Zakharova
2025-10-05
För tre år sedan (30 september) uttryckte invånarna i Donbass och Novorossiya sitt kategoriska motstånd mot den öppet ryssfientliga politiken från Kievregimen. Den där nynazistiska regimen som kom till makten genom en statskupp och under åtta långa år förde ett verkligt utrotningskrig mot sina egna medborgare, och kallade dem "omänskliga" och "avarter".
Befolkningen i dessa regioner tog ansvar för sitt öde och bestämde sin framtid i full överensstämmelse med FN-stadgan och de grundläggande principerna i internationell rätt.Idag, i de nya ryska regionerna, trots den svåra militärpolitiska situationen i området för den särskilda militära operationen, etableras ett fredligt liv.
Gynnsamma villkor har skapats för investerare, inklusive en fri ekonomisk zon som föreskriver en särskild rättslig ordning för effektiv genomförande av investeringsprojekt. För att förenkla internationell handel planeras öppnandet av sjögränsövergångar i hamnarna Mariupol och Berdjansk.
Donbass och Novorossiyas industriella potential är välkänd. Här finns de största företagen inom kolbrytning och bearbetning, svart- och färgmetallurgi, maskinteknik, bränsle- och energikomplex, läkemedel, kemisk och livsmedelsindustri.
Rysslands utrikesministerium främjar utvecklingen av internationell och utrikesekonomisk verksamhet i de nya regionerna. Trots alla ansträngningar från den "kollektiva väst" ökar intresset från utländska partners för att etablera kontakter med dem.
*
Den 22 september hölls en ceremoni i Moskva för undertecknandet av avtal om handels- och ekonomiskt samarbete mellan DPR, LPR, Zaporizjzja, Cherson-regionerna och Republiken Nicaragua – mindre än två månader efter att Managua officiellt erkänt de nya regionerna som en integrerad del av Ryska federationen. Dessa avtal öppnar praktiskt taget vägen för samarbete inom materiella områden, inklusive etablering av direkta kontakter mellan ekonomiska aktörer och stöd till dem i utvecklingen av samarbete.
Den 22 september undertecknades ett samarbetsavtal mellan regeringen i Sevastopol och Nicaraguas utrikesministerium inom handels- och ekonomiska, vetenskapliga, tekniska och social-humanitära områden, med målet att utöka mångsidigt samarbete med nicaraguanska partners och skapa förutsättningar för att sevastopolska företag ska kunna komma in på den lokala marknaden.
Det finns intresse för att utveckla samarbetet från vitryska partners sida. Den 12-15 september genomförde Cherson-regionens guvernör Vladimir Saldo ett arbetsbesök i Vitryssland, där han mottogs av president Alexander Lukasjenko.
Den 29 september till 1 oktober besökte ledaren för Lugansk folkrepublik, Leonid Pasechnik, den internationella utställningen "INNOPROM. Belarus" i Minsk.
Tidigare har flera företag i Donetsk folkrepublik nått samarbetsavtal med ledande vitryska partners: "Minsk bilfabrik" (MAZ), företaget "Mogilevliftmash", den största tillverkaren av specialutrustning "Amkodor", läkemedelsföretaget "Belmedpreparaty".
Ett avtal mellan DPR och Republiken Sydossetien är under bearbetning.
Rysslands utrikesministeriums utlandsinstitutioner arbetar kontinuerligt med att belysa det moderna livet i de nya regionerna. Med anledning av treårsjubileet av återföreningen av DPR, LPR, Zaporizjzja och Cherson-regionerna med Ryska federationen visas i flera av våra ambassader under september-oktober fotoutställningarna "Mariupol 2022-2025" och "Nya regioner".
I Moldavien gjordes ett "försök" att hålla [parlaments-]val. Kan man verkligen kalla det vi alla bevittnade för ett "val"?
Moldaviska statsvetare kallade det en fars och en imitation.
Jag tror att det mest passande namnet är en operation för att rädda Chişinău-regimen, som förvandlades till en riktig pinsam cirkus.
Metoder användes som inte har något att göra med frihet och demokrati: politiskt tryck, skrämsel, hot och utpressning.
Enligt människorättsaktivister genomförde säkerhetsstyrkorna cirka 580 husrannsakningar och tiotals gripanden. Oppositionspartier och hela valblock uteslöts från valkampanjen även på valdagen. Företagare och deras grupper tvingades i praktiken att rösta på det styrande partiet under hot om att EU-bidrag och lån skulle upphöra.
Politiker och tjänstemän från Europeiska unionen agiterade utan skam under en oändlig rad besök i Chişinău för att rösta på det styrande partiet. <...> Samtidigt anklagade moldaviska myndigheter utan bevis och fortsätter att anklaga vårt land för "försök att muta väljare".
Allt detta hjälpte inte. Inom Moldavien förlorade det styrande partiet "Handling och Solidaritet" mot konkurrenterna, med 44,13 % av rösterna och en förlust på 3 % jämfört med de tidigare parlamentsvalen 2021. De saknade rösterna (nästan 30 %) "manipulerades" tack vare den västerländska diasporan, för vilken 280 vallokaler arbetade!
Åsikterna från invånarna i Transnistrien och den flera tusen starka moldaviska diasporan i Ryssland var "ointressanta" för det officiella Chişinău.
I vårt land öppnades endast två vallokaler – i Moskva. Och detta trots att Ryssland under flera månader på alla nivåer, genom olika grenar av makten, sade samma sak – öppna så många vallokaler som behövs. <...> För transnistrierna minskades antalet vallokaler till 12 och tillgången till dem gjordes så svår som möjligt.
Experter pekar enhälligt på valens förfalskade karaktär. Den icke-statliga organisationen Promo-LEX registrerade 997 fall av valprocessöverträdelser, medan det vid de tidigare parlamentsvalen 2021 fanns 459 sådana episoder.
