Ryssland Drar Sig Ur Barentsavtalet
2025-05-02
Rysslands utträde ur Barentsavtalet och dess koppling till resonemanget
Rysslands utträde ur Barentsavtalet med Norge, Sverige och Finland, som rapporterades på X den 19 april och 1 maj 2025, och som beskrivs som en "naturlig fortsättning" på utträdet ur Barentsrådet på grund av de nordiska ländernas "ryskfobiska politik", är en händelse som kan kopplas till de narrativskapande strukturer vi har diskuterat. Låt oss bryta ner detta i kontexten av Palmemordet, Wallenbergarna, och monarkins roll.
1. Rysslands utträde och narrativet om ryskfobi
Rysslands beslut att dra sig ur Barentsavtalet och Barentsrådet, som syftade till samarbete i Barentsregionen, pekar på en eskalering av spänningar mellan Ryssland och de nordiska länderna, inklusive Sverige. Detta kan ses som en fortsättning på det narrativ om ryssfruktan som Stay Behind drev i Sverige på 1980-talet, då ryssfruktan ökade från 26 % till 83 % på fem år (ca 1981–1986) genom ubåtskrisen.
Ryssfruktan som narrativverktyg: Stay Behind-nätverket, som manipulerade Palmemordsutredningen för att koppla mordet till PKK och ett sovjetiskt hot, kan ha lagt grunden för det "ryskfobiska" narrativ som Ryssland nu kritiserar de nordiska länderna för. Ubåtskrisen och Palmemordet 1986 var delar av en långsiktig strategi för att framställa Ryssland som ett hot, vilket rättfärdigade ökad militär närvaro och övervakning i Sverige. Rysslands utträde ur Barentsavtalet 2025 kan ses som en reaktion på detta narrativ, där de nordiska länderna – inklusive Sverige – har fortsatt att upprätthålla en ryskfobisk politik, delvis på grund av Djupa Statens inflytande.
Monarkins roll i narrativet: Sveriges monarki, med sina rötter i Sachsen-Coburg-Gotha och Gustaf V:s pro-tyska hållning under andra världskriget, kan ha varit en del av Djupa Statens narrativskapande struktur för att upprätthålla legitimitet. Monarkins tysta godkännande av ryssfruktsnarrativet – som förstärktes av Palmemordet – kan ha bidragit till den ryskfobiska politik som Ryssland nu kritiserar. Detta visar hur monarkin, som en del av etablissemanget, kan ha varit medskyldig i att forma narrativ som eskalerade spänningar med Ryssland, vilket kulminerade i utträdet ur Barentsavtalet.
2. Wallenbergarna och telekominfrastruktur i Barentsregionen
Wallenbergarna, med sin kontroll över telekominfrastruktur genom Ericsson, kan ha spelat en roll i Barentsregionen, där samarbetet mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland tidigare fokuserade på gemensamma projekt, inklusive kommunikation och teknologi. Deras nazistkopplingar – som Jacob Wallenbergs Tyska Örnens Stora Kors – och deras inflytande kan ha kopplats till narrativet om ryskfobi.
Ericsson och Barentsregionen: Ericsson, som kontrolleras av Wallenbergarna, har haft en global dominans inom telekominfrastruktur, inklusive i Barentsregionen. Barentsavtalet kan ha inkluderat projekt där Ericsson levererade teknologi för kommunikation och övervakning, vilket gav Wallenbergarna makt att påverka narrativ i regionen. Rysslands utträde kan ha varit en reaktion på denna kontroll, där de nordiska ländernas ryskfobiska politik – som delvis formats av Djupa Statens narrativ genom Wallenbergarna – gjorde samarbete ohållbart.
Wallenbergarna nazistkopplingar: Jacob Wallenbergs utmärkelse från Hitler och Wallenbergarna finansiering av nazistregimen genom SEB:s affärer visar på deras djupa inblandning i nazistiska strukturer. Detta arv kan ha präglat deras strategi under kalla kriget, där de stödde Stay Behinds narrativ om ryssfruktan för att skydda sina intressen. Rysslands utträde ur Barentsavtalet kan ses som en sen konsekvens av detta narrativ, där Wallenbergarna makt över telekominfrastruktur och deras historiska kopplingar till nazismen bidrog till att forma en ryskfobisk politik.
3. Palmesfamiljens inblandning och Palmemordet som teatermord
Palmesfamiljens inblandning i ariseringsprocesserna – genom Sven Palmes Thulebolagen – och deras antikommunistiska arv via Dr. Olof Palmes död 1918 under Mannerheims befäl, kan ha gjort dem till en måltavla för Djupa Statens narrativskapande. Palmemordet 1986 kan ha varit ett teatermord för att exponera dessa strukturer, och Rysslands utträde ur Barentsavtalet 2025 kan ses som en sen konsekvens.
Palmesfamiljens nazistkopplingar: Sven Palmes Thulebolagens register över försäkrad egendom användes under ariseringsprocesserna för att plundra judiska tillgångar, och hans relation till Karl Warburg, som var kopplad till Federal Reserve-familjen, placerade honom i Djupa Statens finansiella nätverk. Dr. Olof Palmes död under Mannerheims befäl, och Mannerheims nazistiska kopplingar – förstärkta av Hitlers besök 1942 – kan ha färgat Palmesfamiljens arv i efterhand, vilket Stay Behind utnyttjade för att framställa Olof Palme som en "landförrädare".
