"Direktörerna i börsbolagen har fått ett nytt favoritord. När världshandeln är i gungning och tullkaos råder talar allt fler om regionalisering i stället för globalisering. Vad innebär det skiftet? Volvo Cars bolagsstämma i Göteborg är just avslutad och den nygamla vd:n står framför elbilen ES90, omringad av journalister. Det är den 3 april och Håkan Samuelsson svarar på frågor om Trump och de aggressiva biltullarna på 25 procent. Han är lågmäld men tydlig: – Bilindustrin kommer att se en tydlig regionalisering efter USA:s fordonstullar, sade Håkan Samuelsson. Han tror att bilföretagen kommer bli mer regionalt uppdelade framöver och producera bilar i samma världsdel som de säljs. Två veckor senare är det dags för Wallenbergs Investor att lämna sin kvartalsrapport. Vd Christian Cederholm talar om effekterna på världshandeln efter Trumps handelskrig. Drivet av geopolitisk oro Han är bekymrad och spår lägre tillväxt, risk för inflation men också svagare dollar. Men så nämner också Investors vd samma ord som Håkan Samuelsson använde där i Göteborg – ”regionalisering”. Att bolagen som Investor är delägare i har produktion på flera ställen i världen, flera regioner, för att serva just den marknaden. På så vis kan man runda tullar och andra hinder. – Trenden har pågått under lång tid, men det accelererade med covid. Där vi såg att vi hade ett antal sköra försörjningskedjor. Men det är också drivet av geopolitisk oro på senare tid, sade Christian Cederholm. Två direktörer i två av Sveriges mäktigaste företag som drar samma slutsats. Det är regionen som är det nya – inte i bemärkelsen Småland, Skåne eller Mälardalen utan som mycket större enheter: Europa, Asien och Nordamerika. Har globaliseringen, som vi känner den, nått vägs ände? Ja, kanske. Globaliseringen tilltufsad I ett tal nyligen på ett bankmöte i Hongkong konstaterade investmentbanken HSBC:s ordförande sir Mark Tucker att ”globaliseringen kan vara på väg att ta slut”, enligt Financial Time. Att handelstvister och spänningar länder mellan har gjort det svårt att bedriva en global handel såsom det har sett ut de senaste 20 åren. Enligt Tucker befinner sig världen i en tid av djupgående förändringar – både när det gäller handel, ekonomisk politik och internationella säkerhetsavtal. Men Anna Stellinger, som arbetat med handels- och tullfrågor i många år och är chef för internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv, håller inte riktigt med. Hon tycker det är för tidigt att tala om globaliseringens död. Det är inte en begravning vi bevittnar, enligt Stellinger, mer ett skifte av fokus. Hon beskriver globaliseringen som ett tidvatten som just nu sveper fram och tillbaka. Världshandelsorganisationen WTO spår visserligen minskad handel kommande år men inte något dramatiskt ras. Anna Stellinger medger att globaliseringen visserligen är tilltufsad efter de senaste årens händelser. Det började med finanskrisen 2008, efter det kom covid och sedan fraktkrisen med ett jättelikt containerfartyg på sniskan i Suezkanalen 2021. Det påverkade hela världshandeln. Och så nu, Trumps tullkaos med ett fullt utvecklat handelskrig mellan USA och Kina. – Det har blivit tydligt för många att man måste minska sin sårbarhet. Ha sina lager och sin produktion närmare den marknad man satsar på. Säljer man mycket i Europa måste man också ha en närvaro där. Är man i Kina behöver man ha produktion där, säger Anna Stellinger. Hon ser inte regionalisering och globalisering som ett motsatsförhållande. Det är mer två sidor av samma mynt. Regionaliseringen är en variant av globaliseringen, enligt Svensk Näringslivs internationella chef. – Det finns en viktig distinktion här, som man bör ha klart för sig. Å ena sidan en affärsdriven och naturlig regionalisering. Å andra sidan en politiskt styrd regionalisering. Vill minska riskerna Det förstnämnda är något positivt som hon välkomnar. Det handlar om att vara nära konsumenterna, ha regionala fabriker och att minska transporterna och därmed gynna hållbarhetsaspekter. Det andra, den politiskt styrda regionaliseringen, är betydligt mer problematisk. Det gynnar inte några konsumenter eller företag och förbättrar inte miljön. Den drivs enbart av hotet om tullar – som i fallet Trump – och en negativ inställning till frihandel. Egentligen en slags nationalism mer än en regionalisering, enligt Anna Stellinger. – Skälet till varför företagsledarna pratar om regionalisering just nu handlar både om den affärsdrivna och politiska regionaliseringen. Det vill säga Trump är definitivt en orsak. Men också att man insett att det ofta är smartare att jobba i regioner. Kina är inte längre hela världens fabriksgolv, man vill diversifiera, säger Anna Stellinger. Försöker minska riskerna Shon Ferguson, lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, som har forskat om världshandeln är inne på samma linje. Han menar att superglobaliseringen tappade fart efter finanskrisen. Inställningen att man skulle ha en enda fabrik, förslagsvis i Kina, som skulle förse hela världen med bolagets produkter sågs inte längre som hållbart. Dessutom har Kina tappat en del av sin kostnadsfördel i och med robotisering och automation. Det är inte längre nödvändigtvis billigare att producera där och därmed är landet inte heller det självklara valet längre. – Min tolkning är att regionalisering handlar om att minska risken. Även om man inte lägger tillverkningen i Sverige vill man ändå ha den i Europa. Det blir så mycket enklare att ställa om och ledtiderna blir kortare jämfört med att ha fabriker i Asien, säger Shon Ferguson. Även han pekar på Trump som en avgörande orsak till varför börsjättarnas direktörer talar regionalisering i det här läget. Att förlägga fabriker i exempelvis USA blir ett sätt att vaccinera sig mot tullar. Globaliseringen är alltså inte död men satt på paus – återstår att se om den gör comeback när tidvattnet stiger igen."