Kronprins Karl August & Blixtförstört Kvidingemonument I SvD
2025-07-02
Sverige var ju först med....
https://www.svd.se/a/jQ5bne/vem-var-kronprins-karl-august-som-traffades-av-blixten
"Den svenske kronprinsen Karl August är numera närmast bortglömd, så det är på sätt och vis följdriktigt att hans minnesmärke nu förvandlats till en stenhög. Men för den som vill förstå ett viktigt skede i svensk, nordisk och europeisk historia är han en sällsynt spännande figur.
Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ett åskväder drog in över Skåne den 23 juni i år. Nu blir det väl elavbrott igen, tänkte vi luttrade som har sommarstuga i de mellanskånska bokskogarna, där elnätet är gammalt och bräckligt. Men blixten valde denna gång att i stället slå till på den gamla exercisplatsen Kvidinge hed och slog Karl August-monumentet i spillror.
Denna naturens ikonoklasm har inte väckt någon större uppmärksamhet och det har knappast monumentet någonsin gjort under de 199 år då dess stenpelare pekat högt mot skyn, vaktad av två gjutjärnslejon. Det är inte för mycket sagt att kronprins Karl August tillhör de större doldisarna i svensk historia och det är nästan följdriktigt att hans minnesmärke nu förvandlats till en stenhög. Mest är han nog känd för att efter sin plötsliga död på Kvidinge hed 1810 ha orsakat kravaller och ett uppmärksammat politiskt mord i Stockholm. Mer om det senare.
Karl Augusts historia rullar upp intressanta sammanhang i svensk, nordisk och europeisk historia. När han föddes kunde ingen ana att han skulle bli svensk kronprins, inte ens att han skulle heta Karl August. Han kom till världen 1768 som Christian August i hertigfamiljen Augustenborg. Augustenborgarna hörde hemma i den märkliga röra som Slesvig-Holstein utgjorde på gränsen mellan Danmark och tysk-romerska riket. De hade spjälkats av från den danska kungaätten Oldenburg några hundra år tidigare och förde, som andra sidogrenar, titeln hertig av Slesvig-Holstein, men hade inget egentligt hertigdöme, bara stora godsdomäner med ett överdimensionerat senbarockslott som centrum på ön Als.
Som blott tredje son hade Christian August små chanser att ärva godset och han sökte sig till den militära banan. Efter några år i dansk tjänst reste han, som många unga adelsmän, ut för att få stridserfarenhet. Under tidens ständiga oro fanns rikliga tillfällen att utmärka sig och Christian August deltog på österrikisk sida i krigen under den så kallade andra koalitionen mot Frankrike.
Det var turbulenta år i europeisk politik. Under revolutions- och Napoleonkrigen översvämmade de franska arméerna Europa men möttes av ständigt nya koalitioner, drivna av Storbritannien. Både Danmark-Norge och Sverige försökte hålla sig utanför, inte minst för att tjäna pengar på sin neutrala sjöfart, men blev alltmer pressade.
När Napoleon besegrat Österrike och Preussen slog britterna 1807 till mot Danmark, besköt Köpenhamn från havet i vad som kallats världshistoriens första terrorbombning och beslagtog den danska flottan så den inte skulle falla i fransmännens händer. Det tvingade in Danmark-Norge i allians med Frankrike. Sverige hamnade på motsatt sida. Gustav IV Adolf förde envist en franskfientlig politik, kanske av hat mot det revolutionära Frankrike men också på goda handelspolitiska grunder. Men med Napoleons framgångar blev Sverige alltmer isolerat.
Under dessa år återfinner vi Christian August i Norge. Han var uppenbarligen väl anskriven i Köpenhamn, kanske under inverkan av att hans äldre bror blivit ingift i danska kungafamiljen. 1803 blev han arméchef i södra Norge och kommendant på Fredrikstens fästning. Under kriget mot Storbritannien försvårades förbindelserna över Skagerack och 1807 tillsattes en kommission som skulle styra Norge i kungens namn. Christian August blev dess ordförande.
Norge hade i hundratals år suttit samman med Danmark. Det betraktades som ett eget kungarike och hade både förvaltning och rättsväsende åtskilt från Danmark men styrdes, särskilt efter det danska enväldets införande 1660, i allt väsentligt från Köpenhamn. Norska historiker har varit oense om huruvida norrmännen kände sig förtryckta eller inte och om det började spira en längtan efter självständighet. I varje fall fanns konkreta missnöjesanledningar, som att rikenas enda universitet låg i Köpenhamn och där fanns också den enda banken. Under kriget blev dessutom försörjningsläget svårt.
Som de facto styresman i Norge lyckades Christian August väl med att hantera missnöjet och skapa förtroende. För att citera Norsk Biografisk Leksikon: ”Han vant her en enestående popularitet takket være sitt vinnende vesen og sin fordringsløse og spartanske levemåte.” Han uppskattades också i Köpenhamn och fick 1809 titlarna fältmarskalk och ståthållare. Men samma år skulle hans levnadsbana ändras på grund av vissa händelser i Sverige.
Efter att ha slutit fred med Ryssland lämnade Napoleon den ryske tsaren fria händer mot Sverige. Resultatet blev kriget 1808–1809, som ledde till förlusten av Finland. Danmark-Norge gick också i krig mot Sverige men någon dansk invasion kom aldrig. I stället gick Sverige till motangrepp i Norge. Christian August ledde skickligt försvaret och det dansk-svenska kriget slutade utan gränsändringar.
