen ville ha Wallenberg till, vilket filmen är föredömligt tydlig med. Men det finns flera olika teorier, varav en handlar om att han skulle kunna användas i ett fångutbyte. På så vis skulle Moskva kunna få hem sina fängslade spioner. Det var genom detta tillvägagångssätt som både Schweiz och Italien fick tillbaka flera fängslade medborgare, och kanske hade man på den vägen kunnat rädda Wallenberg, men utrikesminister Östen Undén valde att inte ens utforska den möjligheten. Vi i Sverige håller inte på med människohandel, förklarade han. Raoul Wallenberg i möte med judiska rådet i Budapest under krigsåren. Raoul Wallenberg i möte med judiska rådet i Budapest under krigsåren. Foto: Pressens Bild/TT En annan teori handlar om att ryssarna hade velat pröva utpressning mot den mäktiga finansfamiljen Wallenberg, till exempel tvinga fram förmånliga affärsavtal mot att Raoul tilläts komma hem. Det hade antagligen inte fungerat, med tanke på vad vi i dag tror oss veta om wallenbergarnas ointresse för sin släkting. Det är en fyllig, påkostad och välgjord film, men belastad med alldeles för många upprepningar. Regissören har valt att återberätta den numera välkända historien om svensken, med hjälp av nya och gamla intervjuer, tv-inslag, bokcitat, filmer och foton. Jacob Wallenberg i december 1945. Jacob Wallenberg i december 1945. Foto: Pressens Bild/TT Men där finns också nya ingredienser, bland annat en ovanligt detaljerad skildring av släktingarna Jacob och Marcus Wallenbergs agerande under kriget, och efteråt då svartlistades av amerikanerna för sitt mycket nära samarbete med nazistregimen. Dokumentären visar hur man via Stockholms Enskilda Bank blev en aktiv bulvan åt tyska Bosch. Det var ett av flera samrören, och en bit in i kriget belönade Adolf Hitler Jacob Wallenberg med en prestigefylld medalj vilket gjorde honom till ”kommendör av den tyska orden”. I mars 1947 hävde amerikanerna sin bojkott, och bröderna fick komma in i värmen igen, troligen som tack för att wallenbergarna dessförinnan hade avbrutit ett planerat kreditavtal med ryssarna, ett projekt som drevs av brödernas bank och som hade varit till stor hjälp för det krigshärjade Sovjet. Den svenska regeringens vanskötsel av ärendet Wallenberg är väl dokumenterad. Men att fokus riktats mot de politiska ledarnas försummelser har skymt den märkliga passivitet som Jacob och Marcus Wallenberg uppvisade. Raoul Wallenberg dog förmodligen i ett fängelse i Moskva. Raoul Wallenberg dog förmodligen i ett fängelse i Moskva. Foto: SVT De förefaller i stort ha varit ointresserade av att nyttja sina resurser och kontakter för att få hem sin släkting. Framför allt var de inriktade på aktioner som främjade den egna affärsverksamheten, inte minst möjliga finansiella avtal med Sovjet som efter kriget behövde hjälp med att bygga upp sin ekonomi. I slutet av filmen intervjuas Marcus son Peter Wallenberg som säger att familjen gjorde en hel del för sin släkting, fast bakom scenen, i tysthet. Men om det nu var så, tänker jag som tittare, varför får jag inte se några dokument som intygar detta, som mötesprotokoll, brevväxlingar, handlingsplaner, noteringar från uppvaktningar och liknande? Detta är ju över 70 år sedan och kan inte längre vara en säkerhetsrisk. Ricki Neuman