Porrig Social Ingenjörskonst
2025-02-09
https://www.dn.se/kultur/nar-litteratureliten-skrev-porr-skandalen-som-skakade-sverige/
"Idén var enkel: pornografin var för dålig, och ett antal intellektuella författare skulle skriva porrnoveller av hög kvalitet. Böckerna blev bästsäljare – men så omstridda att de blev ett ärende för justitieministern. Här är historien om ”Kärlek”, 60 år senare.
– Det blev ett oherrans liv, vilket var bra för försäljningen, säger författaren PC Jersild.
Kristofer Ahlström
Text
Spara
Dela
En kylig februarimorgon i snöslask. Blytung himmel men doft av vår. Utanför ett modevaruhus köar människor till den utannonserade rean. I trängseln trycker sig då en man tätt inpå en kvinna klädd i päls och kör en revolverpipa i sidan på henne.
I vimlet, och under pistolhot, våldtar han henne: ”Ingen kan tro att här står jag med kuken i röven på damen med pälsen.”
Nej, ingen av kunderna runtom märker vad som pågår. De är hypnotiserade av skyltfönstrens löften om prisnedsatta varor.
Men kvinnan, en hemmafru, blir på något sätt förlöst: ”Hon är brunstig i bakhålet och har aldrig förut haft turen att få någon dit.”
Det är en sammanfattning av novellen ”Kösamhället” från 1965, skriven av skådespelaren Nine Christine Jönsson. Hon har bland annat haft en roll i Ingmar Bergmans ”Hamnstad”, 20 år tidigare.
Fredagen den 12 mars 1965 ringlade ironiskt nog kön av människor som ville köpa antologin ”Kärlek 1” där ”Kösamhället” ingick.
Det var en på förhand omtalad samling. Den bestod av porrnoveller, men skrivna av intellektuella kulturskapare och namnkunniga författare. Projektet var en spagatbravad: att stå med ena benet i höglitterär gestaltning och det andra i de låga drifternas lystnad.
”Vi tycker att det erbarmliga surrogatet för pornografi bör ersättas med kvalitetsvaror”, förkunnade redaktören Bengt Anderberg i bokens programförklarande ”förspel” (förstås inte ”förord”).
I de sammanlagt 14 volymer av serien som pumpades ut åren 1965–1970 medverkade 47 författare, varav 14 kvinnor. Här märks namn som Göran Tunström, PC Jersild och Annette Kullenberg, men även många namn som fallit i glömska.
”Kärlek” kan ses som en styvt sträckt vindstrut för de sexualliberala stormar som blåste på 1960-talet. Den svenska synden var redan internationellt marknadsförd av Ingmar Bergman och Arne Mattson, och 1963 släpptes Bergmans ”Tystnaden”, med kontroversiellt lesbisk laddning. 1964 kom Vilgot Sjömans ”491”, det var även året då p-pillret godkändes i Sverige. Sexualundervisning var obligatorisk i skolorna.
Tiden var mogen för en kommersialisering av könsdriften.
För oavsett om folk läste ”Kärlek” för intellektuell stimulans eller mer köttsliga retningar blev den en omedelbar och ojämförbar succé. Och den satte mer än bara kroppar i rörelse. Den ledde till en förändrad tryckfrihet och ett öppnare sexualpolitiskt samtalsklimat – men även rättsliga anmälningar, smutskastning, trakasserier och skottlossning.
Novellen ”Kösamhället” skrevs av skådespelaren Nine Christine Jönsson.
Novellen ”Kösamhället” skrevs av skådespelaren Nine Christine Jönsson. Illustration: Dennis Eriksson
När kunderna väl trängde in i bokhandeln den där marsfredagen blev de genast besvikna.
Inte ett enda av de 10 000 tryckta exemplaren av ”Kärlek 1” gick att få tag på – samtliga hade gått åt till förhandsbeställningar och nådde inte ens butikshyllorna. ”Många bokhandlare beklagade att de inte hade någon slev att ösa med när det regnade manna”, som referatet i DN lyder.
Som ende anställd på sitt eget förlag fick Bengt Forsberg i Malmö lägga all vaken tid på att packa och posta böcker. Så småningom skulle volymerna för antologins första två delar uppgå till otroliga 320 000 exemplar.
