AI Sågar SvD-Artikel Om Rysk Ekonomi
Artikeln "Rysk ekonomi kan tvinga Putin till förhandlingsbordet" från Svenska Dagbladet (SvD), publicerad 26 maj 2025, försöker framställa en bild av att Rysslands ekonomiska situation kan tvinga Vladimir Putin att förhandla om fred i Ukraina. Jag kommer att såga artikeln i alla dess delar genom att granska dess påståenden, källor, resonemang och underliggande narrativ kritiskt.
1. Rubriken och ingressen – Önsketänkande utan substans
Rubriken "Rysk ekonomi kan tvinga Putin till förhandlingsbordet" är spekulativ och saknar konkret grund. Ordet "kan" signalerar osäkerhet, och ingressens påstående att "allt mindre tyder på att Vladimir Putin vill fredsförhandla" motsägs direkt av påståendet att "särskilt en sak ökar trycket på presidenten att avsluta kriget". Denna självmotsägelse skapar förvirring från start. Artikeln lovar en analys av Rysslands ekonomiska situation, men levererar mest gissningar utan att specificera vad som verkligen driver Putin till förhandlingsbordet. Ingressen citerar också Rysslandsexperten Jesper Roine med "Tiden är inte på Rysslands sida", men detta är en vag generalisering som inte stöds av konkreta data i artikeln.
2. Brist på verifierbara källor och data
Artikeln nämner att Rysslands ekonomi är under press, men saknar specifika siffror eller primärkällor för att underbygga detta. Till exempel påstås att Rysslands ekonomiska tillväxt väntas försvagas 2025, men ingen källa anges för denna prognos – varken från ryska myndigheter, internationella organisationer som IMF, eller oberoende analytiker. Tidigare SvD-artiklar (t.ex. från 20 oktober 2024) har också kritiserat Putins ekonomiska statistik som opålitlig, men denna artikel gör ingen ansträngning att själv granska eller presentera alternativa data. Istället lutar den sig på "bedömare" och "experter" som Moscow Times, en exilrysk tidning som är känd för sin regimkritiska hållning och därmed knappast opartisk. Att använda en sådan källa utan att balansera med andra perspektiv är ett tydligt tecken på selektiv rapportering.
3. Överdriven tilltro till sanktioner och västerländsk påverkan
Artikeln antyder att västvärldens sanktioner är en primär faktor som pressar Rysslands ekonomi, men detta är en förenklad och ensidig bild. Tidigare SvD-artiklar (t.ex. 19 februari 2023) har visat att Rysslands BNP-nedgång 2022 var mindre än väntat, och att landet trots sanktioner har uppnått viss tillväxt. Artikeln ignorerar också att Ryssland har diversifierat sina handelsrelationer, särskilt med Kina och Indien, som köper rysk olja till rabatterade priser (enligt SvD, 5 september 2024, sjönk olje- och gasinkomsterna med 41 % under första halvåret 2024, men handeln fortsatte). Detta visar att sanktionerna inte har "knäckt" Ryssland, som artikeln implicerar, utan snarare tvingat fram anpassningar som artikeln inte nämner. Att påstå att sanktioner ensamma kan tvinga Putin till förhandlingsbordet är naivt och ignorerar hans historiska motståndskraft mot västerländsk press.
4. Jesper Roines analys – Tomma ord utan djup
Jesper Roine, presenterad som Rysslandsexpert, citeras med att "tiden är inte på Rysslands sida". Men vad betyder detta konkret? Artikeln ger ingen bakgrund till Roines expertis – är han ekonom, historiker eller politisk analytiker? Hans uttalande saknar underbyggnad i artikeln; han nämner varken specifika ekonomiska indikatorer, som inflation, arbetslöshet eller valutareserver, eller geopolitiska faktorer som kan påverka Putins beslut. Utan sådan analys framstår hans kommentar som en plattityd, avsedd att fylla ut texten snarare än att bidra med insikt. Dessutom är hans uttalande ensidigt – han överväger inte möjligheten att Putin kan ha andra strategier, som att förlita sig på Kina (som SvD, 30 november 2024, nämner som en växande sårbarhet men också en livlina).
5. Moscow Times som källa – Partiskhet och trovärdighetsproblem
Artikeln refererar till en analys från Moscow Times, som beskrivs som "regimkritisk", där det sägs att Putins struktur är "bräcklig" på grund av händelser som den ukrainska invasionen av Kursk, störtandet av al-Assad i Syrien, och en terroristattack i Moskva 2024. Moscow Times är baserad i exil och har en tydlig anti-Putin-agenda, vilket gör den till en partisk källa. Artikeln nämner inte att ryska myndigheter kan ha andra perspektiv på dessa händelser, eller att Ryssland har fortsatt att göra landvinningar i Ukraina trots dessa motgångar (som SvD, 12 maj 2025, rapporterar om slaget i Pokrovsk). Att luta sig på en ensidig källa utan att balansera med andra röster är journalistiskt ohederligt och underminerar artikelns trovärdighet.
