Meghan & Kungahuset I SvD
2025-08-31
https://www.svd.se/a/4B9lPg/meghan-markles-missforstar-monarkin-pa-netflix
"Meghan Markle tillagar spaghetti genom att låta körsbärstomaterna koka med i pastavattnet.
Det blir krämigt.
Oh my gawd, utbrister den vän som står vid hennes sida, och vars jobb tycks vara att kippa efter andan inför varje sådant mästarprov.
”Vän” är förresten inte rätt ord. Markles varierande sidekicks i serien ”Love Meghan”, som fått en andra säsong på Netflix, presenteras som mycket kära vänner men är påfallande undergivna i sällskap av Markle. När ”kompisen” Mindy Kaling råkar säga just Meghan Markle, och inte Meghan Sussex som prins Harrys hustru tydligen vill kallas, följer en genuint oskön tillrättavisning. Det är inte en scen som får tittarna att älska Meghan mer än tidigare.
Här finns mycket lite av det jämlikhetsideal som Meghan annars brukar framhålla i sina halvkokta politiska funderingar.
Överhuvudtaget framträder ett mönster av underkastelse och dominans i hertiginnans umgänge med andra människor. Först i tredje avsnittet dyker det upp en person som inte tycks vackla i sin självkänsla i Meghans sällskap – stjärnkocken David Chang. Han är inte hennes kompis men ”ska bli det”, som Meghan uttrycker det med en målmedvetenhet som bara nästan är supercharmig.
Plötsligt är det hon som är märkbart inställsam. På ett par sekunder går hon till exempel från att inte veta något om smakförstärkaren mononatriumglutamat, till att hålla med Chang om att det är rasistiskt att vara okunnig om mononatriumglutamat.
Här finns mycket lite av det jämlikhetsideal som Meghan annars brukar framhålla i sina halvkokta politiska funderingar.
Egentligen skulle inte Markle befinna sig där hon är överhuvudtaget. Att få en egen show på Netflix eller Spotify, där hon tidigare poddade mot mångmiljonersättning, brukar vara förknippat med att man har en viss talang, och gärna utöver det vanliga. Man behöver inte vara ett geni på att laga mat för att göra det i tv, men man ska ha något särskilt som går genom rutan.
Det finns ett system för att vaska fram sådana talanger. Det kallas meritokrati, och bygger på ett ideal om att individer bedöms utifrån sina gärningar. Det kommer aldrig att finnas några perfekta meritokratier, men samhällen som bekänner sig till idealet om meritokrati är ändå bäst på att placera människor på positioner som motsvarar deras förmågor.
Prinsar och prinsessor kräver inte att få hoppa stav med Mondo, utan lyfter hellre fram hans insatser.
Meritokratin är långt ifrån självklar. Tidigare rådde ett aristokratiskt system, där det ansågs rätt att börd genom födsel eller giftermål avgjorde vad människor sysslade med.
Ni förstår vart jag vill komma.
Netflix och Spotify sluter förstås de avtal som är mest lukrativa för dem, och i det här fallet har man slutit avtal med Harry och Meghan vars stjärnstatus kommer sig av att de tillhör ätten Windsor. Paret har dessutom varit redo att berätta om sin familjs inre liv mot betalning, vilket Netflix bedömt som en god investering. Men det är också utifrån sådana ekonomiska kalkyler som företag avslutar sina avtal. Och som Spotifys underhållningschef sa efter att företaget hade avslutat sitt samarbete med hertigparet: ”Det visar sig att Meghan Markle inte var någon jättestor talang inom ljudproduktion, eller nödvändigtvis någon talang överhuvudtaget.”
Europeiska monarkier har på ett ganska bra sätt kunna gifta sig med meritokratin, trots att det kan framstå som en paradox. Det har skett genom att brittiska, danska eller svenska kungligheter har lyft fram människor som briljerat inom sina fält eller gjort goda saker, och gett kunglig glans åt deras gärning. Det är sådant som grundlägger monarkins folkliga förankring i moderna europeiska demokratier. Prinsar och prinsessor kräver inte att få hoppa stav med Mondo, utan lyfter hellre fram hans insatser.
Den spärren har inte Meghan Markle.
När Meghan kom in i kungahuset tycktes både hon och maken säkra på att hon skulle vara en förnyande kraft.
På så vis påminner hon om den romerske kejsaren Nero, och då inte för att han påstås ha spelat harpa när Rom brann. Nero krävde att få delta i hästkapplöpningen i de olympiska spelen tillsammans med tidens främsta atleter. Nero tappade kontrollen över sin vagn och han kunde inte avsluta loppet, men han utnämndes ändå till vinnare eftersom något annat inte passade sig.
Även Markles vagn tenderar att halka iväg, men hon har ändå en bild av att det är bland världens största talanger som hon hör hemma. Pastakokandet och poddandet bekräftar på så vis att Meghan Markle aldrig har begripit den monarki som är skälet till att hon har haft världens ledande plattformar till sitt förfogande till att börja med.
När Meghan kom in i kungahuset tycktes både hon och maken säkra på att hon skulle vara en förnyande kraft. Att hon skulle sopa bort dammet från institutionen. Men hon förstod inte institutionen tillräckligt väl för att förstå vad som var damm, eller för att läsa av rummet överhuvudtaget.
Offentligheten är inte alltid en vänlig plats, och den har definitivt inte varit vänlig mot Harry och Meghan.
En av de största konflikterna som präglade Markles tid i kungahuset bottnade i att hon inte insåg att brittiska kungligheter betraktar hovets anställda som högt respekterade medarbetare. Hon trodde att hon kunde behandla dem som tjänare. Likaså trodde hon att en prinsessa kan vältra sig i iögonfallande lyx – som att hoppa på ett privatflyg till New York för ett party – samtidigt som hon skulle kunna mästra undersåtarna att flyga mindre. Hon tog partipolitisk ställning i USA, utan att inse att det finns historiska skäl till att brittiska kungligheter undviker särskilt att göra just det.
Allt sådant har inneburit att Markle har vänt den moderna, demokratiska monarkin ryggen, och betett sig på ett sätt som påminner mer om en gammaldags, aristokratisk och ickedemokratisk ordning. Hur mycket woke-plattityder det hela än har kringgärdats av.
Det har gått förfärligt snett på det sättet. Den brittiska monarkin kommer att repa sig, medan Harrys och Meghans varumärken förmodligen inte gör det.
Men det är ledsamt för dem som personer.
Offentligheten är inte alltid en vänlig plats, och den har definitivt inte varit vänlig mot Harry och Meghan. De oroar sig för sin säkerhet på goda grunder, och det är fullt förståeligt att de, som de vittnat om, mått psykiskt dåligt av att ha trakasserats av medier.
Det är de två tankar som jag försöker hålla isär när jag ser Meghan arrangera fruktbitar så att det ska se ut som en regnbåge, men framförallt ser ut som ett förskolepyssel. Det är genuint synd om den person som är så angelägen att vi ska love Meghan. Men man har verkligen ingen lust att bli mästrad av aristokraten av Sussex. "
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.