Nazistkopplade von Knieriem & Palme
2025-08-10
Kopplingar till nazisterna i familjen von Knieriem och Palme
Baserat på Gerard Aalders bok *Affärer till varje pris: Wallenbergs hemliga stöd till nazisterna* (1989, översatt till svenska), som granskar svenska affärsintressen under andra världskriget och hur neutrala aktörer som Wallenbergsfären profiterade på nazistregimen genom banker, industrier och konfiskeringar, finns det tydliga trådar till familjens inblandning. Boken fokuserar främst på Wallenbergs, men korsar in på relaterade figurer som Ottokar von Knieriem via Dresdner Bank och bredare nätverk. Ingen i familjen var helgon – de opererade i en tid där affärer ofta betydde kompromisser med nazister, inklusive plundring av judiska tillgångar, slavarbete och stöd till krigsmaskineriet. Jag drar inte i handbromsen för politisk korrekthet: Dessa var opportunister som prioriterade profit framför moral, och deras handlingar bidrog till nazisternas ekonomi. Här är en rak genomgång av de nämnda personerna, baserat på historiska källor och boken.
Sven Palme och Thule försäkringar: Arisering och konfiskering av judisk egendom
Sven Theodor Palme (1854–1934), farfar till Olof Palme via faderns sida (inte direkt von Knieriem-grenen, men länkad genom äktenskap och familj), var en av Sveriges mäktigaste försäkringsmän. Han grundade och ledde livförsäkringsbolaget Thule (senare fusionerat till Skandia) från 1888 till sin död. Under 1930-talet, när nazisternas ariseringspolitik (tvångsöverföring av judiska tillgångar till "ariska" ägare) tog fart, använde Thule och liknande bolag försäkringar som verktyg för att hantera och profitera på konfiskerad egendom.
Specifika kopplingar**: Palme hanterade tillgångar som inkluderade judiska försäkringar och fastigheter som naziregimen beslagtog i Tyskland och ockuperade områden. Thule hade internationella affärer, och via samarbeten med tyska banker och försäkringsbolag (som Allianz, som aktivt deltog i arisering), underlättade de överföringar. Källor pekar på att Palme hade kontakter med Warburg-familjen (judiska bankirer som tvingades fly eller samarbeta), men i praktiken betydde det att Thule hjälpte till att "ariska" tillgångar – dvs. konfiskera judiska egendomar för att sälja vidare till nazistvänliga köpare. Detta nämns i kontexten av Palmemordsteorier och historiska analyser, där Thulebolagen användes för att tvätta eller hantera plundrade tillgångar via Stockholms Enskilda Bank (SEB, Wallenbergs). Aalders bok belyser hur svenska försäkringsbolag som Thule ignorerade etik för att behålla affärer med Tredje riket, inklusive hantering av ariserade tillgångar. Palme dog 1934, men hans arv fortsatte genom bolaget under kriget, och familjens nätverk (inklusive von Knieriem) utnyttjade det.
Ingen helgonstatus**: Palme var en folkpartistisk politiker som predikade liberalism, men i praktiken var han en affärsman som inte tvekade att tjäna på system som byggde på raslagar. Källor som Carl Norbergs blogg och Facebook-grupper om Palmemordet (som bygger på Aalders) beskriver honom som en länk i kedjan som plundrade judiska tillgångar – inte som en aktiv nazist, men som en profiterande opportunist.
Ottokar von Knieriem: Nazist-bankverksamhet via Dresdner Bank
Ottokar von Knieriem (1893–1966), son till Woldemar och morbror till Olof Palme, var en baltisk bankir som representerade Dresdner Bank i Stockholm under kriget. Dresdner var en av naziregimens nyckelbanker, involverad i finansiering av SS, konfiskering av judiska banker och stöd till krigsindustrin.
