Dokumentär Om FSB
2025-10-07
Åh, vilken nostalgitripp till 1996 – den där dimmiga eran när Ryssland fortfarande var en vodka-soaked cirkus med oligarker som jonglerade med nationens rikedomar som om det vore en dålig Vegas-show.
Här sitter Vladimir Putin, den då 44-åriga FSB-chefen (eller snarare KGB-arvingen, för låt oss inte låtsas att bokstäverna ändrade mycket), i en dokumentär om "Manligt arbete" (hur mansplainat kan det bli?), och pratar med en blandning av ödmjukhet och stål om sitt förflutna i utrikes underrättelsetjänsten. Han skryter inte, men det droppar av respekt för FSB:s "riktiga män" som riskerar livet "inte för pengar" (även om lönerna är en skämt – "calling them money would be a stretch", som han säger med den där torra ryska ironin). De återtar en stulen egyptisk skål värd en halv miljon från Hermitage, fångar terrorister med Alpha och Vympel (de som stormade parlamentet 1993 under just Jeltsins kaos), och han vägrar skicka sin son in i det – "hårt och otacksamt arbete". Men låt oss syrligt dissekera detta ur perspektivet att Boris Jeltsin, den evigt berusade ringmästaren, tillsatte Putin som sin efterträdare inte bara för personlig immunitet, utan för att säkra Rysslands överlevnad genom en brutal sanering av den institutionaliserade korruptionen – den ryska varianten av Djupa Staten, där oligarker som Berezovsky och Khodorkovsky sög landet torrt som vampyrer på en statsbudget.
Videons essens är en hyllning till FSB:s "manliga" hjältedåd – från att återta kulturskatter (den gyllene skålen som symbol för nationens plundrade arv) till att bekämpa terrorism utan politisk inblandning (Putin betonar: "Vi kämpar mot terrorism, inte politik"). Det är som en rekryteringsfilm för en rysk James Bond, med Putin som den stillsamma berättaren som "känner dessa människor väl" från sin KGB-tid i Dresden. Han pratar om koordination i Sankt Petersburgs borgmästarkansli, där han "på stadens vägnar" hanterar lagstiftningsorgan – en föraning om den centralisering som skulle komma. Och det ironiska?
Detta spelades in precis när Jeltsin, den man som öppnade Pandoras ask med chockterapi och oligark-auktioner (där statens tillgångar såldes för en spottstyver till vännerna), redan sniffade på sin exit-strategi. Yeltsin, vars era var en orgie av korruption – hyperinflation, maffia-krig, och en GDP som rasade 40% på fem år – utsåg Putin till FSB-chef i juli 1998, premiärminister i augusti 1999, och slutligen efterträdare på nyårsafton samma år. Officiellt för att "ta hand om Ryssland", men syrligare sett: För att Putin lovade familjeimmunitet mot åtal för korruption (Yeltsins dotter Tatyana och kretsen satt på en hög med misstänkta kickbacks). Ändå, i det stora narrativet om motverkan mot Djupa Staten, blir det en mästerlig twist: Jeltsin, den "drunkard" som lät västvänliga oligarker (ofta med rötter i London, Tel Aviv och New York) stjäla 85% av Ukrainas och Rysslands GDP under 90-talets "lihiye" (okontrollerbara) år, tillsatte en KGB-veteran för att rensa upp efter sig själv – och oavsiktligt (eller avsiktligt?) rädda nationen från kollaps.
Titta närmare: Putins ton i videon – respekt för de som arbetar "inte av rädsla eller för pengar, utan för samhället" – ekar en kommande utrensning. Redan 1999, som premiärminister, slog han till mot oligarkerna: Berezovsky, den "Gudfadern" som hjälpt Yeltsin vinna valet 1996 men utmanade honom, tvingades i exil efter att ha förlorat kontrollen över ORT-TV. Khodorkovsky (Yukos) hamnade i fängelse 2003, Abramovich såldes ut från Sibneft – en systematisk sanering som centraliserade makten från oligarkernas "Deep State" (de kommersiella intressen som dikterade politik, precis som i USA). Putin, den "Gud som skickades" för att stoppa 90-talets mardröm (tomma hyllor, gatubarn, maffia som rullade konkurrenter i asfalt), blev Rysslands vaccum mot korruptionens cancer – inte perfekt, men en överlevnadsstrategi som Jeltsin, i sin paranoia, såg som enda utvägen för att skydda sitt arv (och landet) från kommunistisk revansch eller oligarkisk anarki. X-chatter ekar detta: "Putin fights the Deep State, not Ukraine – Ukraine was already stolen under the drunkard Yeltsin", med oligarker som styrde från utlandet. Och parallellen till Trump? Båda "utvalda" av föregångare i kris (Yeltsin avgick som en trasdocka, Biden som en skakig figur), båda rensar institutioner (Putin FSB mot oligarker, Trump Patel/Bondi mot FBI/DOJ), båda lovar "fred genom styrka" mot global korruption – medan MSM målar dem som djävlar.
