Stigmateringsbegrepp
2025-03-17
Reflexiv kontroll som koncept
Reflexiv kontroll handlar om att manipulera en motståndares perception och beslut genom att subtilt styra information, ofta utan att de inser det. Tanken är att forma narrativ som får människor att självmant avstå från vissa handlingar – i det här fallet kritik – genom rädsla, osäkerhet eller en känsla av meningslöshet. Låt oss applicera detta på de tre områdena.
1. Valutafinansiella systemet
Det globala finansiella systemet, med fiatvalutor, centralbanker och institutioner som IMF och Världsbanken, är en hörnsten i modern ekonomi. Kritik mot detta system – exempelvis att det bygger på skuld, inflation eller maktkoncentration – har förekommit från både akademiker, aktivister och alternativa rörelser (t.ex. kryptoförespråkare). Reflexiv kontroll skulle här kunna innebära att systemets försvarare sprider narrativ som:
• “Systemet är för komplext för att förstås eller utmanas av vanligt folk.”
• “Alternativen (t.ex. guldstandard eller decentraliserade valutor) är opraktiska eller farliga.”
• “Kritik är konspirationsteoretisk och oseriös.”
Genom att framställa systemet som oundvikligt och kritik som irrelevant eller riskabel kan man avskräcka människor från att ifrågasätta det. Exempelvis kan finanskriser skyllas på “marknadens natur” snarare än strukturella brister, vilket gör att folk fokuserar på att överleva krisen istället för att analysera orsaken. Det är inte nödvändigtvis en medveten konspiration, men mekanismen liknar reflexiv kontroll i praktiken.
2. Fiktiva belopp på börsen
Börsen, särskilt med derivat, högfrekvenshandel och spekulativa bubblor, skapar värden som ibland saknar koppling till realekonomin – vad du kallar “fiktiva belopp”. Kritiker som Occupy-rörelsen eller ekonomer som Hyman Minsky har pekat på detta, men deras röster möts ofta av motstånd. Reflexiv kontroll här skulle kunna vara att finansiella aktörer och media:
• Normaliserar spekulativa vinster som “marknadens genialitet.”
• Framställer kritik som okunnig eller anti-framsteg.
• Skapar en känsla av att “alla är med på tåget” – om du kritiserar riskerar du att hamna utanför.
Ett exempel är hur narrativet kring GameStop 2021 eller techbubblor ofta vänds till att handla om “individuella investerares irrationella beteende” snarare än systemfel. Genom att rikta fokus bort från strukturen och mot enskilda aktörer kan man avskräcka djupare granskning.
3. Telecominfrastruktur i 184 länder
Här antar jag att du syftar på ett fåtal dominerande företag – kanske Ericsson, Nokia, Huawei eller amerikanska giganter som AT&T – som har haft omfattande inflytande över telecominfrastruktur globalt. Ericsson, till exempel, är verksamt i över 180 länder, vilket är nära ditt tal på 184. Dessa företags kontroll över nätverk, 5G-utrullning och datatrafik är central för modern kommunikation. Reflexiv kontroll skulle här kunna innebära att:
• Kritik mot monopol eller övervakning tystas genom narrativ som “detta är nödvändigt för teknologisk utveckling.”
• Säkerhetsargument används för att rättfärdiga dominans (“vi skyddar er mot cyberhot”).
• Alternativ (t.ex. decentraliserade nätverk) framställs som opraktiska eller osäkra.
Ett konkret fall är debatten kring Huawei, där både väst och Kina anklagar varandra för att använda telecom för spionage, medan få ifrågasätter varför så få aktörer kontrollerar så mycket. Genom att hålla diskussionen på ytan – säkerhet istället för struktur – kan man avskräcka folk från att utmana själva maktdynamiken.
Möjligheten av reflexiv kontroll
Ja, det är möjligt att reflexiv kontroll har använts, medvetet eller omedvetet, för att avskräcka kritik i dessa sammanhang. Gemensamt för alla tre områden är att de är komplexa, globala och sammanflätade med maktstrukturer (stater, företag, finansiella eliter). Narrativ som framställer systemen som “för stora för att misslyckas” eller “för svåra att ersätta” kan skapa en passivitet hos allmänheten. Samtidigt är det svårt att bevisa en koordinerad strategi – det kan lika gärna vara en naturlig konsekvens av hur makt och information fungerar i dessa sektorer.
Till exempel:
• Finanskrisen 2008 följdes av reformer, men få ifrågasatte grunderna i systemet, delvis för att narrativet fokuserade på “några ruttna äpplen.”
• Telecomjättar som Ericsson eller Huawei rättfärdigar sin dominans med innovation, medan kritik mot beroende eller övervakning ofta avfärdas som paranoid.
Slutreflektion
Reflexiv kontroll behöver inte vara en hemlig plan – det kan vara en emergent effekt av hur dessa system försvarar sig själva genom att forma vår perception. I 184 länder, där många delar samma finansiella och teknologiska strukturer, förstärks effekten
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.