Faran är inte över – det här väntar nu. Det finns en anledning till att ett gäng sjuåringar med ”spring i benen” inte tillåts ta över kontrolltornet på Arlanda för en dag. För världsekonomin gäller lägre krav. Men cirkus Trump har knappt börjat. Det här kan bli hans nästa galna drag. ”Det här var Donald Trumps strategi hela tiden”, förklarade USA:s finansminister Scott Bessent grötmyndigt efter gårdagens besked om pausade tullar och nya ekonomiska krigsåtgärder mot Kina. Man kunde nästan höra resten av världen fnissa. Absolut, kompis. Om du säger det så. Ett kvitto på den höga kvaliteten i beslutsfattandet var att de länder som berördes av beskedet inte ens kunde tolka vad det innebär. Av allt att döma lyckades någon person med mentala förmågor inom normalspannet till slut få kontakt med Donald Trumps hjärna och förklara att USA var på väg mot en krasch som skulle få 2008 att framstå som ett konfirmationsläger. Att räntan på amerikanska statspapper rusade i höjden talade sitt tydliga språk. Det började likna motsvarigheten till en bankrusning där kunderna lämnar i panik. Inget som ett land med en statsskuld på 120 procent av BNP har råd med. Det geniala draget att sätta igång ett handelskrig mot allt och alla, inklusive världens pingviner, var alltså över efter bara 13 timmar. Också något slags rekord. Efteråt tog Trump åt sig äran för att marknaden lugnat ner sig. Det är som en pyroman som tänder på och sedan vill ha medalj för att ha ringt brandkåren. Beautiful! Aldrig har så många smarta människor ägnat så mycket energi för att intellektualisera något så dumt.Vad är Trumps egentliga plan? Det är som att leta efter en pärla i en gödselpool. Var befinner vi oss nu? Donald Trumps paus innebär att de generella tullarna på tio procent ligger kvar, inklusive mot EU där ju Sverige ingår. Vad som kommer efter den 90-dagar långa fristen vet ingen, men Donald Trump har gjort det tydligt att han förväntar sig att andra länder ska böja på nacken och ge honom vad han vill ha. Ett land som inte gett minsta indikation på att böja sig är Kina, som i stället slagit tillbaka. Denna “brist på respekt” har fått Donald Trump att höja tullarna igen till 125 procent. Det råder inget tvivel om att Kina inte är en vän till västvärlden och att landet varit ganska hänsynslöst inte minst när det gäller att stjäla teknologi. Och ett alltmer aggressivt beteende militärt runt Taiwan, som Kina har planer på att ta över, är ett mörkt moln över världen. Men ett fullskaligt ekonomiskt krig mellan USA och Kina kan bli kostsamt för många. Kina, vars ledare inte drivs av en vilja att bygga ett fantastiskt samhälle, utan krasst är ute efter att behålla sin makt och skapa världsherravälde, har många principer. Att visa svaghet är inte en av dem. Retoriken som de senaste veckorna kommit från Beijing om att “Kina är redo för alla sorters krig” och “vi kommer kämpa till slutet” är förstås delvis propaganda-tugg men samtidigt olycksbådande Handelskriget kommer slå hårt mot Kina som plågas av en enorm fastighetsbubbla som spruckit, höga skulder bland företag och i regioner, och överkapacitet inom industrin. Eftersom Kina är en diktatur ligger den stora faran inte bara i ekonomiska problem som stängda fabriker och arbetslöshet utan framför allt det missnöje det skapar. President Xi Jinpings rädsla för folkliga protester är stor och toleransen för dem därmed mycket låg. I ett sådant läge kan det framstå som bättre att gå på offensiven. Kina exporterar varor till USA för motsvarande 4 400 miljarder kronor per år eller över 13 procent av all amerikansk export. Det handlar framför allt om telefoner och datorer. Företag i USA måste nu hitta andra leverantörer, sannolikt till högre priser, vilket kan driva upp inflationen. Vissa varor finns det få andra säljare av som sällsynta mineraler. Men Kina är också USA:s tredje största exportmarknad, och säljer bland annat sojabönor, olja och flygplan. Kina lär försöka hitta andra köpare till sina varor och det lär flöda in billiga varor till Europa. Bra för konsumenterna, inte så bra för europeiska företag. Det kommer även påverka Sverige. Bäddat för mer turbulens med andra ord. Kina har en rad sätt att slå tillbaka mot USA. Flera av USA:s största bolag som Apple och Tesla har stor försäljning i Kina och regimen har stora möjligheter att göra det mycket svårt för dem. Kina kan också devalvera sin valuta eller sälja av amerikanska statspapper. Kina är den näst största långivaren till USA med obligationer för 760 miljarder dollar. Statsskulden är USA:s största sårbarhet och ytterligare ränterusningar kan skaka om världsekonomin i rejält. Det kan också trigga en annan av Donald Trumps idéer. En del av den så kallade Mar-a-lago-planen, konstruerad av rådgivaren Steve Miran, är att USA ska tvinga andra länder att växla in sina amerikanska statspapper mot nya som löper i hundra år med mycket lägre ränta. I praktiken skulle det innebära att USA struntar i att betala på en del av sina skulder. Det låter galet, eftersom det skulle utlösa en massiv kapitalflykt från USA och kunna trigga en finanskris. Men ingen kan längre tvivla på att Donald Trump är redo att testa vad som helst, även om det bara är under några timmar. Lita på att länder och företag nu smider planer på att så snabbt som möjligt minska sitt beroende av den impulsiva sjuåringen i väster.