Handlingen tilldrar sig i Skottland under sent 1200-tal. William Wallace växer upp som son till en bonde. I vuxen ålder gifter han sig i hemlighet för att undvika att hans länsherre utnyttjar sin droit de seigneur. Kort efter bröllopet blir Wallaces fru mördad av engelska soldater. Wallace blir som besatt och vill inget annat än hämnas, men snart övergår hans hämndlystnad till en kamp för Skottlands frihet. Ryktet sprider sig, och allt fler inspireras att ansluta sig till Wallaces upprorsrörelse. Kampen övergår snart i fullskaligt krig, där intriger, svek och maktlystnad på båda sidor gör det allt svårare för Wallace.Sundsvall har en rik sjöfartshistoria, präglad av stadens läge vid kusten och dess roll som viktig hamnstad för trävaruexport. Under 1800-talet blomstrade sjöfarten med många varv, rederier och fartyg som trafikerade både inrikes och utrikes leder. Här är några viktiga punkter om Sundsvalls sjöfartshistoria: Trävaruexportens betydelse: Sundsvall växte fram som en betydande sjöfartsstad tack vare den omfattande trävaruexporten under 1800-talet. Hamnar och lastageplatser: Sundsvallsfjärden och de närliggande hamnarna var fulla av sågverk och lastageplatser, och hamnbassängen var ett livligt centrum för lastning och lossning av fartyg. Varv och rederier: Staden hade ett stort antal varv och rederier, och perioden mellan 1781 och 1810 var särskilt framträdande för skeppsbyggandet i Sundsvall. Ångbåtar och passagerartrafik: Ångbåtar spelade en viktig roll för kommunikationerna, med förbindelser till bland annat Stockholm och andra hamnar i regionen. Tjuvholmen: Ön Tjuvholmen var en viktig plats för sjöfarten, med fyr, kolupplag och karantänstation. Den användes också som utflyktsmål och hade en dansbana och fotbollsplan. Sundsvallsbranden: En gnista från ångslupen Selånger tros ha orsakat den stora stadsbranden 1888, som ödelade stora delar av staden. S/S Primus: Den k-märkta bogserbåten S/S Primus, som nu är bevarad av Medelpads sjöhistoriska förening, är ett exempel på stadens sjöfartsarv. Sundsvall var en gång en av Sveriges viktigaste sjöfartsstäder, och sjöfarten har satt sin prägel på stadens historia och utveckling.Sundsvall kom att spela en viktig roll i André Oscar Wallenbergs karriär, och därmed för släktens starka ställning i svenskt näringsliv. A. O. Wallenberg var den som lade grunden till affärsimperiet vid mitten av 1800-talet. Egentligen var han sjöofficer och det var i den egenskapen som han kom till Medelpad som chef för Första Norrlands andra båtsmanskompani år 1850.
Men Wallenberg hade redan börjat fundera på en civil bana som affärsman och politiker. Och Sundsvall visade sig vara en fantastisk jordmån för sådana planer: här fanns omfattande skeppsbyggeri och sjöfart, och en blomstrande trävarunäring. Dessutom fanns många likasinnade kompanjoner.
En av Wallenbergs bästa vänner blev August Edström, son till handlaren O. N. Edström, och i deras hus vid Stora torget bodde han inackorderad. Ganska snart hade Wallenberg och Edströms börjat bygget av en brigg tillsammans. I juni 1852 var fartyget \"Mina\" klart att löpa av stapeln namnet var tänkt att hedra både Wallenbergs hustru och hans kusin.
Ganska snart tog A. O. Wallenberg avsked från flottan, men han mantalsskrev sig i Sundsvall. Baktanken var att kunna bli utnämnd till stadens representant i riksdagen. Så skedde också 1853. Wallenberg bodde dock i Stockholm, och kom bara i perioder på besök till sin valkrets.
I huvudstaden blev han en ombudsman för det gryende näringslivet i Medelpad. Han hade särskilt nära kontakter med Edströms, samt med den unge Fredrik Bünsow. I deras omfattande brevväxling ventilerades massor av högtflygande samarbeten, alltifrån ett bolag för valfångst i södra Atlanten till en filialbank i Sundsvall.
Filialbanken i Sundsvall var Wallenbergs första bank, som han grundade på sommaren 1855. Den banken blev sen en språngbräda till Stockholms Enskilda Bank, som han grundade ett år senare, 1856, och som är föregångaren till dagens SEB.
Det året var Wallenberg också Bünsows mellanhand i två stora affärer. Den ena avsåg köpet av Skönvik, med sågverk och stora skogar som då ägdes av engelsmän. Den andra affären gällde Sörforsverken. Wallenberg och Bünsow diskuterade också flera andra stora samarbeten. Bland annat ville de tillsammans köpa de kungliga Gellivareverken och Kramfors och Lo sågar vid Ångermanälven.
De hade också planer på att inrätta ett \"nationalsockerraffinaderi\" i Sundsvall för att dra nytta av de goda konjunkturerna efter Krimkriget, och köpte därför det gamla kronobränneriet vid Åkroken för ändamålet. Men här var det i stället Wallenbergs idé om att skapa ett modernt bryggeri för tillverkning av bayerskt lageröl som gick segrande ur diskussionens hetta. Resultatet blev stadens första bryggeri, Sundsvalls Ölbryggeri AB, där verksamheten kom igång 1858. Av bevarade brev ser man att Wallenberg tog även en sådan liten affär på största allvar.
A. O. Wallenberg blev grundare av Wallenberg-imperiet. Han är farfars far till släktens nuvarande huvudman, Peter Wallenberg sr (född 1926), och är därmed farfars farfar till Jacob Wallenberg, ordf. i Investor, Marcus Wallenberg, ordf. i SEB, och Peter \"Poker\" Wallenberg jr, som har en framträdande roll i Wallenberg-stiftelserna.