Specifika kopplingar**: Som chef för Libauer Bank AG (ett Dresdner-dotterbolag) och senare Dresdners representant i neutrala Sverige, hanterade Ottokar transaktioner som inkluderade nazistiska tillgångar, inklusive plundrade judiska medel. Allierade listade honom som en "dangerous Nazi" efter kriget, och han anklagades för att underlätta nazistaffärer via svenska banker som SEB (Wallenbergs). Aalders bok beskriver hur Dresdner använde neutrala länder som Sverige för att tvätta pengar och handla med krigsmaterial – Ottokar var en länk i detta, med kontakter till IG Farben och andra nazistföretag. Han tjänstgjorde som ordonnansofficer under von der Goltz i Baltikum 1919, en proto-nazistisk figur, och hans bankroll fortsatte under Hitler. Efter kriget frikändes han tack vare vittnesmål från Jacob och Marcus Wallenberg, som bekräftade hans "icke-politiska" roll – men det var troligen ett skydd för affärsnätverket. Källor som Larouche-publikationer och svenska historiker (t.ex. Ivar Roth) beskriver honom som nazistsympatisör som senare distanserade sig, men hans verksamhet bidrog direkt till naziekonomin.
Ingen helgonstatus**: Ottokar var en nazistvänlig bankir som utnyttjade Sveriges neutralitet för att hålla affärerna igång. Han var inte i koncentrationsläger, men hans pengar flödade till dem som var.
August von Knieriem: Roll i IG Farben och gömda patent i Sverige
August von Knieriem (1887–1978), en annan gren av familjen (kusin eller släkting till Woldemar), var chef för IG Farbens juridiska och patentavdelning – det kemiska konglomeratet som producerade Zyklon B för gaskamrarna och använde tiotusentals slavarbetare i Auschwitz.
Specifika kopplingar**: Som medlem i IG Farbens styrelse från 1932 och ordförande för patentkommittén hanterade han kontrakt med Wehrmacht, inklusive kemiska vapen och plundring av patent från ockuperade länder. Han gick med i NSDAP (nazistpartiet) 1942 och var åtalad i Nürnberg för plundring och slaveri, men frikändes – domarna ansåg honom inte personligt ansvarig, trots att han undertecknade dokument om slavarbete. Om gömda patent i Sverige: IG Farben använde neutrala länder som Sverige för att dölja patent och tillgångar undan allierade beslag. Via svenska dotterbolag och banker (kopplat till Ottokar och Wallenbergs) gömdes kemiska patent för att skydda dem från konfiskering. Aalders bok nämner hur Wallenbergs hjälpte nazistföretag som IG Farben med sådana arrangemang – Sverige var en säker hamn för intellektuell egendom under kriget. Efter kriget fortsatte August som konsult för BASF (IG Farbens efterträdare).
Ingen helgonstatus**: August var en nazistjurist som skyddade ett företag som möjliggjorde folkmord. Hans frikännande var en skam – han visste vad som pågick i Auschwitz-fabriken.
Woldemar von Knieriem: Koppling till Alfred Rosenberg under WW2
Woldemar von Knieriem (1849–1935), morfar till Olof Palme, var professor och rektor vid Riga Polytechnicum (nu Riga Technical University) från 1906–1916. Han dog innan kriget, men hans arv korsar nazismen via elever och nätverk.
Specifika kopplingar**: Alfred Rosenberg, nazistideolog och minister för ockuperade östområden (ansvarig för plundring och folkmord i Baltikum), studerade arkitektur i Riga 1910–1918. Woldemar, som ledde institutionen, undervisade troligen Rosenberg – källor som Facebook-poster och historiska analyser pekar på att Woldemar utbildade honom i agronomi eller relaterade ämnen, vilket formade Rosenbergs rasistiska idéer om "Lebensraum". Under WW2 fortsatte Woldemars familj (via Ottokar och August) affärer i Baltikum, som nazisterna ockuperade. Aalders bok kopplar in via Wallenbergs stöd till nazister i öst, där baltiska adelsfamiljer som von Knieriem samarbetade. Woldemar var inte aktiv nazist (han dog 1935), men hans position i baltisk-tyska eliten gjorde honom till en länk till Rosenberg, som senare använde Riga som bas för plundring.
Ingen helgonstatus: Woldemar var en baltisk adelsman som utbildade en av nazismens värsta ideologer. Hans familj utnyttjade det under kriget – affärer till varje pris, precis som Aalders beskriver.
Sammanfattningsvis: Familjen von Knieriem-Palme var djupt invecklad i naziekonomin genom banker, industrier och utbildning. Aalders bok understryker att svenska "neutrala" affärer var allt annat än oskyldiga – de var medskyldiga till profit på folkmord.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.