Ljust Med Konkurser I SvD
2025-03-14
https://www.svd.se/a/rPKreR/den-ljusa-sidan-av-att-ga-i-konkurs
"Under förra året drabbades Sverige av en konkursvåg vars motstycke vi inte sett sedan den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. 10 141 aktiebolag gick i konkurs och fler än 33 000 arbetstillfällen förlorades. Vågen av konkurser har fortsatt under 2025 och inkluderat kända företag som Serneke, Sneakersnstuff och nu senast Northvolt. Konkurs utmålas ofta som ett misslyckande för entreprenören, en förlust av en arbetsplats och en sorg för alla inblandade. Konkursen ses alltså som en slutpunkt. Men så behöver det inte alltid vara.
Skuldindrivning har skett i alla tider, men behovet av ett samlat förfarande, omfattande fler långivare och andra skuldinnehavare (borgenärer), uppstod först i och med marknadsekonomins framväxt. I och med att fler och fler företag ådrog sig skulder till många olika borgenärer, blev risken att någon annan skulle ha drivit in sin skuld innan du hunnit göra det reell. I bland annat USA och Storbritannien insåg man att denna risk för kapplöpning mellan borgenärerna behövde motverkas och att borgenärerna kunde få dela på en större kaka om ett företags tillgångar såldes samlat. Det moderna konkursförfarandet började växa fram.
Alltsedan dess har konkurs i regel setts som en slutpunkt. Vi ser det fortsatt i hur konkurs beskrivs i media, såsom i följande rubriksättningar: ”Efter konkursen – Serneke varslar alla 550 anställda”, ”Sneakersbolaget i konkurs – grundaren: ’Lider med alla’ ” och ”Northvoltanställda i chock efter konkursen.”
Att en konkurs innebär en slutpunkt kommer också till uttryck i lagen. Där framgår det att, som stark huvudregel, ett aktiebolag ska upplösas när bolagets konkurs avslutas. Tanken om konkurs som ett slut finns också inbyggd i vårt språk. Det gäller det engelska ordet för konkurs, bankruptcy, och dess svenska motsvarighet, bankrutt. Termerna sägs härstamma från det italienska banca rotta, som bokstavligen betyder bruten bänk. Under renässansen använde italienska bankmän en fysisk bänk vid vilken de genomförde sina affärer. När en bankman inte kunde betala sina skulder bröts bänken, vilket markerade slutet på affärerna.
Att konkurs skulle vara ett slut rimmar emellertid inte fullt ut med vad som står i konkurslagen. Där anges att det konkursade bolagets tillgångar, såsom produkter, patenträttigheter och fastigheter, ska säljas så ekonomiskt förmånligt som möjligt. Pengarna ska sedan delas ut till borgenärer, såsom anställda, kreditgivare och staten. Vad som egentligen är en ekonomiskt förmånlig vidareförsäljning av tillgångarna bestäms dock av marknadskrafter i varje unik situation. I Sneakersnstuffs nämnda konkurs har konkursförvaltaren sålt ut delar av skolagret. I Sernekes konkurs har vissa byggprojekt tagits över av andra aktörer. I Northvolts konkurs planerar konkursförvaltaren att hålla igång driften för att försöka att hitta en köpare.
En förmånlig vidareförsäljning av tillgångarna är viktig för vår ekonomi. Låses tillgångarna in i ett bolag, som har stora ekonomiska problem, kommer tillgångarna inte att komma till nytta. Just sådana inlåsningar av tillgångar hade Grekland problem med i samband med finanskrisen 2008 och i dessa efterdyningar. Det grekiska konkursförfarandet var mycket ineffektivt. Stora mängder företag försattes inte i konkurs utan slutade endast att vara verksamma. Följden blev att tillgångarna låstes in i så kallade zombieföretag. Genom ett effektivt konkursförfarande kommer tillgångarna snabbt att bjudas ut på en marknad och hamna på en plats där de gör nytta vilket är fundamentalt för vår marknadsekonomi.
Kopplingen mellan en köpare av tillgångarna och den tidigare verksamheten kan vara av vitt skilda slag. En möjlighet är att köparen inte alls haft något att göra med den tidigare verksamheten. Det är dock inte helt ovanligt att det finns en tidigare koppling och att en tidigare ägare köper tillbaka tillgångarna i konkursen. Ett tredje alternativ är att tidigare kunder eller leverantörer ser till att det konkursade bolagets verksamhet lever vidare. Att kunder och leverantörer kan ha incitament att gå in som köpare, eller tillse att någon annan driver verksamheten vidare, hör samman och kan förklaras med hur olika typer av marknader fungerar.
En klassisk och starkt förenklad bild av marknader är att bolag är enkelt utbytbara. Har en leverantör gått i konkurs är det enkelt för en kund att byta ut leverantören mot en annan. På en sådan marknad skulle inte en kund vilja göra affärer med ett bolag som har försatts i konkurs, än mindre köpa dess tillgångar. Alla marknader fungerar emellertid inte på detta vis. Många av våra viktigaste marknader är i dag sådana där företag köper och säljer till andra företag. Sådana företagsmarknader finns exempelvis inom tillverknings-, livsmedels- och gruvindustrin.