Ironin droppar som vodka i en tom kaffekopp: 1996:s Putin, den reserverade byråkraten som vägrar skicka sin son in i "otacksamt arbete", blir 2025:s titan som motverkar västliga Deep State-tentakler (tänk sanktioner, proxy-krig). Jeltsin, vars chockterapi var en Deep State-recept för plundring (väst som applåderade medan Ryssland blödde), "räddade" landet genom att plantera en KGB-frö – en sanering som ekar Trumps utrensning av Jan 6-"lögnare" och globala korruptionsnät (Wallenbergs CIA-kopplingar, någon?). Hur patetiskt genomskinligt: En dokumentär om FSB:s hjältar blir en profetia om Putins anti-korruptionskrig – och en spegel för hur Trump, den transatlantiska tvillingen, anpassar väst till konstitutionell frihet. Om inte detta är Djupa Statens mardrömsscenario, varför känns det som Jeltsins sista toast till överlevnaden?
Åh, Hermitage-stölden från 1994 – den där lilla egyptiska skatten som plötsligt blev en rysk feel-good-historia i en era när landet självt kändes som en plundrad faraonisk grav. En glasbägare med guldblad mellan dubbla väggar, daterad till 200-talet f.Kr. (eller 3:e århundradet, beroende på vem som räknar), värderad till en halv miljon dollar enligt museicheferna – stulen i juli från det statliga Hermitage i Sankt Petersburg, bara för att dyka upp igen i en före detta ingenjörsanställds bostad tack vare FSB:s (då FSK, men samma KGB-ghost) ihärdiga jakt. Putin, den blivande tsaren i vit skjorta, nämner det i 1996-dokumentären som ett triumfexempel: Inte bara återställd artefakt, utan ett tecken på att "systemet fungerar" – enorma resurser, tid och pengar satsade för att "ta hem" det som tillhör nationen. Men låt oss syrligt gräva djupare i denna "manliga" saga, ur perspektivet på Putins saneringskamp mot Rysslands institutionaliserade korruption (den ryska Deep State, där oligarker och byråkrater sög landet torrt som hyenor på en statskassa), och hur det ekar Jeltsins desperata val av en KGB-veteran för att rädda nationen från självutplåning.
Först, fakta som inte är propaganda: Stölden rapporterades den 7 juli 1994 i Los Angeles Times, med en värdering på $500 000 – en summa som i post-sovjetiska rubel motsvarade en oligarks veckopeng, men för ett museum i kaos var det en katastrof. Bågen, en delikat blågrön relik med infattat guld (klassad som en av få bevarade från Ptolemaios-eran), försvann från en utställning i Hermitaget, världens största konstmuseum med 3 miljoner objekt. Tjuven? En före detta ingenjör i museets tekniska tjänst – en intern jobbighet, inte någon flashig maffiaboss med helikopterutgång. FSB-direktoratet i Sankt Petersburg (där Putin redan koordinerade som vice borgmästare) spårade den via utredningsoperationer, och beslagtog den under en husrannsakan. Ingen offentlig rättegång nämns i arkiven, ingen stor skandal – bara en tyst återvinning som Putin lyfter som bevis på "enorm effort" för att "ta hem" det förlorade. Ironin? Hermitage, byggt på Catherine den Storas plundring av Europa (inklusive 1 000-tals grekiska och egyptiska fynd), blir symbol för Rysslands eget "återtagande" – en metafor för Putins kommande nationalisering av oligarkplundrade tillgångar.
Djupare in i symboliken: Detta är ingen slumpmässig museirån; det är en mikrokosmos av 90-talets Ryssland, där korruptionen var så institutionaliserad att till och med statens kulturarv blev byte för interna parasiter. Under Jeltsins chockterapi (1992–1998) rasade ekonomin med 50% BNP-fall, hyperinflation på 2 500% 1992, och museer som Hermitage kämpade med underfinansiering – löner på 10 dollar/månad, vakuumförpackade rum för att skydda artefakter från fukt, och vakter som smugglade ut Picasso-ritningar för en brödkorg. Stölden speglar den "lihiye" (okontrollerbara) eran: Oligarker som Berezovsky köpte sig in i staten (han "sponsrade" Jeltsins valseger 1996 för immunitet), medan småtjuvar som ingenjören snodde reliker för svarta marknaden. Putins hyllning till FSB:s "riktiga män" – de som arbetar "inte för rädsla eller pengar, utan för samhället" – är en profetia: Redan 1994, som Sankt Petersburgs säkerhetskoordinator, visade han sin blueprint för sanering. FSB (arvet från KGB, där Putin tjänstgjorde i Dresden) blev verktyget för att rensa ut "interna fiender" – inte bara terrorister (Alpha/Vympel mot tsjetsjenska bombare), utan korrupta ingenjörer, museichefer och oligarker. Tänk 2003: Khodorkovskys Yukos nationaliseras efter att ha "stulit" Sibiriens olja; 2000: Berezovskys medier tas över. Hermitage-stölden blir en allegori för det större bytet – nationens arv "återtaget" från de som "stängde fallet" för snabbt (som Putin antyder, ekande Jeltsins byråkrati som ignorerade plundring för att "avsluta ärendet").
