"Tobias Billström överger nu Ulf Kristerssons prestigeprojekt. Den mycket omtalade rollen som nationell säkerhetsrådgivare fungerar inte och måste göras om, skriver den förre utrikesministern i en ny bok. Maggie Strömberg Publicerad 10:04 Följ skribent När Ulf Kristersson varit partiledare i tre månader, i januari 2018, pekade han ut Moderaternas viktigaste säkerhetspolitiska prioriteringar i sitt tal på konferensen Folk och försvar i Sälen. Först av allt: – Sverige behöver ett riktigt nationellt säkerhetsråd. Fyra år senare, när han blev statsminister, fanns det med i hans första regeringsförklaring. – För att samordna Sveriges säkerhetspolitiska agerande inrättas ett nationellt säkerhetsråd – under statsministerns ledning och efter internationell förebild, sa han. Han tillsatte sin gamla vän, tidigare moderata riksdagsledamoten, Henrik Landerholm på posten som nationell säkerhetsrådgivare, en roll som gjordes opolitisk. Ett misstag, skriver Tobias Billström, som avgick hösten 2024, i sin bok ”Skarpt läge” som släpps i veckan. ”Det får sägas vara ovanligt, med tanke på att funktionen i allra högsta grad är politisk. Jag är numera övertygad om att detta inte är den rätta ordningen”, skriver den före detta utrikesministern. Billström ger oppositionen rätt Han tycker i stället att man bör återinföra den utrikespolitiska statssekreterare som tidigare har funnits hos statsministrar, men som Ulf Kristersson valt att inte ha. Liknande kritik har tidigare hörts från socialdemokrater. I Magdalena Anderssons krets finns de som tycker att det borde vara en politisk roll och i statssekreterarform. Socialdemokraterna har nyligen tillsatt en utredning om hur statsministerns kansli är organiserat, inför ett eventuellt maktskifte nästa år. Också på den punkten ger Billström oppositionen rätt. Han vill se en översyn av hela rådet och hur det styrs och fungerar. I sin bok berättar Tobias Billström att den nationella säkerhetsrådgivaren deltar under regeringens allmänna beredning och har en stående punkt på agenda för att lämna information om utrikes- och försvarsfrågor för att därefter delta i diskussionerna. Han är kritisk till att NSR, en förkortning både för den nationella säkerhetsrådgivaren och för det nationella säkerhetsrådet, har fått så mycket makt. ”Det kan påpekas att beslutet om att ge NSR en sådan stående punkt fattades utan att vare sig utrikes- eller försvarsministern informerades på förhand. Det är under alla omständigheter svårt att i dag riktigt uppfatta var den formella skiljelinjen mellan vad som är politiskt och opolitiskt är tänkt att gå och för framtiden måste detta klargöras tydligt”, skriver Billström och fortsätter: ”Till detta kommer att ingen kan arbeta i den svenske statsministerns omedelbara närhet med den tyngd som den nationella säkerhetsrådgivaren är tänkt att ha, utan att inneha en politisk tjänst. Så är det bara.” Förnekar konflikt bakom avgång Billström tycker att NSR har vuxit för mycket och för fort. Han menar att det borde vara smalare och vassare och att det nu finns risk för konkurrens med andra delar av regeringskansliet. Nationella säkerhetsrådets möten bör omvandlas från ”diskussionsforum” till att fatta konkreta beslut om vad som är säkerhetsrådets rekommendation till regeringen. Han tycker också att det behöver föras beslutsprotokoll så att det går att granska NSR i efterhand. Tobias Billström och Ulf Kristersson på väg till Washington när Sverige skulle bli medlem i Nato 2024. Tobias Billström och Ulf Kristersson på väg till Washington när Sverige skulle bli medlem i Nato 2024. Foto: Maggie Strömberg När Billström avgick som utrikesminister förra året kom flera spekulationer om att det berodde på maktstrider mellan utrikesdepartementet och NSR, som är placerad på statsministerns departement. Men i boken förnekar Billström att det låg någon konflikt bakom hans avgång. Han säger samma sak som han sa i intervjuer när han lämnade: Att han var klar med uppgiften att ta Sverige in i Nato och att han ville sluta i tid för att hinna jobba utanför politiken. Men den förre utrikesministern antyder att det fanns spänningar mellan departementen efter att NSR inrättades. ”Delegerat ansvar är som alltid nyckeln till gott ledarskap, och i detta fall bygger det på ett gott samarbetsklimat mellan de olika delarna av och nivåerna i Regeringskansliet. (...) Det vore välbetänkt om NSR framöver söker spets och inte bredd och därtill en mindre omfattning på sin totala organisation”, skriver han."