Svenskt Erdoğan-Beroende I SvD
2025-04-01
https://www.svd.se/a/mPwjOp/efter-gripandet-av-medin-sverige-tvingas-forhandla-med-turiket-igen
"Kunde man höra en suck av uppgivenhet från Rosenbad? Vore det i så fall konstigt?
Ulf Kristersson ägnade ett och ett halvt år åt Recep Tayyip Erdogan. Han lirkade och han lyssnade. Han reste till palatset i Ankara och vädjade. Han anpassade sig och han väntade. Och till slut – mycket tack vare USA, det gamla USA – blev Sverige medlem i Nato.
Därmed skulle problemet vara löst.
Drygt ett år senare är det gamla USA historia. Nu är det problemet.
Turkiet?
I Bryssel menar man i första hand att Turkiet utgör en möjlighet. Unionen har svårt att fylla det hål av säkerhet som amerikanerna kan lämna efter sig. Man behöver det som Ulf Kristersson kallar ”det europeiska Nato”. Man behöver britternas gamla självförtroende och norrmännens stinna statskassa.
Man behöver turkarnas stora armé och framåtlutade vapenindustri.
Därför finns det skäl att hålla tillbaka kritiken, också när Erdogan – olägligt nog – går och griper landets viktigaste oppositionsledare, borgmästaren i Istanbul. Det är de realpolitiska resonemang som präglar Bryssel.
Storpolitik som Ulf Kristersson – statsministern i ett mindre land långt i norr – ändå skulle kunna ducka.
Men just då greps den svenska journalisten Joakim Medin av Erdogans säkerhetspolis.
Joakim Medin är inte vem som helst. Hans senaste bok ”Kurdspåret” – den som handlar om Sveriges relation till Turkiet under Natoprocessen – har en underbar startscen.
Medin sitter på en uteservering i Mardin, en gammal stenstad med lämningar från århundraden av civilisation i sydöstra Turkiet. På andra sidan bordet sitter Brusk Çelik, som levt tio år i Sverige och pratar fin norrländska. De dricker te. Det enda som stör är fakta.
– Utrikesminister Billström sa till turkisk media att Sverige har lämnat ut tre terrorister till Turkiet. En av dem är jag. Men nu sitter jag här framför dig.
Säger Çelik.
Han var verkligen en av dem som lämnades ut, men tydligen inte mer viktig än att han sedan släpptes på fri fot.
Och så fortsätter boken. Medin petar i alla jobbiga sår. Kunde man som den svenska regeringen säga att Turkiet var en demokrati? Hur agerade Sverige när Erdogan öppnade basaren och ville börja köpslå?
Medin kan redan regionen när han skriver boken, han har bevakat kurdernas strider mot IS på nära håll, han har källor. Han är inte sval. Han är vänster. Han har i någon grad bestämt sig på förhand vem som är hjälte och vem som är skurk; det är inte undersökande journalistik i den meningen. Det är likväl journalistik.
Bra journalistik.
Joakim Medin nådde långt in i de skumma vrårna av Natoprocessen. Han rapporterade om saker som ingen annan i Sverige gjorde. ”Kurdspåret” är en omistlig del av berättelsen om hur vi lämnade 200 år av alliansfrihet.
Och nu har journalisten själv – utskickad av hemmaredaktion ETC för att bevaka polisbrutaliteten och protesterna i Turkiet – hamnat där offren i hans bok befann sig.
Anklagad för det märkliga brottet att ha förolämpat Erdogan. Anklagad för att ha kopplingar till terrororganisationer.
Och Sveriges statsminister – han som i boken sitter på de anklagades bänk – har nu ansvar för att stå upp för yttrandefriheten och för att få hem Joakim Medin.
Basaren har öppnat igen.
Här kunde det gott räcka med elände. Europa genomgår en omvälvande säkerhetspolitisk förändring. Att stå rakt på benen genom den är utmanande nog för Sveriges regeringschef.
Men det finns en inrikespolitisk twist också.
Joakim Medin greps i torsdags. I fredags nådde nyheten Sverige. Utrikesdepartementet agerade direkt. En lång rad svenska aktörer gav stöd. Det sattes ett tryck, om än från ett litet land i norr.
Men så var det Christian Peterson.
Han är inte heller vem som helst.
Peterson är politisk aktivist långt ut på den radikala högerkanten. Han kallar sig själv journalist. Och som sådan tyckte han det var ett bra läge att i söndags uttala sig i den turkiska tidningen Aydinlik.
Han sa – uppger han själv – att Medin är en politisk aktivist med kopplingar till en ”våldsbejakande, vänsterextrema terrorgruppen AFA”.
Några verkliga belägg för det la han inte fram.
Den turkiska tidningen, som är knuten till en prorysk, nationalistisk rörelse med aversioner mot väst, skrev med samma källa att Medin var israelisk spion som låg bakom den för den svenska Natoprocessen så känsliga Erdogan-dockan.
”Jag kan inte kontrollera hur turkiska medier väljer att vinkla sina artiklar”, sa Peterson.
Turkiska medier är inte medier på det sättet vi känner begreppet i Sverige. I Natoprocessen utgjorde nästan alla en organiserad del av propagandan mot Sverige. Peterson må vara en mindre betydlig figur i hemlandet Sverige, men turkiska medier har förmågan att göra honom mycket mer betydlig i Turkiet.
Den logiken känner många i det svenska regeringskansliet av egen erfarenhet.
Samma svenska regering som vilar sitt maktinnehav på Jimmie Åkessons parti. Det parti som har företrädare som uppskattar Peterson.
”Han är en trevlig person som vågar ta upp obekväma frågor i samhället”, som den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Rashid Farivar har uttryckt det.
Som sagt.
Om de suckade i Rosenbad den här veckan går det att förstå.
Sverige hade kunnat undvika de storpolitiska förvecklingar som är att vänta mellan Bryssel och Ankara. Ulf Kristersson kunde ha hållit låg profil i just detta. Han hade kunnat få ägna sig åt inrikes rustning, åt att försöka rädda vad som kan räddas av den transatlantiska länken och åt att klaga på olika europeiska länder för att de är för snåla i sitt stöd till Ukraina.
Det blir svårt nu.
I sin iver att få tryggheten av den så kallade garantin i artikel 5 accepterade Sverige också Erdogans sista krav 2023. Det om att verka för ett turkiskt medlemskap i EU.
Alltså samma begäran som Erdogan lär ställa på det Bryssel som söker efter säkerhetspolitiska lösningar när USA drar sig tillbaka.
Nu är Sverige definitivt indraget.
Nu har Ulf Kristersson och hans regeringsunderlag från Tidö slott att hantera Turkiet igen."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.