Livet Som Ett Lagningsprojekt I ST
2025-06-02
Men se där ja.. Bonnier kontrollerar ju Sundsvalls Tidning och är strategisk partner med CNN
"Vi är i verkstaden. Jag sitter på en hög med skumplast i väntan på att pappa ska bli klar så att vi kan åka hem till byn. Det är 1970-tal och pappa ålar omkring runt en stor, tung soffa. Han har rivit av den gamla klädseln från möbelns stomme. Nu fäster han det nya tyget över stoppningen. Först nålar han fast det med de kraftiga knappnålarna som han har i mungipan. Han drar i tyget och lägger hörnens veck så att de bara ser ut som fina små rynkor. Snart ska tygstycket häftas fast med klammer längs en linje som senare ska täckas av ett kantband.
Runt omkring oss finns flera nötta och kantstötta soffor. Ett bortmonterat bilsäte har en reva i galonsitsen. I det fallet ska bara en liten del av den svarta klädseln skäras bort och bytas ut. På en skinnväska har en söm släppt, och en broderad stolsdyna väntar på att åtgärdas. Från tygets baksida ska pappa med hjälp av lim och handsydda trådar återställa framsidans mönster. Pappas jobb handlar om hantverksteknik och mönsterpassning, om tygbitar som ska haka i varandra för att sedan sömlöst flyta ihop, och om stora sjok vars kanter markeras med hjälp av lapptäcksteknik.
I en verkstad finns ofta materialet och verktygen nära till hands när något behöver lagas. I det verkliga livet är det inte alltid lika enkelt.
Ibland tänker jag att hela livet är som ett enda stort lagningsprojekt. Att vi behöver se vad som behöver repareras och måttbestämma det. Att vi behöver förstå vad vi ska lägga tid på, och vad som inte går att rädda. Det handlar också om att tro på att det går att leva med en del hål och revor, och att det fläckiga och slitna en dag utvecklar en patina och kanske får tillbaka sin glans.
Men kanter kan också mötas och fogas samman, trådar kan fästas och vävas ihop. Vi som har varit med ett tag vet att det ofta finns sådant som behöver lappas och lagas, och att det kan behöva göras om flera gånger, innan det blir rätt. Pappa tapetseraren visste allt om hur möbler skulle repareras, men när han stod inför levande materia var det nog inte fullt lika lätt.
Jag antar att vi bara måste slipa vidare på våra kanter och försöka fläta ihop tråd för tråd i det här livets märkliga väv
Det har gått femtio år sedan jag satt på den där skumplasthögen och om någon av er tror att de materiella, eller livs levande, lagningsprojekten blir färre med åren så kan jag ta er ur den villfarelsen.
Det fanns en tid när jag trodde att vuxenlivet var helt viljestyrt och fullt av angenäma val och möjligheter, och så är det nog, men det är också fyllt av renoveringsobjekt. I dag känner jag mig ibland som en ung gammal människa som bland andra unga och gamla människor försöker passa in i en form som kan kännas aningen snäv. Men jag antar att vi bara måste slipa vidare på våra kanter och försöka fläta ihop tråd för tråd i det här livets märkliga väv."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.