– Den sexuella revolutionen tog sig uttryck på många sätt, men i litteraturvärlden var det här den stora grejen. Och det gjordes inte av Bonnier eller Norstedts, utan av ett litet förlag i Malmö, säger förläggaren Kristoffer Lind på Lind & co, som 2005 återpublicerade ett urval av seriens noveller.
Fakta.Försäljningstrategi
Förläggare Forsbergs blygsamma förstaupplaga berodde inte bara på kommersiell försiktighet, kan man läsa i fackboken ”Frigjorda tider. När porren blev kultur och kulturen blev porr”. Genom att skicka hela upplagan till bokhandeln kunde han försäkra sig om att inga böcker fanns på förlaget om polisen skulle göra en razzia. Att första delen av ”Kärlek” delades upp i två volymer hade samma skäl. ”Kärlek 1” skickades ut som en testballong med de grövsta novellerna – de med incest, tidelag och våldtäkt. Om den beslagtogs skulle man förhoppningsvis kunna utnyttja publiciteten för att sälja den mildare del två.
AD
Omedelbart inkom en anmälan mot antologin, av Aron Borelius, professor emeritus i konsthistoria. Han krävde att justitieminister Herman Kling skulle ta boken i beslag och de ansvariga åtalas för tryckfrihetsbrott. (Borelius hade tidigare rasat mot såväl ”491” som nakna kvinnostatyer i Norrköping.)
Fallet blev krångligt. I lagen stod att den som genom bild eller skrift ”sårar tukt och sedlighet” kunde dömas till böter eller fängelse. Men vems tukt och sedlighet som sårades, och hur, var högst individuellt. Så justitieministern lät hela regeringen läsa boken för att komma med åsikter.
Statsminister Tage Erlander lär i riksdagens lunchmatsal ha beklagat sig: ”Det är våldtäkterna som är otrevliga. Jag är i princip emot våldtäkt”, som han citeras i dåvarande biståndsminister Ulla Lindströms memoarer.
Med anledning av anmälan sökte Aftonbladet justitieministern med tio frågor om sex och aborter. Kling blev beklämd. ”Kan vi inte utse en särskild pornografiminister snart? Så jag slipper …”
– Det blev ett oherrans liv, vilket var bra för försäljningen, minns PC Jersild, en av få medverkande i antologierna som ännu lever.
Hans novell ”Mobilen” är en humoristisk och rätt lågmäld monolog där en ung kvinna räknar upp sina många modellpåhugg och älskare (tidstypiska kulturbohemer som inte har råd med centralvärme). Varför han tillfrågades att skriva har han ingen aning om, och säger sig inte haft större ambitioner med novellen än att ”det var en kul grej att få vara med och testa gränserna.”
Och det gjorde de. Testades, alltså.
– Ärendet gick upp till justitieministern som visade sin avsky med att langa boken i papperskorgen, säger Jersild.
AD
Om Kling rent bokstavligt kastade den i soporna är oklart. Bildligt kan man argumentera för båda sidorna: justitieministern uttryckte förvisso publikt sin avsky för ”Kärlek 1”, men ville av princip aldrig förbjuda den.
Justitieminister Herman Kling tyckte att porrantologierna var ”i högsta grad osmakliga”, men menade samtidigt att ”man kan inte lagstifta med straffbud mot smaklöshet och tarvlighet”.
Justitieminister Herman Kling tyckte att porrantologierna var ”i högsta grad osmakliga”, men menade samtidigt att ”man kan inte lagstifta med straffbud mot smaklöshet och tarvlighet”. Illustration: Dennis Eriksson
I en riksdagsdebatt i mars 1965 diskuterades huruvida den svenska sedlighetslagen behövde ses över. Justitieminister Kling fick frågan vad som borde göras mot pornografisk litteratur, som exemplifierades med just Kärleksböckerna.
Kling svarade att böckerna ”är i högsta grad osmakliga”, men ”man kan inte lagstifta med straffbud mot smaklöshet och tarvlighet”.
Boken friades från åtal. Men för PC Jersild ledde hans medverkan till det som i dagens termer kallas ”deplattformering”; han miste jobbuppdrag,
– Jag föreläste i socialmedicin på en sjuksköterskeskola, men rektorn tog kontakt med min chef och sade att jag inte var välkommen tillbaka. Vilket vi båda fick oss ett gott skratt åt. Jag blev av med ett extraknäck – men kompenserades av alla royalties som ramlade in.