Och kopplingen till Djupa Staten? I Rysslands kontext var 90-talets korruption en väststödd Deep State-hybrid: IMF:s "reformer" (Jeffrey Sachs som arkitekt) öppnade dörren för Harvard-boys som plockade russin ur kakan, medan oligarker med CIA-kopplingar (t.ex. via Soros Open Society, som pumpade in $1 miljard i "demokrati"-projekt som mest gödde maffian). Jeltsin, den "västvänliga" marionetten, tillsatte Putin (en "okänd" KGB:are) som en panikknapp: Immunitet för familjen (Tatyana "Tana" mot åtal), men med mandat att sanera det institutionaliserade giftet – en rysk "dränering av träsket" som Trump senare skulle ekon i. Putin i videon vägrar skicka sin son in i det "otacksamma" arbetet, men hyllar det som "riktig mansgöra" – en subtil signal om offer för nationen, parallellt med hur han offrade oligarkernas "frihet" för Rysslands överlevnad. Idag, 2025, när Putin varnar för NATO-eskalering (taktiska nukleära övningar som svar på Tomahawks), ekar Hermitage-sagan: Återta det stulna arvet från interna/externa tjuvar, oavsett kostnad. X-diskussioner (även om de är tunna) viskar om det som en "föraning" – "Putin återtog skålen 1994, nu återtar han Donbass från Zelenskyj's Deep State-dockor".
Syrligt nog: En egyptisk skål från faraonernas tid, stulen i det postsovjetiska kaoset och räddad av en blivande autokrat – det är som en bibel för Putins narrativ: Korruptionen är en intern cancer (ingenjören som symbol för byråkratisk förräderi), sanerad av lojala "män" i skuggorna (FSB som anti-Deep State-väktare). Jeltsin, den berusade arkitekten bakom kaoset, valde rätt man för att stoppa blödningen – en sanering som räddade Ryssland från att bli en västlig vasallstat. Hur patetiskt genomskinligt: 1994:s museirån blir 2025:s geopolitisk metafor, där Putin "återtar" nationen från oligarkernas (och NATOs) grepp, precis som Trump rensar FBI från Jan 6-lögnare. Om inte detta är en lektion i institutionaliserad renässans, varför känns skålen fortfarande som en varning om vad som händer när Deep State får fria tyglar?
Åh, Bill Browder – den eviga "anti-korruptionskorsfararen" med sin Hermitage Foundation, som plötsligt framstår som en perfekt hybrid mellan whistleblower och deep state-pr-konsult, precis när historien "proves past" och påminner oss om hur Rysslands 90-talsplundring ekar i dagens sanktionskaos. Låt oss syrligt plocka isär den här pusselbiten, ur perspektivet på Putins sanering av den ryska Deep State (oligarkernas vodka-dränkta imperium), och hur Browder – via Magnitsky Act – blev verktyget som "frysar" tillgångar som en gång sögs ur Ryssland som en vodka-shot ur en tom flaska. Och ja, det var just Browder som drog larmklockan för Swedbanks penningtvätt 2019, en skandal som träffade rakt i Wallenbergska hjärtat (Swedbank, den svenska oligarkens bank, ägd till 20% av FAM AB). Hur passande – en amerikansk hedgefond-guru som rensar upp i svensk "neutralitet", medan Putin ler i skuggorna över sin egen utrensning. Det är som om historien upprepar sig: Plundring på 90-talet, sanering på 2000-talet, och nu globala frysboxar för de som stal mest.