Missnöjet i Sverige under kriget utlöstes i den kupp som 1809 störtade Gustav IV Adolf. En ny, liberalare författning utfärdades och Gustav Adolfs farbror Karl XIII gjordes till kung. Men det nya kungaparet var gammalt och barnlöst, man måste finna en tronföljare. Tankar på att gräva ner stridsyxan mellan Danmark och Sverige och på de tre skandinaviska rikenas förening hade en tid varit i svang och Frederik VI av Danmark-Norge nämndes som möjlig tronföljare. Så blev det inte men utifrån sådana tankar om fred och försoning riktades blickarna mot den danske styresmannen i Norge, Christian August. En baktanke var också att det skulle kunna underlätta för den gamla svenska planen om att erövra Norge. Han var i början avvisande och pekade lojalt på sin kung, men lät sig övertalas.
Det var alltså bakgrunden till att Christian August i januari 1810 kom till Stockholm och bytte namn till Karl August. Den nye kronprinsen, föga begiven på hovliv, intog en ganska tillbakadragen roll under sin första tid i Sverige. Men det blev inte mer än denna första tid – vid en manöver på Kvidinge hed föll han 28 maj död av hästen, troligen drabbad av en stroke.
Så kunde Karl Augusts saga ha varit all, men hans död fick dramatiska följder. Genast kom rykten i omlopp att han blivit förgiftad. Uppenbarligen hade han snabbt blivit populär i breda lager och i Stockholm agiterades mot ”höga och förnäma herrar” som ansågs ha förgiftat honom. Att myndigheterna gjorde allt för att bemöta ryktena och publicerade obduktionsrapporten närmast stärkte misstankarna om att de dolde något. Stämningen var spänd när prinsens liktåg kom fram till Stockholm 20 juni 1810 och när det nått Stora Nygatan blev situationen kritisk.
Hatet hade samlat sig kring riksmarskalken Axel von Fersen, i dag mest känd som franska drottningen Marie Antoinettes älskare. Folkmassan trängde hotfullt på och han lämnade sin vagn för att söka skydd i ett hus. Men uppretade människor släpade ut honom. På Riddarhustorget, medan utposterad militär handfallet såg på, massakrerades von Fersen till döds. Först nu ingrep trupperna med kraft och under resten av dagen präglades Stockholm av gatustrider och brutala kavallerichocker.
Kravallerna har länge betraktats som en tragisk incident, ett svårförklarligt utbrott av masspsykos och pöbelvälde, någon gång kallat ”den svenska vanärans botten”. Nyligen har emellertid historikern Lars Hultman i sin avhandling ”I skuggan av Karl August. Nya perspektiv på Fersenska upploppet 1810” (Studia Historica Lundensia) återvänt till händelserna. Förutom en detaljerad och spännande rekonstruktion av själva upploppet ger han också förtjänstfullt en större kontext kring händelserna.
För att förstå Karl Augusts popularitet pekar Hultman på hur situationen för vanligt folk drastiskt försämrats i Stockholm under kriget mot Ryssland. Det rådde dyrtid, arbetslöshet och livsmedelsbrist. Regimförändringen 1809 hade inte ändrat detta men väl, genom tryckfriheten, möjliggjort en öppen agitation mot ”de stora” i samhället. Förhoppningarna samlade sig kring den nye kronprinsen. Att han tedde sig enkel och folklig var förstås en fördel men framför allt handlade det nog om drömmar om en nystart som kunde ha fäst sig vid vem som än fått denna position. När han så helt plötsligt var död var det inte onaturligt att misstankarna föll på samhällets toppar, som antogs ha varit avoga mot honom. Man levde ju i franska revolutionens efterdyningar.
Hultman tolkar upploppet som ett led i en dialog mellan styrande och styrda. Protester och upplopp var inte okända och myndigheternas svar präglades ofta av en vilja att inte ytterligare provocera. Det var först när det gått fullständigt över styr, när folket lämnat den vanliga protestritualen genom att döda von Fersen, som militären sattes in med full styrka. Men därefter vinnlade sig myndigheterna om att återupprätta ett, som man menade, förtroendefullt förhållande till folket. Tryckfriheten inskränktes men folk fick i proklamationer höra att ”samfundsbandet inte är brutet”. Balansen mellan repression och tillmöteskommande var typisk för överhetens agerande i det gamla samhället.
Att valet av en ny kronprins gjordes på en riksdag i Örebro, inte i huvudstaden, tolkar Hultman som en försiktighetsåtgärd efter upploppet. Även valet av Jean-Baptiste Bernadotte, den framtida Karl XIV Johan, till tronföljare ser Hultman i detta ljus. En borgarson som genom egen duglighet arbetat sig upp till marskalk och furste, som dessutom kunde antas ha Napoleons stöd, det kunde blidka den folkliga opinionen. Det är också påfallande hur samma sorts förhoppningar snart knöts till honom som tidigare till Karl August.
Monumentet på Kvidinge hed, som Karl XIV Johan lät uppresa över sin olyckliga föregångare 1826, ligger nu i grus och aska. Men, som Lars Hultman visar, han är ännu relevant om vi vill förstå ett viktigt skede i svensk historia."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.