Obombbara Hot
2025-04-19
Europa behöver inte ensidigt fler stridsflygplan och missiler, utan dialog och diplomati, skriver 105 debattörer.
Foto: Johan Nilsson/TT
DEBATT
DEBATT. Europa har beslutat sig för att investera hisnande 800 miljarder euro i en genomgripande militär upprustning, med hänvisning till försvar av den så kallade ”regelbaserade ordningen”, ej att förväxlas med FN-stadgan.
Men låt oss vara tydliga: Denna ordning är ingen fredlig ordning, utan en konstruktion som utvecklats av västvärlden under USA:s ledning, med syftet att säkra västvärldens dominans och livsstil. Den bygger på en självbild där vi i väst ser oss själva som rättfärdiga ”ledare”, samtidigt som vi ignorerar vårt eget ansvar för globala konflikter och problem. Just detta sätt att försöka dominera världen hindrar oss samtidigt från att förstå orsak och verkan och utgör snarare en del av problemen i dagens internationella konfliktdynamik – än lösningen.
En sådan världsordning har inte längre någon legitimitet i stora delar av världen, men framför allt saknar den kapacitet att möta vår tids verkliga och existentiella hot: Klimatkriser, pandemier och internationell kriminalitet. Dessa hot kan aldrig bombas bort eller mötas med fler vapen – tvärtom fördjupas problemen av en ständigt tilltagande militariserad logik.
Hoten mot vår existens är långt ifrån så entydiga och omfattande som ibland målas upp
Den politiska ledningen, i Europa såväl som i vårt land, använder ofta överdrivna och ensidiga hotbilder om Kremls och islamistiska intressen för att rättfärdiga militär upprustning. Självklart finns hotfulla element från både Ryssland och extremistiska grupper, men hoten mot vår existens är långt ifrån så entydiga och omfattande som ibland målas upp.
Rysslands invasion av Ukraina måste fördömas, precis som andra folkrättsbrott runt om i världen och då även dem i Gaza och USA:s övergrepp i kriget mot terrorismen. Det innebär inte att Rysslands agerande kan tolkas som ett hot mot hela Europa på det sätt som den dominerande berättelsen gör gällande. Dessa hotbilder används snarare strategiskt för att underbygga en militariserad Keynesianism – att med lånade pengar försöka lyfta Europa ur lågkonjunkturen genom militärteknologisk utveckling. Detta recept är en kortsiktig illusion som underminerar vår framtid, vår välfärd och vår möjlighet att hantera de verkliga utmaningar vi står inför.
Europa behöver inte ensidigt fler stridsflygplan och missiler, utan dialog och diplomati. Vi behöver en ny, inkluderande säkerhetsstruktur som bygger på genuint samarbete och multilateralism, grundad i global rättvisa och hållbar fred, inte i fortsatt dominans och konfrontation.
Vi har historiska förebilder att luta oss mot. När Kennedy 1962 avvärjde kärnvapenhotet berodde det på hans förmåga att förstå motpartens perspektiv och motiv. Han förstod att Sovjets agerande med kärnvapen på Kuba var ett svar på Natos egna kärnvapenbaser i Turkiet. Genom dialog skapades säkerhet för båda sidor.
Olof Palme fortsatte detta arbete 20 år senare och visade genom kommissionen för gemensam säkerhet att verklig säkerhet aldrig kan nås genom militär överlägsenhet utan genom ömsesidig förståelse. Stockholmskonferensen under 1980-talet visade hur dialog och förtroendeskapande åtgärder kunde minska spänningar och möjliggöra nedrustningsavtal.
I dag, när hotet om ett nytt kärnvapenkrig åter är akut, svarar EU och Nato med en ensidig politik av avskräckning och militär upprustning. Därför behöver vi lyfta Hans Blix begrepp om strategisk empati – det vill säga vi behöver begripa motpartens perspektiv, upplevda hot och långsiktiga intressen.
Sverige och Norden kan här inom ramarna för sina Natomedlemskap spela en avgörande roll genom att kombinera svensk diplomatisk tradition, norsk medlingserfarenhet, finsk strategisk eftertanke och dansk internationell räckvidd. En nordisk stabilitetspakt för gemensam säkerhet, påskyndad och stärkt av civilsamhällets krafter, kan på detta sätt erbjuda ett trovärdigt alternativ till dagens destruktiva upprustningspolitik.
Fred uppnås aldrig genom enbart militär styrka
Vi vet av historisk erfarenhet att stabilitet och fred aldrig uppnås genom enbart militär styrka. Trots det är i dag samtliga svenska riksdagspartier överens om att säkerhet bara kan nås genom militär avskräckning, medan röster för nedrustning och dialog tystas och förlöjligas. Men dessa röster måste höras tydligare än någonsin – eftersom alternativet är förenat med enorma risker.
Europas ekonomiska problem löses bäst genom investeringar i grön teknik, välfärd och hållbar infrastruktur, inte genom ytterligare militarisering. En oansvarig militär upprustning kommer att dränera resurser som behövs för verkliga säkerhetsutmaningar och hotar därmed demokratin och möjligheten till hållbar fred. Det är dags att erkänna att västvärldens jakt på dominans och dubbla måttstockar är en del av den osäkerhet vi lever i – inte lösningen – och att vi har ett ansvar att bidra till dialog utifrån den insikten.
Vi behöver välja en annan väg, en väg värdig vår tid och de verkliga utmaningar mänskligheten står inför
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.