https://www.dn.se/insidan/psykogen-smitta-malin-drabbades-av-den-mystiska-buasjukan/ "På 1980-talet blev den lilla halländska orten Bua rikskänd. Där spreds en oförklarlig sjukdom som gjorde att mängder av unga hoppade runt på kryckor. – Nu efteråt är jag övertygad om att det var någon form av masshysteri, säger Malin Kjellberg, som var en av de första som insjuknade. – Jag blev inlagd på sjukhuset i en–två dagar och fick ligga i sträck eftersom de trodde att det var en höftledsinflammation. När hon skrevs ut var hon försedd med kryckor. Några dagar senare var det ytterligare några i klassen som haltade fram med hjälp av kryckor. Sedan blev det fler. – Till slut gick de flesta tjejerna i min klass med kryckor och ett par killar också. Under en period blev ytterligare unga personer sjuka i omgångar och smittan spreds även till andra orter. – I början var vi lite rädda och det pratades om att vi bodde så nära Ringhals och pappersbruket, om det berodde på det. Men jag var nog aldrig riktigt rädd, det var snarare lite roligt med den uppmärksamhet som vi fick. Det var lite småspännande att få hjälp i bamba (skolmatsalen reds anm) och att få sitta bredvid när det var gympa. Även om Malin Kjellberg beskriver att det var mysigt att bli lite extra ompysslad både hemma och i skolan så vill hon absolut inte förringa symptomen. – Folk hade ont, det var ju inte så att det var kul att hoppa runt på kryckor. Läkare måste ju ta symptom på allvar, och det gjorde de också. Epidemin rann plötsligt ut i sanden, minns Malin Kjellberg. Det blev inga nya fall och mängder av kryckor återlämnades till landstinget. – Även om vi hade ont är jag nu säker på att det var något psykologiskt, framför allt när jag fick det en andra gång. En annan sak jag har tänkt på är varför några tjejer i klassen inte fick det. Det är lite knäppt, men då blev de nästan lite outsiders, som att ”varför har inte de ont?”. Det är intressant varför den lilla klicken inte drogs med. Bua-sjukan har inte satt några djupa spår hos Malin Kjellberg, utom på ett plan. Uttrycket ”Tron drar halva lasset” har fått en ökad tyngd eftersom hon har förstått att tankens kraft är stor. – Det har kanske fått mig att ifrågasätta lite mer. Som vuxen har jag alltid varit väldigt medveten om hur kropp och själ hänger ihop. Hon undrar hur Bua-sjukan hade utvecklats om epidemin hade brutit ut nu, med tanke på att kontaktvägarna är så många fler i dag än när hon gick i grundskolan. – Med sociala medier får unga så många intryck utifrån. Det är positivt att de känner till så mycket om ångest och psykiska sjukdomar eftersom det minskar stigmatiseringen, men jag tror att det samtidigt finns en risk för att de som inte är sjuka kan börja tro att de är det, säger Malin Kjellberg. Fakta.Buasjukan Buasjukan, även kallad Väröhöft, bröt ut hösten 1982 och pågick till och med 1983. Det var främst unga flickor som drabbades av värk i höften vilket gjorde det svårt att gå. Det är inte helt klarlagt om några av fallen hade somatiska förklaringar. Den stora spridningen anses dock vara ett exempel på psykologisk smitta."