Sophia Jarl & Korruption I Bosnien
2025-05-13
Går morgonpromenad i bergen och hinner fundera på den omfattande korruptionen i Bosnien.
Korruption definieras ofta som missbruk av makt för privat vinning, där personliga intressen sätts före allmänhetens bästa. Det kan handla om allt från rena mutor till mer subtila former som vänskapskorruption, otillbörlig påverkan och skeva bidragsfördelningar. Här i Bosnien är korruption en del av politikens vardag, och politikerna här är ofta både medvetna om problemet och duktiga på att identifiera det, även om de själva ibland är en del av ett osunt system. De är också väldigt trötta på systemen. Det är uppenbart. Det är svårt att engagera människor politiskt när korruptionen är så utbredd.
Efter diskussionerna har jag börjat fundera över hur vi hanterar samma frågor hemma i Sverige. Vi pratar sällan om korruption, trots att liknande mönster faktiskt förekommer även hos oss. Kanske är det dags att vi börjar sätta ord på det vi ser – även om det ibland bara befinner sig i gränslandet.
Ett tydligt exempel är den så kallade lotterihärvan, där Socialdemokraterna genom sina sidoorganisationer systematiskt finansierade sin verksamhet med spelintäkter under former som kritiserats för bristande transparens och potentiella regelbrott. Äldre personer lurades att köpa lotter utan att det tydligt framgick att intäkterna gick till partiets verksamhet. Denna brist på öppenhet kring vem som var huvudman har väckt stark kritik.
Ett annat exempel är från Solna, där Socialdemokraterna, efter att ha tagit över styret, struntade i reglerna för offentlig upphandling och istället använde kommunens pengar för att köpa platser på sommarkollo från sin egen organisation Unga örnar. Priset var cirka 60% högre än vad jämförbara kommuner betalade för liknande verksamhet. Att använda skattebetalarnas pengar för att direkt gynna sin egen organisation, utan att ge andra aktörer chansen att konkurrera, är ett tydligt exempel på korruption och maktmissbruk.
Även fördelningen av föreningsstöd är ett område där risken för korruption är stor. När vi tog över styret i Norrköping märkte vi till exempel hur vissa föreningar gynnats med offentliga medel – oftast genom förmånliga hyresavtal eller subventionerade lokaler, utan tydliga kriterier för hur dessa förmåner fördelades. Ofta handlade det om föreningar med starka kopplingar till arbetarrörelsen, där potentialen att mobilisera sympatisörer och bygga stöd för vänsterblocket var stor, snarare än att fördela medel efter faktiska behov eller allmän nytta. Detta skapar en snedvridning där politiska lojaliteter riskerar att väga tyngre än både rättvisa och transparens.
En annan utmaning är att upprätthålla ett tydligt armlängds avstånd mellan politiken och kulturen. Det här innebär att politiken ska skapa förutsättningar för ett rikt och varierat kulturliv, men utan att detaljstyra innehållet eller försöka påverka vilka projekt som får stöd. På samma sätt bör kulturen stå fri från politiska krav och inte uppfattas som ett verktyg för att stärka specifika partiers makt eller bygga lojaliteter.
Ett exempel på hur denna balans kan utmanas kommer från Norrköping. Under ett budgetmöte för några år sedan diskuterades möjligheten att förstärka den kommunala filmfonden, med hänvisning till att en viss produktion kunde etablera sig i kommunen om finansieringen fanns på plats – och dessutom till en specifik aktör. Det blev alltså en diskussion om finansiering som inte bara handlade om att stärka filmfonden generellt, utan att stödja en särskild aktör för garanterad marknadsföring av Norrköping. Det skulle jag aldrig ha släppt fram under mitt ledarskap, eftersom offentliga medel måste fördelas utifrån tydliga och rättvisa kriterier, inte informella kontakter eller personliga intressen.
Även om vissa av dessa exempel kanske inte alltid är olagliga enligt svensk lag, är de fortfarande tydliga exempel på hur makt och förtroende kan missbrukas för att gynna en viss grupp eller organisation, på bekostnad av transparens och rättvisa. Att våga sätta ord på de här problemen är första steget mot att faktiskt göra något åt dem. Det är kanske dags att vi blir lika tydliga som våra vänner här nere – korruption är inte bara något som händer långt bort. Det sker även hemma, och det är vårt ansvar att lyfta fram det och stå upp för transparens och rättvisa.
Samtidigt här liksom hemma - det kan kosta att stå upp mot korruption. Att ifrågasätta gamla strukturer, kräva öppenhet och utmana etablerade nätverk är sällan populärt. Det kan innebära att man möter motstånd, isoleras eller till och med får betala ett pris personligen. Men det är precis det som krävs för att skapa verklig förändring.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.