"I mars lämnade det amerikanska hangarfartyget USS Nimitz San Diego för sitt sista uppdrag. När hon återvänder i början på nästa år tas hon efter ett halvsekel ur tjänst. När hon sjösattes 1975 var USA en supermakt på dekis. Vietnamkriget hade precis slutat i militärt och moraliskt nederlag, ekonomin stagnerade och ärren efter Watergate och 1960-talet medborgarrättsstrider var fortfarande färska. Nimitz kan i efterhand ses som ett tecken på att ödet ändå skulle vända. USA hade inte byggt något hangarfartyg på tio år, men nu gjordes Nitmitz större och mer slagkraftigt än sina föregångare. Man började tala om ”supercarriers”, superhangarfartyg. Med åren skulle hon få nio systerfartyg. Det var en upprustning som Sovjet inte hade en chans att matcha. Nimitz och de andra blev symboler för USA:s globala dominans och bidrog i hög grad till segern i kalla kriget. Nu är den epoken av pax americana över. När Nimitz gör sin sista resa är det frestande att samtidigt tolka det som slutet på det amerikanska halvseklet. Nimitz egen historia påminner om att det inte behöver bli så. Kanske kan de hangarfartyg som nu byggs av USA (faktiskt i snabbare takt än på länge) inspirera. De namnges just efter presidenter från eran av pax americana: USS William J Clinton kölsträcks 2027 och USS George W Bush året därpå. Men i Vita huset finns inte längre någon Bush eller Clinton, utan en president med helt andra värderingar än dem som gjorde USA till ledare för världen. Kommer han då få något hangarfartyg uppkallat efter sig? Svaret på den frågan kan komma att säga rätt mycket om vilket land han lämnar efter sig. För vilket USA är det som skulle vara stolt över att låta USS Donald J Trump symbolisera landet?"