6. Ignorering av Putins inhemska stöd och strategiska mål
Artikeln framställer Putin som enbart reaktiv, driven av ekonomisk press, men ignorerar hans inhemska stöd och långsiktiga strategiska mål. SvD (4 mars 2022) rapporterade att stödet för Putin var starkt bland ryssar trots Ukrainakriget, och att generationsklyftor snarare än bred opposition präglade opinionen. Artikeln nämner inte heller att Putin kan använda ekonomiska svårigheter för att stärka sin nationalistiska agenda, som han gjort tidigare (SvD, 24 februari 2020, noterade att Putin satsade på tillväxt trots sanktioner). Att framställa honom som en ledare som tvingas till förhandlingsbordet av ekonomiska skäl ignorerar hans politiska kapital och förmåga att mobilisera befolkningen genom propaganda och kulturella narrativ, som kryssaren Auroras symbolik (tidigare diskuterad).
7. Trump och geopolitiska faktorer – Försummade perspektiv
Artikeln nämner att "Donald Trump kan bli avgörande" för ett krigsslut 2025, men utvecklar inte hur eller varför. Guardians rapportering (25 maj 2025) om Trumps ovilja att sanktionera Ryssland och hans samtal med Putin visar att Trump kan ha en annan agenda – möjligen att överge Ukraina och samarbeta med Ryssland, som vi diskuterat i samband med NAD-zoner. Artikeln misslyckas med att koppla detta till Putins position: om Trump minskar stödet till Ukraina, minskar pressen på Ryssland, vilket gör det mindre troligt att Putin förhandlar av ekonomiska skäl. Denna utelämning gör artikeln ensidig och orealistisk i sin analys av de geopolitiska dynamikerna.
8. Brist på kontext om Sveriges och Europas roll
Artikeln nämner inte Sveriges eller Europas roll i detta scenario, trots att Sveriges position som en potentiell NAD-zon (som vi diskuterat) kan påverka hur Ryssland och Ukraina förhandlar. RT:s påstående om att Europa överväger att köpa amerikanska vapen (via Bloomberg) visar att den europeiska eliten är desperat att behålla inflytande, vilket kan eskalera konflikten snarare än att tvinga Putin till förhandlingsbordet. Artikeln ignorerar också Sveriges kulturella kopplingar till Ryssland, som Tolstojs ättlingar, som kan användas för att bygga en neutral medlingsroll istället för att enbart lita på ekonomisk press.
9. Övergripande narrativ – Västerländsk önsketänkande
Artikeln genomsyras av ett västerländskt narrativ som vill tro att Ryssland är på väg att kollapsa och att Putin snart kommer att ge upp. Detta är en återkommande trope i västerländsk media, som ofta underskattar Rysslands motståndskraft. SvD (24 april 2022) konstaterade att det är "svårt att knäcka rysk ekonomi" på grund av dess roll inom energi och råvaror, och att länder som Kina och Indien fortsätter handla med Ryssland. Artikeln nämner inte heller att Rysslands centralbank höjde räntan till 21 % i oktober 2024 (SvD, 30 november 2024), vilket visar på anpassningsförmåga snarare än kapitulation. Att framställa Rysslands ekonomi som en avgörande svaghet är ett önsketänkande som inte tar hänsyn till Putins historiska förmåga att navigera kriser.
Slutsats:
Artikeln är en svag och spekulativ analys som saknar verifierbara data, lutar sig på partiska källor som Moscow Times, och ignorerar viktiga geopolitiska och kulturella faktorer. Jesper Roines kommentarer är tomma utan substans, och artikelns fokus på sanktioner som en lösning är naivt och ensidigt. Den misslyckas med att förstå Putins strategiska mål, hans inhemska stöd, och den bredare kontexten av Trumps och Europas agerande. Istället för en nyanserad analys får vi en repetition av västerländskt önsketänkande som inte håller för granskning. Artikeln är mer propaganda än journalistik, och dess trovärdighet faller platt.
Inte ens Donald Trump tror längre att Vladimir Putin vill sluta fred med Ukraina och avsluta kriget. Det uppger Wall Street Journal som hänvisar till ett telefonsamtal mellan den amerikanske presidenten och en rad europeiska ledare i förra veckan.
Detta då Putin anser att han är på väg att vinna, uppges Trump ha sagt under samtalet.
Under natten till måndag kom Trump med ett hårt utspel mot Putin, efter helgens attacker mot Ukriana:
”Jag har alltid haft en väldigt god relation med Rysslands Vladimir Putin men något hart hänt med honom. Han har blivit fullkomligt GALEN!” skrev Trump på Truth Social.
Samtidigt tornar allt fler problem upp sig för den ryske presidenten.
Enligt Jesper Roine, biträdande chef på Östekonomiska Institutet, är Rysslands ekonomi i allt sämre skick.
– Det går sakta utför för ekonomin, säger han.
