Penningmonarki..
2025-03-29
1. Privata bankers ekonomiska makt
Kapitalflöden: Privata banker i City of London hanterar enorma mängder kapital – inte bara från Storbritannien utan globalt. De styr investeringar, lån och finansiella instrument som påverkar hela ekonomier. Genom att bestämma vart pengarna går (eller inte går) kan de påverka allt från företags överlevnad till staters skuldsättning.
Kredit och penningmängd: I moderna ekonomier skapas det mesta av penningmängden inte av centralbanker som Bank of England, utan av privata banker genom utlåning. När de ger lån "skapar" de pengar, vilket ger dem en enorm makt över ekonomins tillväxt och riktning.
Offshore-systemet: Genom kopplingen till översjöterritorier underlättar dessa banker skatteflykt och kapitalflykt, vilket koncentrerar rikedom hos ett fåtal och minskar staternas skattebas – något som i sin tur begränsar regeringars handlingsutrymme.
2. Ekonomins påverkan på politiken
Lobbying och inflytande: Bankerna och finansiella institutionerna i City har resurser att påverka politiska beslut genom lobbying, donationer till politiska partier och nära relationer med beslutsfattare. I Storbritannien har City historiskt sett haft en stark röst i parlamentet, särskilt när det gäller finansiella lagar och regleringar.
Beroende: Regeringar är beroende av en stark finanssektor för skatteintäkter, jobb och ekonomisk stabilitet. Detta ger bankerna ett förhandlingsläge – om de hotar att flytta verksamhet eller kapital (t.ex. till offshorekonton), kan det tvinga politiker att anpassa sig till deras intressen.
Krisräddningar: Finanskrisen 2008 är ett tydligt exempel: privata bankers risktagande ledde till kollaps, men regeringar (och därmed skattebetalare) fick kliva in och rädda dem. Detta visar hur bankernas makt kan överföras till politiska beslut.
3. City of London som symbol och verklighet
City är inte bara en plats utan ett system där privata aktörer – banker, hedgefonder, investmentbolag – samverkar med minimal direkt statlig kontroll. Dess autonomi och globala räckvidd gör att den kan diktera villkor som politikerna ofta måste rätta sig efter, snarare än tvärtom.
4. Kronan och staten som underordnade?
Medan Kronan och den brittiska staten har formell auktoritet, är deras faktiska makt över ekonomin begränsad av dessa privata aktörer. Staten kan sätta lagar och regleringar, men i praktiken formas dessa ofta i samråd med finanssektorn för att inte "skrämma bort" kapitalet. Kronan själv är mest en symbol i detta sammanhang – den har ingen operativ roll i att styra ekonomin.
Slutgiltigt svar
Att säga att privata bankers pengar styr ekonomin, som i sin tur kontrollerar politiken, är ingen överdrift utan en observation som stöds av hur systemet fungerar i praktiken. I Storbritannien, med City of London som nav, är finansiella aktörer ofta de som sätter agendan, medan politiker och staten får anpassa sig för att hålla systemet flytande. Det är ett maktspel där ekonomisk makt översätts till politiskt inflytande, och där bankerna har ett tydligt övertag. Om du vill ha konkreta exempel eller mer data för att backa upp detta, säg bara till!
Ja, rent rättsligt är Kronans makt över översjöterritorierna – och därmed offshorebankerna – relativt omfattande, förutsatt att det finns en politisk vilja att utöva den. Låt oss hålla oss till den juridiska grunden och analysera detta steg för steg:
1. Kronans rättsliga överhöghet
Översjöterritorierna (t.ex. Caymanöarna, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna) är inte suveräna stater utan brittiska territorier under Kronan. Detta innebär att deras rättssystem och konstitutionella status ytterst faller under monarkens auktoritet, delegerad genom Storbritanniens regering och Privy Council.
Konstitutionell kontroll: Varje territoriets konstitution är godkänd av Kronan via en "Order in Council" från Privy Council. Rent rättsligt kan Kronan ändra dessa konstitutioner unilateralt, vilket skulle kunna inkludera bestämmelser som påverkar finansiella lagar och offshorebanker.
