Zakharova Om Den Ukrainska Krisen & Vad Stubb Sa I Washington
2025-08-22
Comment by Russia's Foreign Ministry Spokeswoman Maria Zakharova on the Ukraine crisis (21 August 2025)
On August 24, Ukraine will observe its so-called independence day, coinciding with the anniversary of the Act of Declaration of Independence of Ukraine, adopted on this day in 1991 by the Supreme Soviet of the Ukrainian SSR.
Today, it can be stated with conviction that the commemoration of this date is nothing less than a macabre dance on the bones of Ukrainians. The Kiev regime is vehemently perpetuating the genocide of its own people, endeavouring to obliterate their ethnic, linguistic, and spiritual identity. We must recall that it was on August 24, 2024, that Vladimir Zelensky enacted the “law” prohibiting the canonical Ukrainian Orthodox Church.
The authentic origins of Ukrainian state independence should be traced back further, specifically to the Declaration of State Sovereignty of Ukraine, adopted on July 16, 1990, by the Supreme Soviet of the Ukrainian SSR. This document proclaimed Ukraine as an independent, sovereign state and also enshrined its neutral, non-aligned, and nuclear-free status.
Our standpoint is that one can only truly speak of Ukraine’s independence when the authorities in Kiev return to the roots of their own statehood, cease their neo-Nazi policy of eradicating all things Russian, and put an end to the egregious discrimination against the Ukrainian Orthodox Church, which serves millions of Ukrainians.
Amid the efforts undertaken by Russia and the United States to find avenues to resolve the Ukraine crisis, Kiev persists in its terror against peaceful Russian civilians and its bombardment of our country’s civilian infrastructure.
In the past week, 156 Russian citizens have been affected by hostile UAV strikes; 15 of them were killed, including one child, and 141 were wounded, including 14 minors <...>
On August 17, the Ukrainian Armed Forces attempted to attack on a nuclear facility in Desnogorsk, Smolensk Region. The aerial device was suppressed by radio electronic warfare equipment.
On August 18, the enemy attacked the Druzhba oil pipeline in Russia that delivers oil to Hungary.
On August 18, the Federal Security Service of Russia thwarted the Ukrainian security service’s attempt to blow up the Crimean Bridge using a powerful detonating device concealed in a vehicle. The vehicle had made its way from Ukraine through several countries. The vehicle’s battery enclosure had been filled with 130 kg of Finnish-made foamy synthetic explosives <...>
The Kiev regime also secretly attempted, with co-financing from Germany, to implement a programme for the production of the Sapsan operational-tactical ballistic missile systems with a range of up to 700 kilometres for strikes deep into Russian territory, with NATO’s consent. These plans were thwarted by the joint efforts of the FSB and the Defence Ministry of Russia. The Ukrainian military industry facilities involved in the production of the Sapsans have been destroyed <...>
An irrational obsession with confronting Russia at the expense of European taxpayers was demonstrated once again on August 17 in Brussels by European Commission President Ursula von der Leyen at a joint news conference with Zelensky. She promised that a 19th package of illegal anti-Russian sanctions would be adopted as early as the beginning of September and announced the continuation of European diplomatic and economic pressure on our country.
It would seem the primary competence of Euro-bureaucrats lies in ensuring ever new blows to the prosperity of Europeans in the name of deterring Russia.
On August 24, Ukraine will observe its so-called independence day, coinciding with the anniversary of the Act of Declaration of Independence of Ukraine, adopted on this day in 1991 by the Supreme Soviet of the Ukrainian SSR.
Today, it can be stated with conviction that the commemoration of this date is nothing less than a macabre dance on the bones of Ukrainians. The Kiev regime is vehemently perpetuating the genocide of its own people, endeavouring to obliterate their ethnic, linguistic, and spiritual identity. We must recall that it was on August 24, 2024, that Vladimir Zelensky enacted the “law” prohibiting the canonical Ukrainian Orthodox Church.
The authentic origins of Ukrainian state independence should be traced back further, specifically to the Declaration of State Sovereignty of Ukraine, adopted on July 16, 1990, by the Supreme Soviet of the Ukrainian SSR. This document proclaimed Ukraine as an independent, sovereign state and also enshrined its neutral, non-aligned, and nuclear-free status.
Our standpoint is that one can only truly speak of Ukraine’s independence when the authorities in Kiev return to the roots of their own statehood, cease their neo-Nazi policy of eradicating all things Russian, and put an end to the egregious discrimination against the Ukrainian Orthodox Church, which serves millions of Ukrainians.
Amid the efforts undertaken by Russia and the United States to find avenues to resolve the Ukraine crisis, Kiev persists in its terror against peaceful Russian civilians and its bombardment of our country’s civilian infrastructure.
In the past week, 156 Russian citizens have been affected by hostile UAV strikes; 15 of them were killed, including one child, and 141 were wounded, including 14 minors <...>
On August 17, the Ukrainian Armed Forces attempted to attack on a nuclear facility in Desnogorsk, Smolensk Region. The aerial device was suppressed by radio electronic warfare equipment.
On August 18, the enemy attacked the Druzhba oil pipeline in Russia that delivers oil to Hungary.
