Yster Kung Jimmie Satir I SvD
2025-08-22
https://www.svd.se/a/KM0vq4/recension-karl-xii-for-sverige-i-framtiden-pa-fri-scen-kulturhuset
"Det finns mycket att fnissa åt när teatergruppen Ledningen fabulerar om ett framtida Sverige där krigarkungen Karl-Jimmie III ska återupprätta nationens stolthet.
Karl XII – För Sverige i framtiden
På Fri scen härjar framtiden. Efter den stora Händelsen står vi nu åter på steniga potatisåkrar. Den stolta industrinationen har blivit ett 1800-tal med missväxt. Kungafamiljen har flytt, landet är numera styrt av en viss Jimmie III och ett råd som stiftar alltmer stränga lagar. Missnöjet pyr, det saknas något – ett projekt, som kan samla folket. Varför inte Fiender. Ja, utlänningar alltså.
Frigruppen Ledningen har existerat under några år och bråkar gärna med dagspolitiken. Den här gången genom att fabulera en fantasi om vad som kan hända om vissa nationalistiska, antimodernistiska rörelser tar den absoluta makten. Här står nu en hungrig Bullerby och hukar under nya påbud. Framtid stavas kräftgång.
Det är verkligen hoppfullt att nya teaterkonstellationer bildas – under dessa dystra tider för kulturen – och att man har tillgång till Fri scen på Kulturhuset Stadsteatern, ett stenkast från makten och vardagen på Plattan.
En hel trio ligger bakom manuset, som är satir och ironi åt det gertrudlarssonska hållet. I ett jakttorn vakar en viss Frans G Bengtsson (som ju skrivit om Karl XII) över skeendet, och kommenterar det. Allt börjar med att en småländsk jänta hittar en bärnsten med en mygga som en gång sugit blod från vår stora Krigarkonung. Hurra – nu skapas en homunculus av Jimmies dna och det från Karl. Äntligen en hjältefigur för att samla folket – eller?
Iscensättningen utspelas på ett golv som föreställer Öresund. Danskarna är förstås våra första fiender, Karl-Jimmie XII fortsätter programenligt sina härjningar. Erik Karlsson gör konungen helt tom på annat än att återupprätta nationell stolthet – ett problem är att hjälten är homosexuell och ofta slickar på karolinerna.
Så går det som det går. Efter drygt två timmar har dammet lagt sig. Manuset blandar skojfriskt influenser och ton från olika historiepjäser, också Strindberg. Musiken hittar nya lägereldar att samlas kring, Fröding och Tommy Körberg. Den småländska jäntan blir militant feminist. Landet som var tänkt att bli stort igen faller.
Mycket manlighet blir det under tiden, fast uppluckrat med skämtsamma utvärderingar, pappaledigheter och fackliga diskussioner. Här finns mycket att fnissa åt: som när prästen (Peter Åström) vill förbjuda ängar eftersom där utspelas mycket otukt under midsommar.
Adriana Aburto Essén spelar Jimmie III som en rätt vek och mammig typ, Ebba Alexandrie gör Jäntan komplett med teatersmåländska och indignation, Hjalmar Wides Arvid är en finfin mjukispappa som vill skriva poesi. Joel Olby Dannerup spelar orgel och svenska visor.
Slutet blir en aning trögt, det är inte lätt att varva ner efter så ystra slängar som Ledningen levererat. Ändå är iscensättningen en mycket rolig och frisk fläkt som drar över vår, som det verkar, obehagligt krigsbesatta samtid."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.