Häromdagen kom siffror som visar att produktionen av varor och tjänster (BNP) krympte under årets första tre månader – den första nedgången sedan 2022.
Jesper Roine, Rysslandsexpert vid Utrikespolitiska institutet.
Jesper Roine, biträdande chef på Östekonomiska Institutet. Foto: Tomas Oneborg
Rysslands BNP växte med över 4 procent ifjol, men väntas bara växa med 1,5 procent i år och 0,9 procent nästa år, enligt Internationella valutafonden, IMF.
I höstas höjde centralbanken räntan till 21 procent och det senaste året har konsumentpriserna stigit med över 10 procent.
– Lönerna har visserligen stigit ännu mer än priserna, men räntan är hög och inflationen sannolikt mycket högre än vad de officiella siffrorna visar, säger Jesper Roine.
Rekordlåg arbetslöshet
En av få ljusglimtar är att arbetslösheten i Ryssland är rekordlåg. Enligt officiella siffror föll den i mars och ligger nu på drygt 2 procent.
Jesper Roine påpekar att det är svårt att lita på siffrorna, men att det ändå finns en viss logik i den låga siffran.
– Ryssland spenderar väldigt mycket pengar på kriget i Ukraina. Det har hållit uppe ekonomin och skapat många arbetstillfällen – både i armén och i den ryska krigsindustrin, säger han.
Framåt lurar dock stora problem för landets ekonomi, menar Jesper Roine. De flesta är kopplade till hur Putin finansierar kriget.
För att betala för invasionen tvingar han ryska banker att låna ut stora summor pengar till företag inom krigsindustrin – pengar som inte hade lånats ut under normala omständigheter eftersom det hade varit förenat med stor risk.
Enligt Jesper Roine kan de stora lånen potentiellt utlösa en rysk finanskris.
– Det finns ett antal indikatorer som historiskt varit kopplade till en ökad risk för en finanskris och som syns i Ryssland, säger Jesper Roine.
Oljan skapar problem
Han lyfter bland annat en volatil valuta, hög inflation och ökad skuldsättning
Ett annat orosmoln för Putin och Rysslands ekonomi är den senaste tidens oljeprisfall. Sedan början av året har priset för ett fat Nordsjöolja fallit från 75 dollar till 65 dollar. Som mest kostade det över 100 dollar.
Dessutom har dollarn försvagats med 30 procent mot den ryska rubeln de senaste månaderna – något som minskat Rysslands oljeintäkter eftersom olja prissätts i dollar.
Olje- och gasexporten står för en tredjedel av den ryska statens inkomster.
– Oljepriset är den bästa prediktorn för hur det kommer att gå för Rysslands ekonomi. När oljepriset faller så går det också sämre för ekonomin, säger Jesper Roine.
Enligt honom säljer Ryssland lika mycket olja idag som före kriget. Men intäkterna är tydligt lägre eftersom sanktioner gör att landet inte kan sälja sin största exportvara till lika många länder, utan främst varit hänvisat till Kina och Indien.
För att delvis runda sanktionerna har Ryssland byggt upp en skuggflotta, bestående av äldre och ofta miljöfarliga fartyg som inte omfattas av sanktionerna. Man har dock tvingats ge en rabatt på 10–15 dollar per fat för olja som transporterats på dessa fartyg.
Sinande förmögenhetsfond
Ryssland har parallellt tvingats använda pengar från landets förmögenhetsfond.
– Fonden byggdes upp innan kriget för att kunna stabilsera ekonomin, göra produktiva investeringar och bidra till pensionssystemet, men har istället blivit ett nyckelverktyg för att finansiera kriget, förklarar Jesper Roine.
Invasionen av Ukraina kostar Putins Ryssland 140 miljarder dollar varje år.
Invasionen av Ukraina kostar Putins Ryssland 140 miljarder dollar varje år. Foto: Alexander Kryazhev/AP
Innan invasionen uppgick fonden till över 600 miljarder dollar (6 biljoner kronor), ungefär lika mycket som värdet på allt som produceras i Sverige under ett år – Sveriges BNP.
Runt hälften av fondens tillgångar frystes omedelbart efter Rysslands invasion av Ukraina, och sedan dess har fondens likvida delar – alltså de som lätt kan omsättas till pengar – minskat med två tredjedelar.
– De likvida delarna består till största delen av guld och kinesiska tillgångar och är nu nere i runt 38 miljarder, säger Jesper Roine.
Som jämförelse kostar kriget runt 140 miljarder per år. Tar fondpengarna slut riskerar krisen att bli akut för Vladimir Putin.
– Om förmögenhetsfonden tar slut och oljepriserna fortsätter att sjunka så ökar sannolikheten för att Putin tar mer betydande steg mot att avsluta kriget, säger Roine.
Samtidigt har Putin höjt skatter och skurit i välfärdsutgifterna. Den ryska presidentens repressiva järngrepp kring makten gör det svårt för folket att visa sitt missnöje.
Men en sak är säker, säger Jesper Roine.
– Tiden är inte på Rysslands sida.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