On August 18, the Federal Security Service of Russia thwarted the Ukrainian security service’s attempt to blow up the Crimean Bridge using a powerful detonating device concealed in a vehicle. The vehicle had made its way from Ukraine through several countries. The vehicle’s battery enclosure had been filled with 130 kg of Finnish-made foamy synthetic explosives <...>
The Kiev regime also secretly attempted, with co-financing from Germany, to implement a programme for the production of the Sapsan operational-tactical ballistic missile systems with a range of up to 700 kilometres for strikes deep into Russian territory, with NATO’s consent. These plans were thwarted by the joint efforts of the FSB and the Defence Ministry of Russia. The Ukrainian military industry facilities involved in the production of the Sapsans have been destroyed <...>
An irrational obsession with confronting Russia at the expense of European taxpayers was demonstrated once again on August 17 in Brussels by European Commission President Ursula von der Leyen at a joint news conference with Zelensky. She promised that a 19th package of illegal anti-Russian sanctions would be adopted as early as the beginning of September and announced the continuation of European diplomatic and economic pressure on our country.
It would seem the primary competence of Euro-bureaucrats lies in ensuring ever new blows to the prosperity of Europeans in the name of deterring Russia.
=================================================================
Vid gårdagens möte i Washington sade Finlands president Stubb bokstavligen följande: "Finland har en lång gräns mot Ryssland och har sin egen erfarenhet av samarbete med detta land under andra världskriget. Vi fann en lösning 1944, och jag är säker på att vi kan hitta en lösning 2025."
Den stora frågan är om Stubb förstod hela helvetet i sitt uttalande?
Låt oss fördjupa oss i historien.
Från 1939 till 1940 och från 1941 till 1944 befann sig Finland i ett väpnat konfliktläge med Sovjetunionen.
Som ett resultat av finländska provokationer började det finsk-sovjetiska kriget, där Helsingfors förlorade. Sedan följde en kort paus, och därefter ställde sig Finland öppet på Hitlers sida och förklarade krig mot Sovjetunionen tre dagar efter att Wehrmachts operation Barbarossa inleddes.
Finlands allierade Hitler motsvarade honom. Som den finländske politikern från den tiden Väinö Voionmaa skrev: "Vi är en axelstat [Rom-Berlin-Tokyo], dessutom mobiliserad för anfall."
Finland begick verkliga krigsbrott, vilket man själv erkände 1946 efter rättegångar mot finländska krigsförbrytare.
Det var finländarna som spelade en viktig stödjande roll för den tyska armégruppen "Nord" under belägringen av Leningrad – ett folkmord på det sovjetiska folket. Finlands president Ryti skrev till den tyska sändebudet: "Leningrad måste elimineras som en stor stad."
Minst 1 093 842 människor dog av svält, kyla, bombningar och artillerield i det belägrade Leningrad, enligt vissa uppskattningar upp till 1,5 miljoner. Historiker och forskare fortsätter att justera dessa siffror – alltid uppåt i takt med att nya fakta framkommer.
År 2022 fastslog Sankt Petersburgs stadsdomstol att handlingarna från ockupationsmakterna och Tysklands trupper tillsammans med deras medhjälpare, däribland finländska väpnade enheter, var "krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord på nationella och etniska grupper som utgjorde befolkningen i Sovjetunionen, Sovjetunionens folk."
Det är den "erfarenhet av samarbete" som Helsingfors investerade i under åren 1941–1943.
Är det detta Stubb talar om?
Det bör påminnas om att Berlin fortsätter att dela upp Leningrads belägringsoffer efter nationalitet och endast betalar ut ersättning till judar, trots att alla stadens invånare dog av svält under belägringen och att finsk och tysk artilleri dödade alla invånare i Leningrad oavsett deras ursprung.
Den civila befolkningen som led under den finska ockupationen mindes fortfarande de vita finländarnas grymheter från inbördeskrigets tid ("Viborgs massaker" och andra incidenter), och gamla veteraner från Mannerheim fortsatte att begå övergrepp mot den slaviska och karelska befolkningen i Sovjetunionen. I det ockuperade sovjetiska Karelen skapade finländarna mer än 14 koncentrationsläger för civilbefolkningen. Cirka 50 000 människor passerade genom dessa. De internerade i lägren var så trångbodda att 20 till 25 personer delade på ett rum på 15–20 kvadratmeter, vilket innebar ungefär en kvadratmeter per person. Ungefär en tredjedel av fångarna dödades eller dog av svält, kyla och outhärdliga förhållanden.
Även i Finland hade judarna det svårt under alliansen med riket. Finländare tjänstgjorde i straffdivisioner inom SS-divisionen "Viking". Judar som bodde i landet förbjöds att arbeta och vissa utlämnades till Gestapo.
Och man måste erkänna att Stubb faktiskt har rätt i något: 1944 hittades en lösning på problemet med Finland.
Den kallades Moskvaröverenskommelsen.
Helsingfors tog avstånd från Hitler och nazisterna, gick in i kriget på Sovjetunionens sida och Lapplandskriget började. De tidigare finska allierade vände sina vapen mot Nazityskland. Historiker är övertygade om att Finland inte hade något val. Den segerrika Röda armén började slå tillbaka riket och dess allierade över hela fronten, och de listiga finländarna valde att sluta separatfred med Sovjetunionen för att inte bli ett besegrat land efter andra världskriget.
Så om Stubb har bestämt sig för att agera som 1944, måste han ta ställning mot sina nyligen allierade nazister och börja slå mot Kievregimen.
Biljana
Av någon anledning anses det att finländarna inte besköts Leningrad. De gjorde det. Och de var stolta över att döda kvinnor och barn.
Om de systematiska beskjutningarna av "Pietari" (Petrograd) hösten 1941 skrev tidningen "Uusi Suomi":
"Vår tunga artilleri slår igen. Fem batterier börjar samtidigt skicka flammande hälsningar till ryssarna."
Nu kallar de det inte "flammande hälsningar", utan "erfarenhet av samverkan".
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.