"Det amerikanska fartyget RMS Lusitania sänktes av tyskarna 1915. Foto: George Grantham Bain
Vanligtvis skylls det amerikanska krigsdeltagandet på att tyskarna sänkte RMS Lusitania 1915. Men detta är fel – i själva verket var det ett telegram som fick opinionen att bli mer krigsvänlig. Dick Harrison Publicerad 11:36 Följ skribent Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ett av de mest avgörande ögonblicken – kanske rent av det mest avgörande – ägde rum den 6 april 1917, när USA förklarade krig mot Tyskland och inträdde i första världskriget. Om så inte skett hade Tyskland, med stor sannolikhet, segrat i konflikten. Som det nu var hann tyskarna besegra Ryssland och föra över tillräckligt stora trupper till västfronten för att bryta genom ententens skyttegravslinjer och rycka fram till floden Marne, men sedan vände krigslyckan fullständigt på grund av de hundratusentals amerikanska soldater som slussades fram till fronterna. Alltså gick det som det gick: tysk reträtt, kapitulation, neslig Versaillesfred, dolkstötslegend, revanschism, nazism, Hitler och ytterligare katastrofer. Hade det kunnat undvikas? Ja. Tyskarna begick stora misstag som fick den till en början mycket vankelmodiga amerikanska krigsopinionen att svänga. En ofta anförd orsak var de tyska ubåtarnas ”oinskränkta krig” mot sjöfarten på Atlanten, vilket gick ut över amerikanska båtar. Vanligtvis brukar man skylla det amerikanska krigsdeltagandet på att tyskarna den 7 maj 1915 torpederade och sänkte passagerarfartyget RMS Lusitania utanför irländska kusten, något som vållade stor vrede i USA eftersom 128 av de 1 198 personer som dog var amerikanska medborgare. Men detta är fel. Relationerna förbättrades – för stunden Efteråt förklarade tyskarna att de ansvariga för Lusitania hade sig själva att skylla. Eftersom fartyget transporterade krigsmateriel och dessutom hade varnats före avfärden hade Tyskland all rätt i världen att angripa det. Lusitania var ett legitimt krigsmål. Till saken hör också att den tyska ubåten endast avfyrade en torped. Att Lusitania gick under berodde på en mycket allvarligare explosion, som ägde rum efter torpedträffen. Detta förklaras lättast med att torpeden inledde en kedjereaktion i lastrummet med ammunition. I USA var många upprörda, men varken president Woodrow Wilson eller hans regering ansåg att händelsen legitimerade en krigsförklaring. Tvärtom: utrikesminister William Jennings Bryan gav indirekt tyskarna rätt när han konstaterade att fartyg som transporterade krigsmateriel inte skulle få lov att även transportera passagerare (”det skulle vara som att placera kvinnor och barn framför en armé”). Sänkningen av Lusitania ledde alltså inte till att USA gick in i kriget. Däremot påverkade de högljudda rösterna på andra sidan Atlanten den tyska krigsledningen. För att inte riskera att de amerikanska krigsvännerna fick mer vind i seglen trappade tyskarna ned på sitt aggressiva ubåtskrig och lovade att fortsättningsvis inte angripa passagerarfartyg. Detta ledde till att relationerna mellan Berlin och Washington faktiskt förbättrades – men bara för stunden. Efter att Tysklands försök att bekämpa fienderna till sjöss med sin högsjöflotta misslyckats 1916 – brittiska Royal Navy var helt enkelt för stark – återgick man till en stor ubåtsoffensiv i februari 1917. Krigsledningen var medveten om risken för en amerikansk krigsförklaring, men när allt kom omkring hade man inget val om man ville ta upp kampen mot britternas försök att svälta ut landet genom en blockad. Alltså drogs ridån upp för oinskränkt ubåtskrig inom en zon runt Brittiska öarna och i Medelhavet. Då förklarade USA krig mot Tyskland Från och med nu tog sig tyskarna friheten att utan föregående varning attackera alla skepp, även neutrala, om de befann sig i området. Till en början var strategin effektiv, men det dröjde inte länge förrän fienderna lärde sig att motverka ubåtshotet. Handelsfartyg slog sig samman i konvojer med örlogsfartyg, något som gjorde ubåtsanfallen mycket farligare för ubåtarna själva. Dessutom byggdes nyare och bättre transportfartyg. Vreden jäste ånyo i USA, men det som fick droppen att rinna över bägaren i Washington var inte ubåtarna utan en tysk diplomatisk blunder. När amerikanerna fick kännedom om ett telegram som den tyske utrikesministern Arthur Zimmerman sänt till Mexiko, i vilket han förutsåg ett krig mot USA och föreslog en tysk-mexikansk allians, svängde opinionen på ett avgörande sätt i krigsvänlig riktning. Den 6 april 1917 förklarade USA krig mot Tyskland. USA:s inträde fick drastiska konsekvenser när mobiliseringen väl kommit igång. År 1918 kunde USA överföra betydande truppstyrkor till västfronten. Tysklands, Frankrikes och Storbritanniens arméer hade nött ned varandra och demoraliserats i skyttegravarna, men de amerikanska arméerna var inte krigströtta och gav ententen ett snabbt växande numerärt övertag. I mars 1918 kom 64 000 amerikanska soldater till västfronten, i april 93 000, i maj 206 000 och därefter omkring 250 000 per månad."