Hegseth Överger Nato & Ukraina I SvD
2025-02-14
"Svenskarna som var där kunde inte låta bli att imponeras. Men Pete Hegseths budskap var vad det var. Historien vänder när alverna drar sig tillbaka från Midgård.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
BRYSSEL Han hamnade rakt i famnen på tysken. Boris Pistorius, en farbroderlig socialdemokrat, sträckte fram handen och började prata. Genast anslöt människor. De såg i ögonvrårna att han var här och drog sig åt hans håll.
Det blev en liten klunga.
Runt det enorma ellipsformade bordet där Nordatlantiska Rådet har sina möten brukar man, minuterna innan generalsekreteraren dunkar klubban i bordet och äskar tystnad, hinna mingla lite, fråga hur det varit sedan sist, dunka någon i ryggen, viskande utbyta något förtroligt.
Nu blev det trångt och svårt att passera vid den delen av bordet där den tyska flaggan stod. Vid den tyska flaggan.
Pete Hegseth var ny.
Och hade redan hunnit vända historien.
Antti Häkkänen, finländaren, lyckades fånga hans uppmärksamhet, Pastorius försvann, och med Häkkänen som partner lyckades Hegseth med små steg – det liknande balett – och hela tiden talande ta sig förbi den franska flaggan, den finska, och vid den blå-vit-svarta byta och börja dansa med estländaren.
32 försvarsministrar i en allians som nått något slags brytpunkt.
En torsdag i februari 2025.
Det var Pete Hegseths andra dag i komplexet i utkanten av Bryssel. Den första hade han avslutat med att inför presskåren berätta hur saker och ting låg till från och med nu:
– Att återgå till Ukrainas gränser från före 2014 är ett orealistiskt mål. USA anser inte att Natomedlemskap för Ukraina är ett realistiskt utfall av ett fredsavtal. Om fredsbevarande styrkor skulle komma på plats i Ukraina ska de inte göra det i Natos namn och de ska inte omfattas av artikel 5.
Det var tre besked som skakade om människorna inuti Natohögkvarteret.
De var kanske inte förvånade; detta låg, som en del av försvarsministrarna sa i sina intervjuer, i linje med Trumps redan kända intentioner. Men insikten om att detta är den nya verkligheten, när det som har sett ut att ske faktiskt sker, och man sitter där runt ett bord och en amerikansk försvarsminister tydlig säger att Europa inte är första prioritet för USA längre, det är något annat.
Det är historiskt.
Natos idé är ju den om en lojalitet över havet. Atlantpakten, sa man först, eftersom det gällde just ett specifikt hav.
Det var förbindelsen.
Över havet skulle framspringande förenade stater i den nya världen sörja för de sargade och splittrade i den gamla. Ungefär som alverna i Sagan om ringen, den stora fantasytrilogi som JRR Tolkien arbetade på under andra världskriget och började publicera på hösten 1949, då när Nato-fördraget trädde i kraft.
Nu ska plötsligt – så sa ju Hegseth – europeiska soldater ensamma garantera en fred i Ukraina och acceptera att om Ryssland i ett sådant skede skulle gå till anfall igen, mot en insats som till allt annat än namnet skulle bestå av ett europeiskt Nato, då ska inte artikel 5 gälla.
Övergav han Nato? Nej, inte i ord. På en presskonferens sent på torsdagen betonade Pete Hegseth vikten av alliansen, och – uppger källor som närvarade – liknande ord använde han vid mötet i Nordatlantiska Rådet.
Men han övergav Ukraina.
Han struntade i löften givna av representanter för Nato bakåt i tiden. Han visade Ryssland att en fred på ryska villkor kan vara möjlig.
Han övergav idén om alla staters rätt till suveränitet över sitt territorium och idén om den regelbaserade världen; den världsordning som Nato har vakat över.
Och därmed övergav han väl Nato i handling.
Pete Hegseth, i sitt oljiga hår, med näsduk i star-spangled banner-mönster i bröstfickan, bruna munkskor och klarblå kostym, han handhälsade sig längs ena sidan av ellipsbordet i det Nordatlantiska Rådet, genom prydliga grå kostymer och gröngrå kontinentala uniformer.
Omskriven för tre äktenskap, för alkohol och skandaler, visade Hegseth upp sin andra sida på mötet. Studenten från Princeton och Harvard. Militären som först kommit i kontakt med Nato i Afghanistan, och då inte fått så värst många positiva intryck.
Den svenska delegationen imponerades.
Men budskapet var vad det var.
Han satte sig på sin plats och sa vad han kommit för att säga. Hans president vill inte betala för européernas säkerhet.
Alverna drar sig tillbaka från Midgård.
Trumps andra administration mötte det europeiska Nato för första gången, och de som var med kommer sent att glömma den dagen.
En tjänsteman från en annan tillrest delegation, en man som arbetat med säkerhetspolitik i tjugofem år, sa:
– Det här är det mest omvälvande jag har varit med om.
När kvällen kom satt Sveriges försvarsminister Pål Jonsson i en restaurangvagn på ett tåg från Bryssel till München. Ner till en stad där idéer om fred för vår tid och uppgörelser över huvudet på små stater träffats förut. Han for genom gränstrakterna, över slagfälten från världskrigen. Han satt där och tänkte på Amerika.
– Det är en ny era nu, sa han."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.