En märklig sak hände med molnföretaget Oracle i veckan. Siffrorna i kvartalsrapporten var sämre än analytikernas förväntningar. Men aktiekursen sjönk inte. I stället rusade den över 30 procent och gjorde storägaren Larry Ellison till världens rikaste man. Skälet var Oracles prognos för intäkter från den pågående AI-boomen. Ett exempel var det avtal Open AI skrev med molnjätten för att köpa datatjänster från Oracle för 300 miljarder dollar över fem år. Det finns bara ett problem. Det låter kanske enkelt, men kan bli svårt att lösa även om man har mångmiljardärer som ägare. Open AI har inte 300 miljarder dollar att handla för. Och Oracle har inte kapacitet att sälja 300 miljarder dollar med tjänster heller. Prognosen är minst sagt ambitiös. Intäkterna från företagets molntjänster kommer att ligga strax över 10 miljarder dollar för 2025. Om fem år ska den siffran vara 144 miljarder dollar. Totalt meddelade Oracle att kundavtal – som ännu varken levererats eller betalats för – ökar från 138 miljarder dollar till 455 miljarder dollar. I det ingår avtalet med Open AI. Måttet Oracle använder kallas ”performance obligations”, prestationsåtaganden på svenska, inom bokföring. Det är en form av löfte från en kund som indikerar att någonting kommer att köpas i framtiden. För att intäkterna ska realiseras krävs både att kunden har råd att köpa och att företaget i fråga har tillräckligt mycket att sälja vid det tillfället. I fallet med Oracle och Open AI finns det anledning att ifrågasätta om detta kommer att inträffa. Bara mängden energi som krävs för att driva dessa datacenter beräknas vara 4,5 gigawatt, vilket motsvarar samma mängd som runt fyra miljoner hushåll. Som jämförelse är det något mindre än alla reaktorer i de svenska kärnkraftverken Forsmark och Oskarshamn tillsammans. Oracle kommer också behöva investera i väsentligt fler chip från exempelvis Nvidia. Den starka efterfrågan – i konkurrens med världens andra stora moln- och datacenterbolag – kan driva upp priset rejält. Och leveranserna av chip har hittills varit svåra att garantera på grund av hög efterfrågan. Open AI har å sin sida har en stor utmaning gällande finansiering. Nuvarande plan är enligt The Information att företaget kommer att förlora 115 miljarder dollar – över 1 000 miljarder kronor – från nu till 2029. Först 2030 väntas Open AI ha ett positivt kassaflöde. Just nu pågår intensiva förhandlingar med storägaren Microsoft kring hur företags- och ägarstrukturen inom Open AI kan komma att se ut framöver. Syftet är delvis att kunna förbereda bolaget på en eventuell börsnotering, något som skulle underlätta just finansieringen av företaget. Det är inga små utmaningar på respektive sida. Avtalet mellan Oracle och Open AI gäller i fem år, med start 2027. Tills dess måste allt detta vara löst. Att projekt av den här magnituden tar lång tid att planera är normalt. Vi talar om en investering på runt 2 800 miljarder kronor trots allt. Att det krävs förberedelser för det är givetvis rimligt. Men trots att Oracle inte har bokat några av dessa intäkter här och nu rusade som sagt aktien över 30 procent. Marknaden tycks tro att avtalen kommer att infrias och bli av – och prissätter Oracle baserat på den informationen. Det här är dock ingen fastighetsaffär eller motsvarande. Förutsägbarheten och sikten kring AI-marknaden ens 1,5 år fram i tiden – när avtalet börjar att gälla – är minst sagt grumlig. Ett antal frågor hopar sig. Vilken hårdvara behövs i AI-datacenter då? Finns det tillräcklig energitillförsel? Hinner Oracle bygga allt det här i tid? Och kanske den viktigaste frågan av alla: har Open AI – kunden i fråga – ens råd att betala för kalaset? Börsen visar just nu ingen hejd på entusiasm för vad AI-utvecklingen kan göra för de här stora techbolagen. Aktierna handlas här och nu med stora förhoppningar om framtiden. Men när man utvärderar en affär av den här storleken är en rimlig startpunkt att titta om säljaren klarar av att leverera tjänsten och att köparen har råd att köpa den. Det är långt ifrån självklart att svaret är ”ja” på de två frågorna.