Ja nu får vi verkligen hoppas på att inte Vladimir Putin får storhetsvansinne och invaderar oss
https://www.svd.se/a/wgpXA4/svenska-politiker-har-inte-rad-med-hamnd-pa-usa "För vanliga dödliga finns kanske behovet att fantisera om hämndaktioner mot ett USA som tycks kasta av sig anständighetens bojor. Men det har svenska politiker inte råd med. De, tillsammans med sina europeiska kollegor, har fortfarande hopp om det mäktiga landet i väst. “Tycka vad man vill om Kalle Bildt, men karln talar klarspråk när andra skräder orden”. Så skriver användaren LocoPinocchio_ på sajten Reddit om ett klipp från brittisk tv med den tidigare moderata utrikesministern. Carl Bildt kallar omröstningen i FN – där USA ställde sig på Rysslands sida – för “skamfull” och Trumps presskonferens med Zelenskyj för “en skräckshow”. Nu är inte internetforum alltid den bästa temperaturmätaren på folkopinionen men på kanalen r/sweden på Reddit går “Kalles” klarspråk hem. Användarna verkar allra helst vilja ge den amerikanske vicepresidenten JD Vance en käftsmäll. Så långt har inte Europas nuvarande politiska ledare gått, men en del retoriska diton har dykt upp. Och de verkar uppskattas. Som när Estlands före detta premiärminister Kaja Kallas, numera EU:s utrikesminister, skrev på X att det blivit uppenbart att den fria världen nu behöver en ny ledare. Eller Alexanders Stubbs oväntat personliga utbyte med Zelenskyj som blev viralt. Den finländske presidenten förklarade då hur hans egen familj kom från den del som landet tvingade ge upp till Sovjet för att få fred med Stalin. När Sveriges nuvarande utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) var med i måndagens P1 Morgon var det inte glosorna “skamfull” och “skräckshow” hon använde. Hon pratade om en “turbulent tid” men upprepade att hon litar på att USA kommer till undsättning om det behövs. I SVT:s Agenda kvällen innan var det Ebba Busch (KD), som i Kristerssons frånvaro på grund av toppmötet i London, maxade sin titel som vice statsminister och myndigt försäkrade samma sak. Den lilla spricka som kunde anas i regeringen när finansminister Elisabeth Svantesson (M) andades osäkerhet i förra veckan om huruvida USA skulle hedra Natos artikel 5, backades snabbt tillbaka. Enligt finansministerns folk var det helt enkelt en felformulering av Svantesson, som är van vid att prata om osäkerhet i omvärlden när det gäller ekonomin. Oppositionen var inte mycket skarpare i Agenda. Det var istället de åtta riksdagspartiernas samstämmighet om säkerhetspolitiken som stack ut – och hölls fram som en stor tillgång av samtliga. Magdalena Andersson (S) sa att hon inte ville tjafsa med regeringen. Ebba Busch hyllade Anderssons försvarssatsningar. I regeringskansliet hördes i efterhand även positiva omdömen om Natomotståndarna Dadgostar (V) och Helldén (MP). SD vill fortfarande kunna skilja på JD Vances kritik av Europa som de anser berättigad, men sluter fullt upp bakom den svenska linjen. Regeringen tycks övertygad om att den enda vägen framåt är det så utnötta uttrycket “is i magen”. Vi kan försöka rädda det genom att döpa om den till IIM-strategin. Fria skribenter som Alex Schulman och Carl Bildt kan unna sig att ösa invektiv över vad de tycker är mobbarna Trump och Vance. Det kanske finns ett behov för folket att fantisera om hämndaktioner mot det mäktiga landet som nu tycks kasta av sig anständighetens bojor. Köpbojkotter och brända Trump-dockor i yttrandefrihetens namn. Men för de som ska styra över ett litet exportberoende land som Sverige, som precis fått sina försvarsgarantier, gäller det att hålla tand för tunga. Trump må använda presskonferenser till att vinna inrikespolitiska poänger för väljare som inte vill ödsla skattedollar på Ukraina. Men det har svenska politiker inte råd med. För Trump är oberäknelig. Med en irrationell aktör blir det säkrare att köra på IIM-strategin. Den nyckfulle presidenten kan fortfarande välja att stå kvar på Europas sida. Det är givetvis inget att hålla i handen, men ett bättre läge än att anklagas för att vara den som gett Trump en ursäkt att göra slut. Det går att argumentera som så att den svenska regeringen inte varit mjäkigare än andra. Den svenske statsministern har sagt samma saker som den finske presidenten, med skillnaden att Kristersson inte haft föräldrar som växt upp i områden som avträtts till Sovjetunionen. Kaja Kallas är inte längre en premiärminister, utan EU:s höge representant, en roll som är friare. Och även hon tonade ned sina kommentarer i amerikansk media. För alla europeiska ledare när fortfarande hoppet om USA. De kan alla enas om att EU inte gjort sin hemläxa och rustat upp i tid. Hur detta ska betalas, både på nationell och EU-nivå lär vi nog få höra betydligt flera hårda ord om från regeringen, än om Trump. Om honom lär de fortsätta att skräda orden."