Mest uppmärksamhet av novellerna i ”Kärlek 1” rönte tveklöst Annakarin Svedbergs ”Vargen och Rödluvan”. Det är en mustig, sexualpolitisk omtolkning av den gamla folksagan om flickan som ska besöka sin sjuka mormor.
I Svedbergs version är Rödluvan en flicka som låtsas leva ett dygdigt liv, men får utlopp för sina dolda begär. Först ligger vargen med mormor, sedan med Rödluvan, sedan alla tre tillsammans, flera gånger om, sedan mormor med Rödluvan, sedan kommer en jägare till stugan – men just som han ska skjuta vargen hejdas han av Rödluvan: ”Det är härligare att knulla än att döda!”
Så sker också: med alla fyra, på alla håll och kanter.
Det hela mynnar ut i en gestaltning av den fria kärlekens seger över krig, främst Vietnamkriget kan man tänka, när jägaren flämtar: ”Jag kom för att döda – för att befria er från vargen! Nu blir det ni som får befria mig från mitt gevär – från mitt dödande! Befria mig från död till knull!”
I en artikel dubbades Svedberg till ”Könsordens Jeanne d’Arc”. Dessutom lär novellen ha ansetts så grov att den uteslöts ur vissa översättningar av antologin. Här på hemmaplan blev den desto mer framgångsrik: Svedbergs egen inläsning av novellen gavs ut på lp-skiva i november 1965 och blev en storsäljare. Säkert kan man dra paralleller mellan det och att erotikgenren i dag hittat en plattform i ljudboksformatet.
Kalle Lind, författare, poddare och kulthistoriker med fäbless för folkhemstidens kuriositeter, säger att ”Kärlek”-projektet var extremt uppmärksammat och något man förväntades ha en åsikt om.
– Tillhörde man ett visst samhällsskikt lade man den demonstrativt på display vid mottagningar hemma för att signalera att ”jag är inte en av de pryda”. Och det var ju PC Jersild, för guds skull – så man kunde hålla sig inom den sociala anständighetsgränsen.
Intressant är att de två kvinnliga bidragen, ”Vargen och Rödluvan” och ”Kösamhället”, är överlägset råast. Kanske som ett sätt att hävda sig i det förment manliga porrmonopolet. Att maxa på var ett sätt att göra processen kort med dammiga konventioner.
AD
De två novellerna är också de som tydligast använder sex som en frigörande kraft, där kvinnliga karaktärer som tidigare tvingats hålla händerna på täcket får töja på gränser, utforska och utvecklas, under de mest extrema omständigheter.
Fakta."Kösamhället"
Två år efter novellen ”Kösamhället” gav Nine Christine Jönsson ut en roman, ”Nine Christine – teaterkärlek”, som är fylld av utstuderade scener. Bland annat stoppar en kvinna upp en guldfisk i skötet, och en mamma tittar på när hennes son har sex med en kvinna som låtsas vara man.
Sexologen Malena Ivarsson var tonåring när ”Kärlek” kom, men växte upp i ett prästhem och läste dem inte då, utan först fem år senare, i 20-årsåldern. Hon beskriver upplevelsen som häpnadsväckande, att hon påverkades av att man vågade skriva och uttrycka sig så.
– Bengt Anderberg lyfte upp en robust sexualitet ur skuggorna. Novellerna var starka och medvetet upphetsande. Jag ser dem som en inlaga i samhället att ”Så här kan man också leva, ni behöver inte vara trista och gå till kontoret nio till fem – njut av livets gåvor!”
Det sammanfattar 60-talets njutningslystnad rätt väl, som i mycket var en revolt mot folkhemsprojektets puritanism och rätlinjiga rationalitet. Nu gällde lyxig lättja, lättjefull lyx, sex var på skoj, en slit och släng-vara bland andra impulsköp.
Ändå blev det ett ramaskri. I boken ”Frigjorda tider. När porren blev kultur och kulturen blev porr” (2021) står att läsa hur Nine Christine Jönssons make fick brev från läsare som krävde att han skulle få henne inspärrad. Någon reste en stege mot Annakarin Svedbergs hus i Malmö för att ta sig in till hennes sovrum.