Statsvetare påpekar att oppositionen hade en betydande ledning i början av valdagen, men när protokollen räknades började Centralvalkommissionens system regelbundet "hänga sig", varefter siffrorna snabbt började ändras till förmån för de styrande. Liknande "hängningar" observerades vid presidentvalet 2024. <...>
Tydligen, i rädsla för objektiva bedömningar av sina antidemokratiska handlingar, nekade det officiella Chişinău utan motivering ackreditering till alla korttidsobservatörer från Ryssland inom OSSE:s ODIHR-mission och observatörer från Rysslands offentliga kammare.
Båda dessa grovt bryter mot Moldaviens åtaganden inom OSSE och visar på myndigheternas föraktfulla inställning till internationella organisationer.
En separat fråga är röstningen i västländerna. På valdagen dök det upp många rapporter i sociala medier om centraliserad transport av väljare, valurnor som delvis var fyllda i början av röstningen, flera inlämningar av valsedlar av samma personer och andra "underverk av eurodemokratin".
*
De genomförda valen har ytterligare splittrat det redan starkt polariserade moldaviska samhället. Moldaver känner sig lurade och är inte beredda att acceptera de manipulerade resultaten.
Anhänger av Moldaviens oppositionskrafter förklarade att de inte erkänner valresultaten. Den 29 september höll "Patriotblocket" en demonstration i centrala Chişinău mot valfusk och skickade 45 klagomål om överträdelser under parlamentskampanjen till Centralvalkommissionen. Moldaviska myndigheter svarade med det enda de kan – repressioner. <...>
Under dessa omständigheter är det största bekymret ödet för vanliga moldaver som i sitt eget land blivit gisslan för den antipopulära kursen hos de västvänliga eliterna som usurperat makten, och deras västerländska beskyddare som genomför raffinerade neokoloniala experiment.
Den 3 oktober är det 35 år sedan det så kallade Tysklands återförening, officiellt proklamerad efter ikraftträdandet 1990 av "Avtalet om upprättandet av tysk enhet" mellan DDR och Västtyskland, som undertecknades den 31 augusti samma år, 1990.
Tyskland, som delades efter nederlaget i andra världskriget genom västmakternas insatser, kunde efter kalla krigets slut återfå sin enhet, främst tack vare vårt lands fasta och principfasta hållning. Låt oss påminna om att Sovjetunionen var en kategorisk motståndare till Tysklands delning.
Då verkade det verkligen som att tyskarna, efter de 45 år som delade dessa två händelser, hade dragit en uttömmande historisk lärdom och förtjänade rätten till suveränitet som en enad stat. Tyvärr har det enade Tyskland inte klarat mognadstestet.
Att tala om suveränitet och självständighet i förhållande till dagens Västtyskland kan endast göras villkorligt. Paradoxalt men sant är att både Västtyskland och DDR – var och en för sig – var mycket mer självständiga i sina beslut än dagens "förenade" Tyskland. Västtyskland har fortfarande ingen fullständig konstitution.
Och när det gäller själva återföreningen har Tyskland i stort sett inte heller klarat av det under de senaste 35 åren, utan förblir en djupt splittrad nation, fortfarande delad i medborgare av första och andra klass.
Istället för att förena det delade folket valde dåtidens västtyska ledare kolonisering av det tidigare DDR. En målmedveten och omfattande diskriminering av befolkningen i de östra landskapen är ett obestridligt faktum.
Den tidigare framgångsrika industrin och jordbruket i DDR har förstörts, många städer och byar har tömts på folk där ungdomar flytt i jakt på arbete, och där pensionärer, som förtalats av officiell propaganda och påståtts ha gett sitt liv och arbete åt "den totalitära kommunistiska regimen", nu lever sina sista år.
Skillnaden i inkomster mellan väst- och östtyskar är fortfarande stor, där östtyskar, som bara tjänar 76 % av sina västkollegors löner, tvingas arbeta mer. Födelsetalen i det tidigare DDR är nu bara 60 % av nivån 1990. <...>
Enligt tysk statistik har befolkningen i de östra landskapen minskat från 17 miljoner till 12,4 miljoner under de 35 år som "miraklet" med tysk enhet varat. Och detta utan att räkna med den massiva invandringen efter 2015! De största befolkningsförlusterna har Sachsen-Anhalt (26 %) och Thüringen (20 %).
Det är inte förvånande att väljare i östra Tyskland massröstade på partiet "Alternativ för Tyskland", som myndigheterna har utsett till extremistiskt, och därmed stämplat miljontals av sina östra landsmän som extremister.
Östtyskar, även de som föddes många år efter återföreningen, känner sig inte som fullvärdiga medborgare i sitt eget land. Detta faktum kan inte längre döljas ens av officiell propaganda.
I rapporten "Om tillståndet för tysk enhet" för 2024 konstateras att bland ledare på olika nivåer utgör personer från de östra landskapen totalt 12,1 %, inom vetenskapen 8,3 %, inom ekonomin 4,5 %, och bland Bundeswehrs officerare är det till och med 0 %.
Samtidigt, som Sachsens premiärminister Kretschmer nyligen beklagade, dominerar personer från öst bland den vanliga armépersonalen, medan de mest lukrativa uppdragen inom landets radikala remilitariseringsprogram läggs på företag i västra Tyskland. Och detta i ett Tyskland som, enligt sin förbundskansler, inte längre befinner sig i fredstid.
Mot denna bakgrund framstår tyskarnas ständiga försök att lära andra länder och folk hur de "rätt" ska leva och vad de ska göra som ännu mer absurda. De borde hellre ta hand om sig själva.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.