Tid För En Blågul Svensk Atombomb
2025-03-06
DEBATT: En svensk atombomb signalerar till fienden
Publicerad 5 mar 2025 kl 11.28
Argumenten mot det svenska kärnvapenprogrammet är överspelade.
I dag skulle en blågul atombomb visa att vi inte låter oss ägas av stormakterna, skriver Johan Wennström.
Fredrik Malm, du vill göra skolan ännu mer skärmfri.
Har L gått för långt i sitt hat mot skärmar?
Current Time 0:18
Duration Time 5:39
Om skolelever inte kan skilja fakta från propaganda – måste vi inte lära dem att hantera skärmarna bättre. Åsa Westlund (S) tycker att regeringens retorik går för långt och att man måste rusta eleverna mer. Fredrik Malm (L) menar i stället att skärmar i skolan trängt bort annan kunskap.
Debatt
DEBATT: En svensk atombomb signalerar till fienden
00:0000:00
Ljuduppspelningen är AI-genererad. Felaktigheter kan förekomma.
Anmäl fel
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
En ”blågul bomb” kan med fördel till och med utvecklas tillsammans med Ukraina, skriver debattören.
Foto: SCIENCE PHOTO LIBRARY/IBL
Johan Wennström, fil.dr i statsvetenskap, gästforskare vid Försvarshögskolan.
Foto: Magnus Sandberg
DEBATT. Säkerhetspolitiska tabun faller undan för undan i det oroliga omvärldsläge Sverige befinner sig. På våren 2022 ansökte landet om medlemskap i försvarsalliansen Nato, vilket länge ansågs otänkbart. I dag talar svenska politiker, från vänster till höger, i positiva ordalag om ”europeiska kärnvapen”.
Statsminister Ulf Kristersson säger att ”många svenskar känner stor skepsis till kärnvapen, men så länge Ryssland har kärnvapen har vi nytta av att det finns kärnvapenkapacitet i Europa”.
Ebba Busch går ännu längre och vill att Sverige ska ta skydd under ett franskt kärnvapenparaply.
I dag, 2025, skulle egna kärnvapen sätta trovärdighet bakom Sveriges utfästelser om stöd till Ukraina och Nato-allierade.
Men precis som det har under vår egen ansökningsprocess och därefter visat sig att Sverige inte kan räkna med sammanhållning, konsensus och ömsesidig solidaritet inom Nato, kan vi inte heller utgå från att Emanuel Macron alltid kommer att vara Frankrikes president. Hans utmanare, nationalkonservativa Marine Le Pen, vill inte ”dela” den franska kärnvapenarsenalen.
Sverige bör mot denna bakgrund lämna icke-spridningsavtalet och skaffa oss handlingsfrihet kring att återuppta det svenska kärnvapenprogram som övergavs under 1960-talet.
Den svenska atombomben skrinlades av framför allt tre skäl: Tage Erlanders och Olof Palmes oro för en partisprängning av Socialdemokraterna, det redan kostsamma Viggen-projektet och hårda säkerhetsgarantier utställda till Sverige av USA. Samtliga skäl förefaller i dag överspelade.
Samarbete med Ukraina
I en alternativ verklighet låg en första blågul kärnladdning färdig kring 1970 och Sverige kunde därefter sätta en trovärdig försvarsförmåga bakom neutralitetslinjen. Ett svenskt Nato-medlemskap kunde övervägas i lugn och ro.
I dag, 2025, skulle egna kärnvapen sätta trovärdighet bakom Sveriges utfästelser om stöd till Ukraina och Nato-allierade. En ”blågul bomb” kan med fördel till och med utvecklas tillsammans med Ukraina, så sent som på 1990-talet världens tredje största kärnvapennation. Sverige besitter stora uranfyndigheter och tekniskt kunnande, och Ukraina har den erfarenhet av att förvara kärnvapen på det egna territoriet som vi saknar.
Ett sådant ”joint venture” om kärnvapen vore ett oöverträffat militärt bistånd till Ukraina mot det angripande Ryssland. Det skulle av både vänner och fiender också tolkas som en ljudlig signal om att varken Sverige eller Ukraina låter sig ägas av stormakterna.
Av Johan Wennström
fil.dr i statsvetenskap, gästforskare vid Försvarshögskolan
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.