Detaljavslöjande Bok Om Putin I SvD
2025-08-31
https://www.svd.se/a/8qgxA2/tsar-i-egen-hog-person-ny-bok-avslojar-nya-detaljer-om-putin
"En ny bok avslöjar nya detaljer om den ryske presidentens förflutna.
Liza Alexandrova-Zorina
Publicerad 2025-08-30
Följ skribent
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vem är Vladimir Putin? En fråga som ställts i över 25 år, sedan han blev president, och som många har svårt att besvara.
Ledaren för den nya konservatismen? En KGB-officer, ärrad av Sovjetunionens fall och besatt av drömmen om imperiets forna makt? En rysk fascist, fullständigt förälskad i pseudohistoriska fantasier? Världens journalister och Rysslandsexperter tillskriver honom gärna dessa egenskaper, som – hur märkligt det än kan låta – är alltför smickrande för den han verkligen är.
En korrumperad tjekist utan några ideologiska övertygelser alls. Helt utan principer och värderingar, och istället styrd av ett maniskt begär efter pengar och makt.
Men varför framställs Putin helt annorlunda än den han egentligen är?
Två ryska journalister i exil, Roman Badanin och Mikhail Rubin, hävdar att Vladimir Putin, år efter år, målmedvetet och metodiskt, har byggt upp en myt om sig själv. En myt – i ordets mest bokstavliga underrättelsebetydelse, liksom en spion som lånar en biografi som aldrig varit hans egen.
Journalisterna, som hör till de mest kunniga om Rysslands inrikespolitik, argumenterar övertygande för detta i sin nyskrivna bok ”Tsar i egen hög person”. Det är otroligt spännande läsning om den verkliga historien om Putin och hans krets, och om Putins enda ideologi, som tycks vara att leva i lyx och regera till sin död. Detta försöker han noggrant dölja med hjälp av propaganda, censur och repressalier mot medierna.
Putin har alltid dolt sanningen om sig själv – därför är arbetet med att skriva hans verkliga biografi ett detektivarbete i sig.
Har ni någonsin hört talas om Putins erfarenhet inom filmindustrin? På 1970-talet, i hans födelsestad Leningrad, ledde coachen Alexander Massarskij – en sovjetisk kampsportstränare – en grupp stuntmän. Bland dem fanns också den unge Putin, som tränades av honom. Den framtida presidenten agerade som statist och spelade både sovjetiska och tyska soldater i krigsfilmerna ”Blockada” och ”Izhorsky bataljon”. Tillsammans med honom ”i kriget” fanns en annan ung judoutövare – Arkadij Rotenberg, som senare, när Putin kom till makten, tog sig rakt in i den politiska eliten.
Historien om statistrollerna är egentligen bara intressant för att den grävdes fram av Badanin och Rubin – varken Putin själv eller någon av hans många biografer har någonsin berättat om den.
Det visar hur motvillig han är att dela med sig av sitt liv. Även om det här, utan tvekan, är den mest ofarliga av hans outtalade historier.
I Putins närhet under 1990-talet fanns en skugglik figur vid namn Roman Tsepov – både gangster och affärsman, en kombination som inte var ovanlig i Ryssland på den tiden. Hans säkerhetsfirma Baltik-Eskort tjänade bland annat Sankt Petersburgs stadshus, och därmed personer som borgmästaren Anatolij Sobtjak och hans biträdande chef, Vladimir Putin. Enligt ”Tsar i egen hög person” fungerade Tsepov som en länk mellan den då redan mycket korrumperade Putin och den kriminella undre världen.
De båda stod nära, men det var en tydlig skillnad mellan dem. Putin var en KGB-officer som aldrig avslöjade något om sig själv, medan Tsepov var en excentrisk societetsprofil som älskade att berätta fängslande historier. Dessutom gav Tsepov 2003 en intervju till ett lokalt medium, där han öppet berättade om sin vänskap med Putin, som vid den tiden redan var president. Med andra ord – en av de ledande figurerna i den kriminella världen erkände offentligt sin närhet till statens högsta ledare.
Samtidigt tog ”Jukos-affären” sin början: oligarken Michail Chodorkovskij greps, och de andra stora aktieägarna försökte febrilt nå en uppgörelse med Kreml för att rädda åtminstone en del av sina tillgångar. Och just Tsepov presenterade sig för dem som en vän till Putin och lovade att ”lösa saker”, som man uttryckte det i Ryssland på den tiden – det vill säga att hjälpa till att förhandla direkt med presidenten.
Historien fick ett tragiskt slut för Tsepov. I september 2004 steg han in i FSB:s huvudkontor i Sankt Petersburg, där han togs emot av general Andrej Rutsjov – en gammal kollega till Putin från 1980-talet. Vad som sades under mötet är höljt i dunkel, men det är känt att Tsepov där bjöds på te och kakor.