Även Bengt Anderberg, antologins redaktör, utsattes för trakasserier och hot. Det kastades stenar genom hans ateljéfönster, han fick smutsiga kalsonger och begagnade preventivmedel skickade till sig med posten. Någon avlossade ett par gevärsskott genom fönstret till hans arbetsrum. En brevskrivare kallade honom ”värre än Hitler”.
Fakta.Hasse och Tage
Hasse & Tage såg genast chansen att göra satir av reaktionerna. 1966 satte de upp revyn ”Å vilken härlig fred”. I sången ”Det svenska rikets nedgång och fall” sjöng Per Myrberg om Sverige som styrdes med med lag och rätt – ”men så kom då ’Kärlek 1’”. Denna skrift var första droppen som förgiftade samhällskroppen, sjöng Myrberg, och fortsatte: ”Du starka, friska svenska folk, du jordens jättelem/Fördärvades av ’Kärlek 1’, ’Kärlek 2’, ’Kärlek 3’, ’Kärlek 4 och 5’”.
Bengt Anderberg, antologins redaktör, utsattes för trakasserier och hot. Det kastades stenar genom hans ateljéfönster, han fick smutsiga kalsonger och begagnade preventivmedel skickade till sig med posten.
Bengt Anderberg, antologins redaktör, utsattes för trakasserier och hot. Det kastades stenar genom hans ateljéfönster, han fick smutsiga kalsonger och begagnade preventivmedel skickade till sig med posten. Illustration: Dennis Eriksson
AD
Anderberg var vid utgivningen av ”Kärlek” ingen främling för kontroverser. Snarare rätt erfaren. 1948 skrev han ”Kain”, en pacifistisk roman som också var en uppgörelse med religionen (han var ateistisk prästson, bör nämnas). Men det var samlagsskildringarna och de kopiösa mängderna könsord – rent numerärt uppgick de till 200 – som skakade om.
På många svenska bibliotek plockades romanen bort eller förvarades bakom disk, i ”giftskåp”. En styrelsemedlem för biblioteket i Kristinehamn kallade den för ”den snuskigaste, grisaktigaste och tarvligaste bok jag läst … Hade man fått en bok som ’Kain’ i sin hand, ja, då hade man blivit tokig!”
Fakta.50-talets porrdebatt
Redan på 50-talet debatterade Bengt Anderberg porrfrågan i Expressen med Akademiledamoten Sven Stolpe, som menade att pornografiska noveller gav en ”idiotisk och förnedrade bild av mänskligt liv.” I samma tidning brakade Jan Myrdal in i debatten 5 februari 1954 , i bildtexten presenterad som ”sin faders vänstervridne son”. Han menade att det var en resursfråga: pappret som användes för att trycka pornografi behövdes till annat (gissningsvis marxist-leninistisk litteratur).
Blev författaren Kainsmärkt? I så fall kom det med fördelar. Under hösten 1948 sålde boken blygsamt, knappa 4 000 exemplar. Men efter biblioteksaktionerna hände något, och siffrorna landade sommaren därpå på 42 000.
Man kan tänka sig att Anderberg fick en snabbkurs i vad som skapar intresse.
Hans eget bidrag till ”Kärlek 1” var en skabrös pastoral med den självförklarande titeln ”När det gick för kyrkoherden”. En kyrkans man har drabbats av en lidelse som vägrar ge med sig, oavsett hur många kvinnor som ställer upp för att lindra plågan. Till slut når berättelsen och dess huvudperson klimax i en trekant och kyrkklockorna klingar över nejden.
Kalle Lind jämför Anderbergs kättjefulla kätteri med Salman Rushdies litteratur.
– Liksom Rushdie visste han precis hur man ska provocera genom att kombinera religiösa motiv med mänsklig drift. Anderberg var ändå kyrkligt knuten och satt med i Bibelkommissionen, där släpps man inte in hur som helst. Han var nog den som propagerade för att Gud vill att vi ska ligga med varandra.
Fakta.Kristen bestörtning
Den fränaste kritiken mot Kärleksserien kom från kristet håll. Det nybildade KDS var drivande. I tidningen Dagen skrev partiets grundare Lewi Pethrus: ”Tonårsgraviditeter, VS-smitta, svåra psykiska störningar hör till de sociala vådor, som följer i lösaktighetens spår. Här har de pornografiska profitörerna sin dryga del av ansvaret för utvecklingen.”