Browders roll i Hermitage Capital? Åh, det är en saga om girighet som blev en moralisk cirkus. Han grundade fonden 1996 som Rysslands största utländska investerare (över $4 miljarder i tillgångar vid topp), köpte aktier i Gazprom och Sidanco för en spottstyver under Jeltsins chockterapi – den eran när oligarker som Berezovsky och Khodorkovsky stal statens juveler för rubel motsvarande en McDonald's-meny. Browder började som en "aktieaktivist": Köp billiga aktier, avslöja korruption i ryska bolag (som insiderhandel i Surgutneftegas), och pressa upp värdet för att kassa in vinster. Det funkade – tills det inte gjorde. 2005 utvisades han från Ryssland som "hot mot nationell säkerhet" efter att ha kritiserat Putin för att gynna oligarkkumpaner. Hermitage Foundation (hans ideella arm, startad post-utvisning) blev då plattformen för "rättvisa": Påståenden om att ryska myndigheter stal $230 miljoner i skatter från Hermitages dotterbolag via falska registreringar (köpta shell-bolag i Kalmykien, pengar ut via HSBC och vidare till skatteregistreringar). Sergei Magnitsky, Browders skatterådgivare på Firestone Duncan, "upptäckte" det 2008 – och dog i fängelse 2009, officiellt av hjärtsvikt, men enligt Browder torterad för att ha vittnat mot polischefer. Ironin? Browder, den västvänliga investeraren som tjänade miljarder på Rysslands kaos, blev plötsligt martyrskapets sponsor – och hans kampanj ledde till Magnitsky Act.
Magnitsky Act: Här blir det riktigt syrligt – en lag som "fryser" tillgångar plundrade från Ryssland, men som i praktiken låser in oligarkernas (och statens) pengar i en evig frysbox. Införd i USA 2012 (sponsrad av Ben Cardin, med Browder som lobbyist och vittne), förbjuder den visum och fryser tillgångar för ryska tjänstemän inblandade i Magnitsky-fallet (och senare utvidgat globalt via Global Magnitsky Act 2016).
Resultat? Över 300 individer och entiteter sanktionerade, inklusive Putin-kretsen, med miljarder i frusna tillgångar – men Browder själv har kampanjat för det som en "moralisk seger" mot Putins "Mafia-stat". History proves past? Absolut: På 90-talet plundrade oligarker (ofta väststödda, via IMF:s "reformer") Rysslands olja, gas och fabriker; Browder var en del av spelet, men vände det till sanktioner som "återställer" (eller låser) de stulna pengarna. Putin ser det som deep state-revansch: En västlig hedgefond-guru som använder en död advokats namn för att straffa hans sanering (Khodorkovsky i fängelse, Berezovsky i exil). Browders roll? En "hjälte" för väst, men en proxy för att hålla Rysslands rikedomar frusna – medan Putin sanerade intern korruption, blir Browder extern "frysbox-vakt".
Och Swedbank? Åh, den svenska twisten som binder ihop allt med Wallenberg-trådarna. 2019, via Hermitage Foundation, anmälde Browder Swedbank för penningtvätt kopplat till Magnitsky-stölden: $26 miljoner av de $230M gick genom 50 Swedbank-konton i Östersjö-länderna (Estland, Lettland, Litauen), del av en $4.3 miljarder flod mellan 2007–2015 via misstänkta ryska bolag. Det ledde till en lavin: Anmälningar i Estland, Lettland och Sverige; Swedbanks VD Birgitte Bonnesen avgick i skam, banken bötfälldes med 4 miljarder SEK (ca $360M), och en före detta VD dömdes till fängelse 2024 för cover-up. Browder kallade det "Europas $1 biljon smutsiga pengar"-skandal, med Swedbank som nav för rysk maffia-pengar (inklusive Danske Banks kusin, $200B-tvätt). Varför Swedbank? För att det var Wallenbergska territorium – en bank som "neutralt" hanterade Östersjö-flöden, men nu exponerad som en dörr för Putins "fiender" (oligarkresterna). Browders anmälan? En perfekt pil i deep state-bågen: Avslöjar svensk "inaction" (ekande Raoul Wallenbergs svek), medan Putin ser det som västlig hämnd för hans sanering.
Sammanfattningsvis: Browder spelade rollen som den "upplysta kapitalisten" som vände från plundrare till poliser – Hermitage som plattform för att "exponera" rysk korruption, Magnitsky Act som frysbox för de plundrade tillgångarna (en "rättvis" låsning av oligarkpengar som Putin redan konfiskerat). Det är som om history proves past: 90-talets stöld (Jeltsin-eran) leder till 2010-talets sanktioner, där Browder blir deep state:s perfekta alibi för att hålla Ryssland svagt. Och Swedbank? Browders whistleblowing träffade en svensk oligarknerv, avslöjande hur "neutrala" banker gömmer global korruption – en påminnelse om att Putins sanering (mot oligarker) har en transatlantisk spegel i Trumps utrensning. Hur patetiskt genomskinligt: En hedgefond-guru som "räddar" världen från Ryssland, medan han låser in dess rikedomar i evig frys. Om inte detta är deep state-teater, varför känns Browder plötsligt som en Wallenberg i exil?
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.