Undran Över Vad Som Händer I Regeringskansliet Från Epoch times
2025-05-19
Krönika Spel bakom lyckta dörrar – en upplevelse i politik! Statsminister Ulf Kristersson har fått hantera en hel del turbulens på senare tid. Arkivbild. Foto: Christine Olsson/TT Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna. Vad händer i Regeringskansliet? Minst sagt är det ofta turbulens, och det är svårt att låta bli att fundera över Ulf Kristerssons roll. Nu senast kom nyheten om att det pågår dubbla förundersökningar av tjänstemän på UD. En diplomat utreds misstänkt för spioneri. Den andra för grov obehörig befattning med hemlig uppgift. De båda misstänka har ingen koppling till varandra. Iförra veckan avgick Tobias Thyberg någon timme efter att ha utsetts till ny nationell säkerhetsrådgivare. Då fick vi förklaringen att nakenbilder på honom skickats in till Regeringskansliet. Senare har Kristersson dementerat att hans avgång handlade om hans sexuella läggning. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard säger i ett uttalande att regeringen måste se över de säkerhetsprövningar som görs. Ulf Kristersson är i sin roll som statsminister ytterst ansvarig. Det har minst sagt varit rörigt runt statsrådsberedningen under årens lopp. Vi har upplevt skandaler kring både statsråd och statssekreterare. Dessutom har vi Tidöpartiernas bräckliga samarbete, som i huvudsak ständigt utmanas av Liberalerna och deras kris inom partiet. Ulf Kristerssons ledarstil förtjänar både ris och ros. Han har det inte lätt. Precis som alla regeringar under senare år, oavsett färg, finns en tendens att utnämna nära personliga kontakter till höga poster inom regeringen och statsförvaltningen. Jag har ofta en känsla av att politiken mer eller mindre drivs som ett familjeföretag. Men det är inte i första hand släkten som tar över som i de stora finansfamiljerna utan snarare politiskt lojala och trogna vänner som har ambitioner att hålla ihop regeringen. Givetvis har affärerna både med Nilsson och Landerholm underminerat trovärdigheten och gett oppositionen öppet mål. Lojaliteten är oerhört viktigt för att den högsta makten ska fungera. Kristersson har trogna vapendragare i både Elisabeth Svantesson och Gunnar Strömmer. Svantesson var vice partiledare redan innan Kristersson axlade partiledarposten och Strömmer är lojal och politiskt mycket samstämd med Kristersson. Även PM Nilsson, som utsågs till statssekreterare på statsrådsberedningen, var god vän med Kristersson, som var väl medveten om Nilssons olagliga ålfiske, men inte bedömde det som något allvarligare brott. Där kom sannolikt lojalitet och vänskap före en saklig bedömning av Nilssons lagöverträdelse. Även Anna Kinberg Batras utnämning till landshövding i Stockholm betecknades som en kompisrekrytering. Hon fick avsked efter att ha anställt sina kompisar, men slapp undan åtal. Hon sitter nu i statsrådsberedningens elefantkyrkogård med garanterad lön i tio år. Hon är inte ensam – hon har sällskap av många socialdemokratiska före detta höga politiska tjänstemän. Utnämningen av Henrik Landerholm som nationell säkerhetsrådgivare byggde också på en lojal vänskap; han och Kristersson var kompisar sedan de gick i femman. Det rann en del vatten under broarna innan Kristersson tog beslutet att sparka honom. Landerholms utnämning har kritiserats som vänskapskorruption av de politiska motståndarna. Givetvis har affärerna både med Nilsson och Landerholm underminerat trovärdigheten och gett oppositionen öppet mål. Detta till trots så är den politiska lojaliteten viktigare än vänskapsförbindelser för Ulf Kristersson. Tidöavtalet och den politiska koalition som Kristersson leder är uttryck för både skicklighet och professionalitet. Han förhandlade fram en fungerande regering mellan M, KD och L med SD som stödparti genom Tidöavtalet som ett detaljerat styrdokument och samarbetsavtal. Detta trots att SD är regeringens Svarte Petter med tanke på oppositionens enorma kritik mot att partiet kom in i den politiska värmen. Men SD är också ett av Sveriges tre största partier och samtidigt en garant för Kristerssons regering. Kristersson absolut största problem och svagaste länk är Liberalerna. Partiet brottas med en intern splittring och just nu dessutom en ledarskapskris. Hela havet stormar inom partiet just nu, med Stockholmsliberalerna som ogillar samarbetet med SD. Johan Pehrson har varit en svag partiledare som inte kommit till rätta med sprickan inom partiet, men han har genom finurlig balansgång hållit Liberalerna kvar i regeringssamarbetet. Men det är ändå tack vare Kristersson som regeringen trots allt sitter kvar. Det bottnar både i skicklighet och ett stort politiskt hantverk. Kristersson är dock inte någon karismatisk politisk ledare. Han har problem med trovärdigheten. Hans många tal till nationen har inte hjälpt upp hans förtroendesiffror. Hans bästa resultat torde vara den tydliga och tuffa politiken mot gängkriminaliteten. Han har också skapat sig ett internationellt förtroende, trots att många i Sverige anser att han håller en väldigt låg och utslätad profil. Han ledde Sverige genom Natoprocessen och som alla svenska regeringschefer före honom är han oerhört samarbetsvillig med EU och sätter unionen före landets bästa. Hur det blir i fortsättningen är en öppen fråga. Liberalernas kris har förvärrats och det händer mycket bakom kulisserna. KD är en lojal partner med stor förtroendekris i opinionen. SD spänner bågen och satsar på en plats i en kommande regering. Den politiska oppositionen har stora interna problem. Vänstern kan inte hålla emot judehatet, Miljöpartiet fick nyligen en käftsmäll av tidigare språkröret Märta Stenevi, som anklagar partiet för trakasserier och fulspel. Socialdemokraterna drömmer sig tillbaka till folkhemmet. Av den förhållandevisa lilla inrikespolitik som finns kvar att driva, som inte EU och USA lägger sig i, är de bestämda motståndare till allt regeringen gör. Bortsett då från bekämpandet av gängkriminaliteten, där de försöker hävda att de lade grunden för det mesta som regeringen nu beslutar om. Oppositionen är dock enig i en fråga och det är att Kristerson är en oduglig statsminister. Vad Centern tycker lär vi få veta så småningom.