"De första 30 minuterna lutar det mot flopp, men sedan vänder ”Skavlan och Sverige” till ett magnifikt stycke plågsam tablå-tv när den var som bäst. Björn Werner Publicerad 2025-09-04 Följ skribent Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det är väldigt lätt att avfärda Fredrik Skavlans nya program ”Skavlan och Sverige” som ett lättproducerat knippe prat-tv för en tv-soffekultur som inte längre finns. Ett hopplöst eko från förr. Jag menar – i dagens samhälle, där det knappt går att ta ett steg utan att få en åsikt drämd i ansiktet från en plattform eller annan är väl det sista en enda människa vill ha ett debattprogram om ”aktuella ämnen”. En hel del talar för flopp. De första 30 minuterna av det timslånga avsnittet känns som om någon monterat ett gäng kameror i studion på Filosofiska rummet – och ersatt programledaren med en glad norrman och filosoferna med ett gäng medievana kändisar. Premiären till ära har Fredrik Skavlan ordnat en stjärnspäckad åsiktsorkester. Bloggaren Isabella Löwengrip, artisten Niklas Strömstedt, regissören Tarik Saleh och författaren Amanda Romare. Exakt varför just de är lämpade att tycka något särskilt om otrohet framgår aldrig. Men absolut. De är kända. De kan prata. Tydligen räcker det. Inte heller Fredrik Skavlan verkar helt ha förstått att leda ett debattprogram inte är samma sak som att leda en talkshow. För att det ska bli en debatt måste man våga ställa skarpa frågor. Det har han uppenbart ingen större lust med. Det här är tv som berör. Jag vet inte om det är vad vi behöver. Om det inte vore för att produktionen bjudit in skådespelaren Christopher Wollter och hans fru Julia Dufvenius som han varit otrogen mot i 10 år hade jag haft mycket svårt att framhärda genom denna sega förfest till tv. Men nu är de bjudna. Med ett ämne att prata om så bisarrt smaskigt att jag håller mig kvar. Och – plötsligt vänder programmet till ett magnifikt stycke plågsam tablå-tv när den var som bäst. Skådespelarna äger rummet som om det vore Dramaten, och berättar med liv och lust om så hårresande scener ur ett äktenskap att det inte går att göra annat än att gapa. För ja, de sitter kvar, och jag tror att tanken är att de egentligen ska få tillfälle att bryta in, men av någon anledning får de inte det, vilket inte gör saken sämre: att se Isabella Löwengrip långsamt bli högröd i ansiktet när Wollter och Dufvenius lägger ut orden om sexmissbruk och medberoende är i sig rafflande nog. Och när hon sen, slutligen, lägger bomben: ”Sexmissbruk för mig är samma sak som elallergi”. Ett citat som bara minuter senare hittat in på Expressens hemsida. Ja, då är det bara att gratulera Fredrik Skavlan. Det här är tv som berör. Jag vet inte om det är vad vi behöver. Men det är sannerligen det vi förtjänar."