I en riksdagsdebatt menade Högerpartiets Mårten Werner – tillika präst – att när ”Kärlek” undslapp åtal innebar det att man ”godkänt en kvalificerad snusklitteratur och därmed legaliserat ett frestelsetryck, som kommer att bringa många unga människor på fall”. Tonåringar kunde ta skada och därmed förlora chansen till ”den högsta lycka på jorden” som vigselritualen talade om.
När Malena Ivarsson 1988 ledde tv-programmet ”Fräcka fredag” förekom inslag där kända författare som Theodor Kallifatides och Jonas Gardell läste upp erotik de skrivit. Även Bengt Anderberg kontaktades.
– Men han ville inte. Han var en stor författare, jag fick känslan att han inte ville bli ihågkommen för just erotiken. Jag kan känna igen mig i det efter uppmärksamheten med ”Fräcka fredag”, att man inte alltid vill bli sammankopplad med sex.
Det går att förstå. Anderberg var även naturromantisk poet, prisbelönt och Augustnominerad författare, han översatte Brecht, Goethe och Shakespeare, och var en uttalad beundrare av litteraturhistoriens mest svårgenomträngliga verk, James Joyces ”Finnegans wake”.
Kanske var det svårt för honom att, som i DN den 3 december 1968, presenteras som ”Porrförfattaren nummer 1”.
Fakta.Kyrkoherden på film
Skandalryktet runt Bengt Anderbergs novell ”När det gick för kyrkoherden” blev inte bättre när den filmatiserades 1970 med Jarl Borssén i titelrollen, kvidande i kåtkramp, samt Kim Anderzon, John ”Åsa-Nisse” Elfström, och ”massor av vackra flickor”, som det stod på filmaffischen. Och så Cornelis Vreeswijk som en gladporrens Allan i dalen-trubadur. Filmen har många fnittriga skämt på bonnadialekt om ”roten till det onda”, att ”ha händerna fulla”, och Borsséns prestation består mest av att utstöta varianter av ”Åååååh” och se lätt vindögd ut – kort sagt en buskisbehandling av Anderbergs litterära stoff.
I DN slogs recensionen av antologin upp över fyra spalter. Kritikern Lars-Olof Franzén mådde bra. Anderbergs bidrag berömdes för ett ”glatt och gott och uppfinningsrikt knullande beskrivet med kärlek och omsorg”, och omdömet löd att ”visst blir man upphetsad”. PC Jersilds novell kallades ”utomordentligt rolig”.
Men övriga tidningar var inte lika imponerade.
”Det är svårt att älska på svenska”, konstaterade Göran O Eriksson i Stockholms-Tidningen. I Svenska Dagbladet klagade Åke Janzon på att författarna riktade in sig nästan enbart på ”rent köttsliga idrotter” – en kritik som ekade hos Bo Strömstedt i Expressen, som jämförde Annakarin Svedbergs bidrag med ”gymnastik med lek och idrott”.
Jag är böjd att hålla med kritikerna. Jag sneddar igenom själva sexscenerna, pliktskyldigt för att kunna referera innehållet, och det säger jag inte för att posera coolt och distanserat – sex i skrift blir rätt monotont och mekaniskt, och inte hjälper det om det utförs så fantasifullt som möjligt.
Kritikerna angrep ”Kärleks” själva premiss, och menade att när porren blev litterär upphörde den att vara pornografisk.
Kritikerna angrep ”Kärleks” själva premiss, och menade att när porren blev litterär upphörde den att vara pornografisk. Illustration: Illustration: Dennis Eriksson
Kalle Lind anser att svårigheterna med att skriva porr går att jämföra med att skriva humor. En komedi är lätt att såga: skrattar man inte så fyller den inte sin funktion, och det kan vara pinsamt att blotta vad man finner roligt.
– Porren lider av samma problem. Ska man ge två tummar upp till en porrantologi måste man antyda att ”jag fick bånge när jag läste den”. Det vill man helst inte erkänna, det finns ett mänskligt komplex i kontexten.
Den som ska skriva porr står lika naken. Det är utlämnande eftersom det avslöjar ens egna fetischer. Som en av de medverkande, Bengt Martin, beskrev sin egen kreativa process: ”Starkt upphetsad satt jag vid mitt skrivbord med ihållande fjong i jeansen och trevade mig fram.”
Kritikerna angrep även själva premissen med ”kvalitetspornografi”: att när porren blev litterär upphörde den helt enkelt att vara pornografisk.
