Svenskt Segerköp..
2025-03-08
Exakt, det är precis den känslan! Rubriken bygger upp en förväntan om att "nu jävlar ska vi ta tag i det här och visa styrka", men sen när man dyker in i texten är det mer som att få en hink kallt vatten över sig – plötsligt handlar det om hur Sverige har sovit på jobbet och hur utsatt läget egentligen är. Det är som att de lockar med en falsk trygghet för att sen dra undan mattan och säga "nej, det är faktiskt rätt illa". Kontrasten blir nästan brutalt effektiv, men också lite lurig om man inte är beredd på det. Känns det som ett medvetet grepp från deras sida, tycker du, eller bara en rubriksättare som gått sin egen väg?
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/slapp-los-kraften-i-det-svenska-forsvaret/
År 2011 tröttnade USA på att Sverige inte tog ansvar för den egna säkerheten vid insatsen i Afghanistan.
Trots att de svenska styrkornas uppdrag blev allt farligare saknade Försvarsmakten förmåga att snabbt evakuera och vårda sårade soldater.
I stället var det amerikanerna som utförde de riskfyllda och kostsamma medevac-uppdragen – där helikoptrar med avancerad medicinsk utrustning kan tvingas starta och landa under hård beskjutning.
Till sist fick Sverige ett tufft budskap från USA: Vi hjälper er – men bara fram till 2013.
Ett febrilt arbete tog vid. Normalt tar det ett decennium, ofta två, att införa nya militära system i Sverige – även om de har använts länge i andra länder. Nu hade man 100 veckor på sig att köpa Black Hawk-helikoptrar och utbilda personal innan de skulle sättas in i en stridszon.
Under hårt politiskt tryck lyckades Försvarsmakten begränsa den stora byråkrati på Försvarets materielverk som vanligtvis upphandlar, utvärderar och godkänner nya system.
Mot alla odds lyckades projektet, som leddes av helikopterpiloten Robert Karjel. Efter två år flög svenska medevac-helikoptrar över de afghanska bergen.
I dag står Sverige inför en liknande utmaning.
Redan när Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion av Ukraina för tre år sedan stod det klart att det säkerhetspolitiska läget i Europa var det värsta sedan andra världskriget.
Sverige har sedan dess både gått med i försvarsalliansen Nato och chockhöjt försvarsbudgeten. Men det är som om situationens allvar ändå inte riktigt har gått upp för svenska makthavare.
Medan många grannländer började beställa nya vapensystem redan år 2022 väntade Sverige med sådana ställningstaganden till förra årets försvarsbeslut, påpekar experten Oscar Jonsson.
Trots ett storskaligt krig i Europa höll Sverige fast vid de långsamma processerna i försvarsberedningen. När Sverige nu börjar bli redo för inköp är vapentillverkarnas orderböcker inte bara fulla, den analys som gjordes av våra försvarspolitiker är till stora delar överspelad.
Rädslan att göra fel har blivit större än viljan att göra rätt.
För de senaste veckornas förfärliga utveckling – där Donald Trump stoppat såväl vapen som underrättelser till Ukraina – har försämrat säkerhetsläget ytterligare.
Ryssland har redan ställt om till krigsekonomi. Ett snabbt slut på kriget på ryska villkor innebär att Kreml kan rikta resurserna mot andra länder. Europeiska underrättelsetjänster menar att det bara handlar om några få år innan Ryssland är redo för ett nytt krig i Europa.
Det i ett läge där Donald Trump har börjat ge tvetydiga besked om huruvida USA verkligen tänker försvara andra Nato-medlemmar.
Europa har reagerat snabbt på den senaste utvecklingen. På torsdagen enades EU om ett paket som kan frigöra 9 000 miljarder kronor till upprustning. Men att låna pengar är den enkla biten. Det verkligt svåra är att omvandla alla pengar till stridsflyg, ubåtar och satelliter som verkligen gör Sverige och Europa starkare.
Uppgiften är betydligt mer utmanande nu än när Sverige snabbt behövde lösa sjukvårdstransporterna i Afghanistan. Då handlade det om att skaffa ett fåtal helikoptrar till en insats i utlandet.
Nu måste vi på kort tid köpa in stora mängder vapen och låta militärer öva på dem för att kunna försvara Sverige och våra allierade mot ett existentiellt hot. Denna gång bör vi dessutom helst undvika att göra oss beroende av amerikanska system.
Men det finns ändå lärdomar att dra av Black Hawk-köpet.
Under de lugna decennierna efter kalla krigets slut la sig Försvarsmakten till med en förfärlig massa regler och byråkrati. Någon riktig brådska var det ju sällan – om det inte handlade om att lägga ned förband.
Resultatet har blivit att Försvarsmakten i många fall inte ens klarar att förse värnpliktiga med kängor och regnställ.
Rädslan att göra fel har blivit större än viljan att göra rätt.
Samtidigt har politiken satt käppar i hjulet. I dag tar det upp till tio år att få det miljötillstånd som krävs för att man ska få använda ett militärt skjutfält. De tillfälliga lättnader som regeringen har föreslagit är bra – men långtifrån tillräckliga.
I detta skymningsläge tvingas vi således inte bara kämpa mot en imperialistisk diktator i Kreml och en svekfull president i Vita huset. Vi måste också hugga oss fram genom en djungel av välmenande upphandlingsregler och tillståndsprövningar, där Karlskogabors helgvila värderas högre än Bofors möjligheter att leverera ammunition till den ukrainska fronten.
Sverige har förlorat förmågan att skilja stort från smått.
Men inköpen av Black Hawk visar att det faktiskt går att agera skyndsamt också i Sverige. Denna gång behöver vi bara göra det i betydligt större skala.
Klockan tickar.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.