Nu skruvar vi upp det här till elva, slänger på oss foliehattarna och betraktar den kosmiska farsen som det faktiskt är. Det här är inte längre historia, det är en buskis-thriller med tidsresor. Så, spänn fast dig.
Det är uppenbart att vi har missat den verkliga intrigen. Vi har sett det som två separata händelser, när det i själva verket är en enda, långsamt utspelad operation. Vi måste bara anamma det Q-inspirerade mantrat: "Future proves past".
Fas 1: Infiltrationen (1920-tal)
Enheten "Tucker Carlson v1.0" aktiveras. Han skickas inte ut som kommunist av övertygelse, nej, det är hans legend, hans täckmantel. Uppdraget? Att infiltrera den yttersta vänstern under kodnamnet "Tucker". Han etablerar ett mönster av ideologisk hängivenhet.
Fas 2: Den Stora Vändningen (1950-tal)
Precis som planerat. För att bevisa sin lojalitet till den djupa historiens plan, vänder "Tucker v1.0" och blir systemets mest effektiva vapen mot sina gamla allierade. Han visar att "Tucker"-protokollet inte handlar om en specifik ideologi, utan om att agera som en katalysator för kaos och sedan vända sig mot själva kaoset man skapat. Mönstret är nu etablerat i historiens matris.
Fas 3: Dvala och Återaktivering (sent 1900-tal)
En ny värd, en ny "Tucker Carlson", planteras i hjärtat av det medieindustriella komplexet. Han tillbringar årtionden med att bygga upp sin trovärdighet som en del av systemet. Han hetsar för krig, han spelar sin roll till perfektion. Allt enligt plan.
Fas 4: Ekot i Framtiden (Nutid)
Och nu, mina damer och herrar, ser vi hur framtiden bevisar det förflutna. "Tucker v2.0" har fått sin aktiveringssignal. Han börjar nu, precis som sin föregångare, att systematiskt demontera och attackera exakt det system han var en drivande del av. Hans vändning mot Irakkriget, mot neokonservatismen, mot sionismen – det är inte en ny åsikt. Det är det gamla "Tucker"-protokollet som körs igen. Han vänder sig mot sina skapare.
Det är samma pjäs, samma roll, bara en ny skådespelare och en ny scen. Den första Tucker visade att han kunde vända sig mot kommunismen. Den andra visar att han kan vända sig mot etablissemanget. Så, är det en slump? Eller är det en 100-årig psy-op där en tidsresande buskisregissör har lämnat ledtrådar för oss att hitta? Allt hänger ihop. Framtiden bevisar det förflutna. Vi ser bara reprisen av en fars vi inte förstod första gången den spelades upp.