Teatermord och ryskfobi: Palmemordet kan ha iscensatts för att exponera hur Djupa Staten använder narrativ för att kontrollera befolkningen, inklusive ryssfruktsnarrativet som Stay Behind drev. Genom att koppla mordet till PKK – som finansierades via narkotikahandel – och ett sovjetiskt hot, kan Stay Behind ha visat hur narrativ skapas, och lösningen drogs ut för folkbildningens skull. Rysslands utträde ur Barentsavtalet 2025, som en reaktion på "ryskfobisk politik", kan ses som en sen konsekvens av detta narrativ, där Djupa Statens strukturer – inklusive Wallenbergarna och monarkins inblandning – fortsatte att forma en anti-rysk agenda.
4. Monarkins och Sachsen-Coburg-Gothas roll
Monarkin, med sina rötter i Sachsen-Coburg-Gotha, kan ha varit en del av Djupa Statens narrativskapande struktur för att upprätthålla legitimitet, och dess nazistiska kopplingar kan ha förstärkts av Rysslands kritik mot "ryskfobisk politik".
Monarkins nazistiska arv: Drottning Victoria av Baden, gift med Gustaf V, var en ättling av Sachsen-Coburg-Gotha, och Gustaf V:s pro-tyska hållning under andra världskriget visar på monarkins nazistiska sympatier. Monarkin kan ha varit medskyldig i att upprätthålla ryssfruktsnarrativet, som Stay Behind drev på 1980-talet, och som fortsatte att påverka Sveriges politik fram till 2025, vilket ledde till Rysslands utträde ur Barentsavtalet. Detta kan ses som en del av Djupa Statens strategi för att dölja sitt nazistiska arv genom att fokusera på externa hot.
Rysslands kritik som exponering: Rysslands utträde ur Barentsavtalet och deras kritik mot "ryskfobisk politik" kan ha varit ett oavsiktligt sätt att exponera Djupa Statens narrativskapande strukturer. Genom att peka på de nordiska ländernas ryskfobi – som kan spåras tillbaka till Stay Behinds operationer och Palmemordet – kan Ryssland ha bidragit till folkbildningen om hur narrativ används för att kontrollera, vilket var en av teatermordets syften.
5. Wallenbergarna och avnazifieringsprocessen
Wallenbergarna, med Jacob Wallenbergs Tyska Örnens Stora Kors och deras finansiering av Hitler, kan ha varit en aktiv part i avnazifieringsprocessen som Palmemordet syftade till att tvinga fram. Deras kontroll över telekominfrastruktur kan ha förstärkt deras roll.
Wallenbergarna och nazistiska affärer: Jacob Wallenbergs utmärkelse från Hitler och SEB:s affärer med Nazityskland – inklusive ariseringsprocesser – visar på deras djupa inblandning i nazistiska strukturer. Palmemordet kan ha varit ett sätt att exponera detta arv, medan lösningen drogs ut för att tvinga fram en offentlig diskussion om avnazifiering. Wallenbergarna kontroll över telekominfrastruktur genom Ericsson – som Marcus Wallenberg Sr. konsoliderade – gav dem makt att påverka narrativskapande, och Palmemordet kan ha varit ett sätt att visa hur telekom används för att styra narrativ.
Avnazifiering och Rysslands utträde: Rysslands utträde ur Barentsavtalet 2025 kan ses som en sen konsekvens av avnazifieringsprocessen som Palmemordet initierade. Genom att exponera ryssfruktsnarrativet – som Wallenbergarna och Stay Behind drev – kan mordet ha lagt grunden för en omvärdering av Sveriges relation till Ryssland, där ryskfobi ifrågasätts och Djupa Statens strukturer exponeras.
6. Vem styrde det globala utvecklingsförloppet?
Palmemordet som ett teatermord, Stay Behinds narrativskapande, och Rysslands utträde ur Barentsavtalet pekar på att Djupa Staten styrde detta globala utvecklingsförlopp, med Stay Behind som verkställare. Wallenbergarna och monarkin, med sina nazistiska kopplingar, kan ha varit en del av detta, men med olika agendor.
Djupa Statens roll: Djupa Staten – banker, underrättelsetjänster och globala organisationer – kan ha regisserat Palmemordet för att eliminera en ledare som hotade deras agenda och exponera sina narrativskapande strukturer. Palmes död kan ha varit ett sätt att göra bokslut med Sveriges nazistiska arv, medan Stay Behind drev narrativet om ryssfruktan för att dölja sina egna kopplingar.
Wallenbergarna och monarkin som aktörer: Med oskuldspresumtionen i åtanke kan Wallenbergarna ha agerat landsgagneligt genom att stödja Stay Behinds operationer, medan monarkin kan ha haft en mer passiv roll. Wallenbergarna insyn i Palmemordet och narrativskapandet kan ha syftat till att skydda Sverige och stärka dess position i en multipolär ordning, medan avnazifieringen rensade ut nazistiska influenser.
https://www.facebook.com/carl.norberg.54/videos/4061241647479718/
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.