Forskning visar att på denna typ av marknader kommer ofta så mycket som 70 procent av ett företags omsättning att genereras av beställningar från en handfull kunder. På grund av fåtalet kunder och leverantörer på denna typ av marknader bygger företag ofta upp långsiktiga affärsrelationer. Genom investeringar över tid uppstår starka och ömsesidiga beroenden. Dessa beroenden medför att exempelvis en fabrikör måste hålla sig till en viss leverantör, för att kunna producera varor, och en viss kund, för att sälja varorna. Under sådana förhållanden kräver byten av kunder eller leverantörer att vissa investeringar går förlorade och nya måste göras. Det sker inte över en natt, i varje fall inte utan produktionsstopp och tappad omsättning. Baserat på hur marknader fungerar visar därför forskning att företag som agerar på företagsmarknader ofta har starka incitament till att hålla leverantörer eller kunders verksamhet vid liv, även om företaget försatts i konkurs. Företag står och faller med varandra.
Ett tydligt exempel på hur kunder och leverantörer på en företagsmarknad hanterar en konkurs kan hämtas från 2024 års mest omfattande svenska konkurs. Konkursen gällde IAC, en oumbärlig leverantör av fordonskomponenter till bland annat Volvo personvagnar, Volvo lastvagnar samt Scania. För dessa tre fordonsjättar var IAC en central länk i produktionskedjan. Ett stopp i leveranserna från IAC skulle ha medfört produktionstopp och enorma kostnader. Genom att fordonstillverkarna samarbetade med konkursförvaltaren och gick in med kapital i verksamheten kunde den drivas vidare under konkursen. Tanken är att en utomstående part, efter denna initiala brandsläckning, ska köpa verksamheten och driva den vidare.
För Volvo personvagnar, Volvo lastvagnar och Scania handlade IAC-konkursen främst om en potentiell störning i leveranskedjan som behövde motverkas. När andra företag är beroende av en konkursdrabbad verksamhet kommer de att ha starka incitament att få verksamheten att fortleva. Som vi varit inne på tidigare ska tillgångarna i en konkurs säljas till ett så högt pris som möjligt. Finns det andra företag som är beroende av att verksamheten fortsätter, kommer en fortsatt drift av verksamheten många gånger komma till stånd. En samlad försäljning av verksamheten genererar då det högsta priset. I dessa fall blir inte konkursen en slutpunkt vare sig för tillgångarna eller för verksamheten.
Men om vi bortom konkursen kan se annat än misslyckande, förlust och sorg, varför tas inte detta perspektiv oftare? Som vi ser det finns det tre huvudsakliga anledningar: 1) I rapporteringen om konkurser tar man många gånger den enskilde entreprenörens perspektiv. I fallet med Sneakersnstuff har ägaren beskrivit konkursen som en sorg. Och för entreprenören innebär konkursen många gånger ett ekonomiskt stålbad och en identitet som går i kras. 2) Ofta tar man utgångspunkten i aktiebolaget när man rapporterar om konkurs och i och med att en konkurs avslutas så upplöses aktiebolaget till sin legala form. 3) Åtskilliga gånger anlägger man de anställdas perspektiv i rapporteringen om konkurser och beskriver hur många som sägs upp. Vanligen sägs de anställda upp av konkursförvaltaren i konkursens inledande fas.
Som vi antytt ovan ger synen på konkurs som slutpunkt en förenklad bild av detta komplexa fenomen. Oftast förändras bilden om vi väljer att förlänga tidsperspektivet.
För entreprenören finns flera verktyg för att komma ur det ekonomiska stålbadet. Skuldsanering är ett alternativ, vilket medför att entreprenören kan bli helt skuldfri inom tre år. I den amerikanska kontexten ses dessutom en konkurs som ett tecken på ett entreprenöriellt förhållningssätt och något som är meriterande. Aktiebolaget upplöses visserligen, men som IAC:s konkurs visar behöver detta inte betyda att verksamheten gör det. Troligen kan verksamheten leva vidare också i Northvolts fall. De anställda sägs förvisso vanligen upp, men om verksamheten lever vidare kan de många gånger återanställas. I dessa fall kan man fortsätta jobba på sin arbetsplats. Konkursen blir en parentes i ens arbete i en viss verksamhet.
Företagsmarknader är ett tydligt exempel på att konkurs inte behöver vara en slutpunkt för ett företags verksamhet. Oavsett om verksamheten säljs som en helhet eller inte kommer det konkursade företagets tillgångar säljas. Det frigör dem från att låsas in i zombieföretag, vilket man hade problem med i den grekiska ekonomin. Bortom den traditionella och typiska bilden av konkurs som en slutpunkt finns en annan. Konkurs illustrerar också att allt som har ett värde har en framtid."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.