En av skribenternas källor beskrev Tsepovs sista dagar efter detta möte: ”Han föll sönder inifrån, huden lossnade, håret föll av, han irrade ständigt i feberdrömmar.” Läkarna kunde bara konstatera att Putins trogne vän och partner – som hade börjat prata lite för mycket – hade förgiftats med ett okänt ämne som gav symptom liknande dem vid strålsjuka.
Men hans död utreddes aldrig.
Det har länge varit känt att Putin aldrig överger sina egna. Men den här historien visar att han ändå kan slå hårt mot någon i sin närmaste krets om den viktigaste regeln bryts: tala inte. Inget är farligare än att avslöja detaljer av Putins liv.
Hela redaktioner har upplösts i hämnd när detta tabu brutits. En redaktion stängdes efter den första publiceringen om Putins relation med gymnasten Alina Kabajeva. Mot en annan redaktion, där Badanin och Rubin arbetade, inleddes trakasserier efter granskningar om Putin, bland annat avslöjandet av en av hans döttrar, som bodde i Moskva under ett falskt namn. Den oppositionella Novaja Gazeta stängdes inte under dessa år, eftersom tidningen strikt följde regeln ”inget om Putins privatliv”.
Saken är förstås den att detaljer om privatlivet och familjen hjälper journalister att granska Putins omättliga korruption. Det är uppenbart att Kabajeva är inblandad i upplägget för att dölja Putins pengar och tillgångar. Och Putins döttrar, som gömde sig under andra namn, visade sig vara lika korrupta som sin far.
Från Kremls webbplats har man även tagit bort den helt tandlösa boken ”Från första person”, en serie intervjuer med Putin som gavs ut redan år 2000. Problemet är att i boken ofta nämndes hans vän, cellisten Sergej Roldugin – som flera år senare skulle bli Putins ”plånbok”. År 2016 kunde journalister, med hjälp av Roldugins offshorekonton, spåra delar av Putins gömda tillgångar.
Vladimir Putin med Alina Kabajeva 2004.
Vladimir Putin med Alina Kabajeva 2004. Foto: Itar-Tass/AP
Vi vet mycket lite om Putins tid i KGB – något han ständigt förnekar och håller hemligt. Här är ett litet exempel på hur journalister bit för bit tvingas gräva fram fakta om det. Hösten 2022 upptäcktes bland utställningarna på Sankt Petersburgs museum för politisk historia ett dokument från 1976. Det var en protokollanteckning från en husrannsakan i hemmet hos en av Leningrads oppositionskonstnärer, som senare fick ett långt straff.
Efter att en annan oppositionskonstnär mystiskt omkommit i en brand i sin ateljé – något som hans kollegor misstänkte KGB för – organiserades en protestaktion. Som följd genomfördes husrannsakan hos protestdeltagarna. I protokollet från en av husrannsakningarna nämns en av de tjänstgörande officerarna – ”l-t Putin” (löjtnant Putin).
Under många år låg dokumentet i museet, utan att någon uppmärksammade dess innehåll. Det är det enda direkta beviset på att Putin, som KGB-officer, deltog i förföljelserna av sovjetiska dissidenter. Ett faktum som Kreml vägrar att kommentera.
I början av 1990-talet, när den unge KGB-officeren Putin återvände till Sovjetunionen, arbetade han först vid Leningrads universitet som assistent åt prorektorn för internationella kontakter, och sedan – efter att ha lämnat KGB (som han påstår) – gick han över till Anatolij Sobtjak, stadens borgmästare. Där steg han från lägre tjänsteman till förste vice borgmästare. Den mest outforskade delen av Putins biografi, men vi vet redan att han byggde upp korruptionsscheman och ständigt plundrade offentliga medel.
En av personerna som talade med bokens författare, en veteran från de sovjetiska säkerhetstjänsterna, menar att det är helt osannolikt att en KGB-officer bara skulle skriva sin avskedsansökan och börja arbeta på borgmästarens kontor som en vanlig dödlig. Det är mer troligt att han skickades både till universitetet och till borgmästarens administration för att arbeta under täckmantel som agent.
Alltså: till makten i Ryssland kom en korrupt underrättelseofficer, som inledde sin karriär med att förfölja dissidenter och dessutom placerades i en maktposition för att, på uppdrag av KGB, undergräva de demokratiska strukturerna inifrån. Vem vet, kanske hade man, om detta varit känt för 25 år sedan, lätt kunnat förutse vad som skulle hända i Ryssland under hans maktår.
Men ännu idag är en sann, oförskönad biografi om Putin nödvändig för att bättre förstå vad som driver hela Putins politik, inklusive det nuvarande kriget i Ukraina.
Och ja, mannen i Kreml kommer att bli rasande över utgivningen av denna bok. En liten men njutbar seger."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.