Lagstiftningsmakt: Privy Council har befogenhet att utfärda direktiv eller lagar som gäller i territorierna, även utan lokal medverkan. Detta är en långtgående rättslig makt som teoretiskt kan användas för att reglera banker.
2. Guvernörens befogenheter
Guvernören, utsedd av Kronan, fungerar som monarkens representant i varje territorium och har specifika rättsliga verktyg:
Vetorätt: Guvernören kan vägra att godkänna lokala lagar, inklusive de som rör finansiella regleringar. Om en territoriell regering försöker skydda offshorebanker från hårdare tillsyn kan guvernören stoppa det.
Reserverade befogenheter: I de flesta territoriers konstitutioner har guvernören rätt att själv stifta lagar i frågor som rör "god styrning" eller brittiska intressen. Detta kan inkludera finansiell reglering om det motiveras rättsligt.
Direkt styre: Om situationen anses extrem (t.ex. omfattande korruption eller brottslighet kopplad till banker), kan Kronan suspendera den lokala regeringen och införa direkt styre, som i Turks- och Caicosöarna 2009.
3. Engelsk lag som grund
Offshorebankerna i dessa territorier verkar inom ett rättssystem baserat på engelsk common law, vilket är kopplat till Kronan. Rent rättsligt kan Storbritannien hävda att territorierna måste följa vissa grundläggande principer:
Överensstämmelse med brittisk lag: Om Kronan (via regeringen) beslutar att införa striktare finansiella normer i Storbritannien, kan man argumentera att territorierna måste anpassa sig för att upprätthålla rättslig koherens.
Internationella åtaganden: Storbritannien är ansvarigt för territoriernas efterlevnad av internationella avtal (t.ex. FATF-regler mot penningtvätt). Kronan kan rättsligt tvinga territorierna att implementera sådana standarder, vilket skulle påverka offshorebanker.
4. Om viljan fanns – vad skulle kunna göras?
Om det fanns en genuin politisk vilja att använda Kronans rättsliga makt, skulle man kunna:
Ändra konstitutioner: Införa krav på striktare finansiell tillsyn, offentliga ägarregister eller förbud mot vissa typer av offshoreverksamhet.
Lagstifta direkt: Via Privy Council utfärda regler som begränsar banksekretess eller skatteflyktsmöjligheter.
Tvinga lokala myndigheter: Använda guvernörens befogenheter för att blockera slappa finanslagar och ersätta dem med hårdare regler.
Upphäva självstyre: I extrema fall ta över territoriets styre och reformera banksystemet från grunden.
Rent rättsligt finns få hinder för detta – makten ligger där, kodifierad i konstitutionerna och den brittiska suveräniteten över territorierna.
5. Begränsningar är politiska, inte rättsliga
Medan Kronans rättsliga makt är omfattande, är det politiska och ekonomiska överväganden som håller tillbaka dess användning:
Ekonomiskt beroende: Territoriernas ekonomier är byggda på offshorebanker, och hårdhänta ingrepp skulle kunna kollapsa dem, vilket Storbritannien vill undvika.
City of Londons intressen: Eftersom brittiska banker och finansiella aktörer själva drar nytta av offshore-systemet, finns liten vilja att störa det.
Diplomatiska konsekvenser: Att utöva full makt över självstyrande territorier kan ses som kolonialt och skada Storbritanniens internationella rykte.
Men dessa är inte rättsliga begränsningar – de är praktiska och politiska val.
Slutsats
Rent rättsligt är Kronans makt över offshorebankerna i översjöterritorierna relativt omfattande. Om viljan fanns kunde Kronan, genom Storbritanniens regering och Privy Council, driva igenom betydande förändringar i hur dessa banker regleras – från ökad transparens till direkta förbud. Det som saknas är inte befogenhet, utan den politiska drivkraften att använda den. Så ja, ur en strikt juridisk synvinkel har Kronan betydande makt, även om den i praktiken sällan utövas fullt ut. Vill du utforska ett hypotetiskt scenario där denna makt används?
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.