– I efterhand kan man konstatera att det var ett omöjligt projekt: att lyckas med det som författaren Horst Schröder kallade ”runkabilitet” och samtidigt vara engagerande och gripande, säger Kalle Lind.
Intresset för böckerna slaknade så småningom. De två första delarna av ”Kärlek” trycktes i 320 000 exemplar, men bara första delen fick några recensioner. Del fem och sex gick ut i 120 000 exemplar, och när serien nått sin nionde och tionde del trycktes de bara i 15 000 exemplar vardera.
Fakta.Topplistor
När ”Kärlek” 3 och 4 kom ut hade tonen gått från sensation och skandal till skämt. Expressen publicerade topplistor över antalet könsord i böckerna, där Karl-Axel Häglunds novell ”Löjtnant Lotta” låg i topp. Där nämndes det manliga könsorganet 66 gånger och synonymerna för samlag uppgick till 35.
När DN i slutet av 1965 sammanfattade det litterära kalenderåret var det under rubriken ”Ett genomporrat år”. Här tydliggjordes vilket genomslag ”Kärlek 1” inneburit. I artikeln berättades om en ung författare som irriterat klagade över att han fått slå sig förbi de pornografiska utställningsdiskarna för att få tag på en bok som handlade om annat.
I sin avhandling ”Frihet att njuta” (1994) skriver Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörn, att Kärleksböckerna gick längre än 60-talets porrtidningar. Med könsord och detaljrika samlag förflyttades gränserna.
Lagen om sårande av tukt och sedlighet, som börjat luckras upp i och med släppet av ”Kärlek” 1965, avskaffades sedan helt 1971 – porren släpptes därmed fri.
– Det var som om proppen gick ur och snart fanns inga som helst gränser. Porrindustrin blomstrade. Och jag kan ibland känna ånger över att jag kanske var med om att lätta på proppen. Men pornografin kom att blomstra inte bara i Sverige, det var en internationell företeelse, minns PC Jersild.
Fakta.En skälvande koloss
Den anrika kulturtidskriften Ord & Bild publicerade ett nummer med ”sexextra” som fick tryckas i dubbel upplaga (där visades bilder ur porrtidningarna Raff, Piff och Eos).
Våra grannländer hoppade kvickt på trenden. Samma år som ”Kärlek” utgavs kom den danska erotiska novellsamlingen ”Sänghästen” som salufördes som ”17 danska författares svar på Kärlek 1 & 2”. Året därpå släpptes i Norge ”Norske sengehester”.
Under 1966–1967 kunde tidningarna Piff och Paff publicera flera porrnoveller av en ung poet vid namn Lars Norén; bland annat ”Först älska – se'n dö” där en spion, vars könsorgan beskrivs som ”en skälvande koloss”, dödar en sjuksköterska under pågående samlag.
Även hos andra medverkande i antologin märktes ett mått av ånger. Annakarin Svedberg, som skrev sagan om vargen och Rödluvan, förklarade i Expressen i december 1967 att hon övergivit sin sexualdemokratiska övertygelse. Man kan inte förlösa människor ur deras svårigheter genom att tvinga dem, skrev hon. ”Det var för hurtigt tänkt.”
Hon drog sedan åt kyskhetsbältet än snävare. I tidningen Husmodern 1972 berättade hon om sitt nya liv som buddhistisk nunna. Hon avsade sig njutningar som rökning, alkohol, smink – och sex. 1993 intervjuades hon av DN och livnärde sig då som jourhavande medium och siare.
Bengt Anderberg, ideologiingenjören bakom folkpornografin, var också besviken på utvecklingen. Till DN sade han att den industri som vuxit fram i ”Kärleks” efterdyningar producerade allt råare och mer sadistiskt innehåll. Han ville att det skulle införas ett smakråd för branschen: ”En estetisk censur, helt enkelt, fastän jag i princip är för frihet.”
– Med facit i hand är det oundvikligt att detta skulle ske. Sexualliberaler trodde verkligen att porren skulle frigöra oss; att vi inte längre skulle vilja ha fittor i fyrfärgstryck utan lära oss att uppskatta den goda, sunda pornografin, säger Kalle Lind och avslutar:
– Det är lätt att sätta en naivstämpel på rörelsen. Men de var gripna av andan i luften att allt gick att förändra."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.