Måndagsmys när den Djupa Staten exponeras genom mordutredningarna på Kennedy och Palme och Centralbankernas roll över tid ger extra ljus åt verkligheten.
Earle Cabells roll som CIA-tillgång och hans inflytande över rutten i Dallas är en kritisk del av helheten...
Pengamaskinens grund och underrättelsetjänstkollektivet Pengamaskinen – ett system för global kontroll via skuld, resurser och valuta – byggdes av finanseliter som Forbes, Delano och Warburg, vars förmögenheter till stora delar kom från opiumhandeln i Kina på 1800-talet. Det Spansk-amerikanska kriget 1898 säkrade Panamakanalen, en handelsåder som Delano tjänade på. Andra boerkriget (1899–1902) tog Sydafrikas guld och diamanter, stärkte finansiell makt. Federal Reserve etablerades 1913, med Warburgs inflytande, och gav eliterna monopol på skuldpengar. Första världskriget (1914–1918) styckade Osmanska riket, kontrollerade olja och sund som Suez och Persiska viken. BIS (1931) samordnade deras globala finanser. Andra världskriget (1939–1945) låste dollarn som världshandelsvaluta via Bretton Woods 1944, efter Pearl Harbor 1941.
Underrättelsetjänstkollektivet skapades som deras verktyg. Churchill sände William Stephenson till USA 1940 för att forma opinionen för kriget och övertala Franklin Delano Roosevelt att grunda OSS (1942) med William Donovan. Donovan rekryterade Allen Dulles, och OSS blev CIA 1947, med Dulles som chef – finansierat av elitens rikedomar. Forbes, via William Forbes-Sempill, stärkte Japans sjömakt, möjliggjorde Pearl Harbor, och gynnade dollardominans.
JFK som systemhot
John F. Kennedy blev president 1961, en oplanerad ledare vald för TV-charm, inte elitens val. Han visste mer än folk om pengamaskinen och CIA:s roll, men presidenter är fasader – makten ligger hos finansintressena och deras underrättelsetjänst. Hans exekutiva order 11110 (juni 1963) hotade Federal Reserve med silvercertifikat, hans anti-krigslinje i Vietnam störde militärindustrin och oljekontrollen, och han sparkade Dulles 1961 efter Grisbukten, hotande att krossa CIA. JFK var ett existentiellt hot mot pengamaskinens integritet, och kollektivet agerade.
Mordet och den operativa planeringen
Den 22 november 1963 mördades JFK i Dallas. Dokument från 18 mars 2025 (63 000+ sidor, Trumps order 14176) visar CIA:s spårning av Oswald från 1959 och Earle Cabells CIA-roll sedan 1956, men inga definitiva bevis. Underrättelsetjänstkollektivet styrde: Oswald sköt från Texas School Book Depository, jobb fixat av Ruth Paine (16 oktober 1963), gevär i hennes garage. Earle Cabell, Dallas borgmästare, ändrade rutten till Dealey Plaza, medveten om CIA-planen via bror Charles, sparkad CIA-chef. Oswald sa “I’m just a patsy” innan Ruby mördade honom (24 november 1963), visste han var en bricka och hade info om systemet. Ruby, med maffia- och CIA-kontakter, tystade honom för att skydda kollektivet.
Paine, Forbes och Cabell
**Ruth och Michael Paine**: Småspelare i kollektivets spel. Ruth placerade Oswald på Depository, gevär hos dem. Michael kopplade till Forbes via mor Ruth Forbes Young. Insvurna via Forbes lojalitet till finansintressena, inte slumpmässiga. Oswald kunde ha avslöjat deras roll, hotade kollektivet. De överlevde tack vare Forbes skydd.
**Forbes-familjen**: Finanselit som påverkade pengamaskinen. Sempill stärkte Japan för Pearl Harbor, gynnade dollarn. I JFK-mordet bidrog de via Paines, en länk i kollektivets strategi för att skydda Federal Reserve och sina vinster. Kollektivet styrde, Forbes finansierade.
**Earle Cabell**: Lokal fixare, CIA-tillgång, ändrade rutten, visste via bror och Dulles. Lojal till pengamaskinen, inte bara grudge. Verktyg för kollektivet.
Slutsats Underrättelsetjänstkollektivet, skapat av opiumfamiljer som Forbes, Delano och Warburg, byggde pengamaskinen – från opiumhandel till dollardominans. JFK hotade den med reformer, och kollektivet mördade honom. Forbes bidrog med Paines, Cabell fixade rutten, allt för att säkra elitens makt. Presidenter är kulisser – kollektivet och finansintressen styr. JFK visste mer än folk, men inte nog för att stoppa maskineriet.