Clock-Dokumentär
2025-01-30
https://www.svd.se/a/VzLVlr/dokumentar-fnissar-at-clock-sveriges-statliga-hamburgerkedja
"Vi fnissar i dag åt att Sverige en gång var ett land med en statlig hamburgerkedja. Men skrattet fastnar i halsen, för framtiden lär håna även vår tid – fast av helt andra skäl.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag minns hur stort det kändes. Min heltidsarbetande mor var en dag 1974 på konferens och i stället för att slänga ihop kokt torsk eller stekta köttbullar till middag – som hon skulle ha gjort – föreslog min inte tillnärmelsevis lika huslige far att vi skulle åka till hamburgerrestaurangen Carrols.
Mina bröder och jag blev förtjusta: att äta ute var en sällsynt lyx under min barndoms 1970-tal och denna nyöppnade snabbmatsinrättning, som låg i den nästan lika nya miljonprogramstadsdelen Geneta i min uppväxtsstad Södertälje, utstrålade dessutom amerikansk populärkultur på ett, som vi bröder tyckte, härligt vis. (Det där med att USA bara nyligen slutat bomba i Vietnam, var inget vi tänkte på.) Hit tog man på amerikanskt vis bilen för att möta ett exotiskt överdåd av pommes frites och Coca-Cola – med is och sugrör! – vilket åstadkom ett allmänt dopaminpåslag hos brödratrion.
Snabbmatskedjan Carrols var dock en kortlivad parentes i svensk hamburgerhistoria; tre restauranger hade öppnats 1974 – bara året efter att McDonalds första inrättning slagit upp dörrarna på Kungsgatan i Stockholm – men redan 1976 köptes företaget upp av Sara, Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, som i och med detta drog igång den nya hamburgerkedjan Clock.
En pikant detalj i sammanhanget är att Sara var ett statligt bolag: i Sverige uppstod därmed den världsunika situationen att staten drev en egen hamburgerkedja för att konkurrera med kapitalismens flaggskepp McDonalds. Just detta handlar den nya dokumentären ”Clock – Socialist Burgers Inc” om. (Premiär SVT Play på söndag, sänds i SVT 1 onsdag klockan 20.)
Hot Clock var en ”korvburgare” med falukorv mellan brödskivorna.
För att berätta om den statliga hamburgerkedjans uppgång och fall – denna anomali hölls vid liv till 1991, då en privat ägare tog över – tar regissören Gustav Górecki till gonzojournalistik genom att låta den fiktive amerikanske youtubern Lance Freedmans berättarröst leda oss genom historien om det exotiska landet i norr som serverade ”socialistiska” hamburgare. Vi får fnissa åt de tafatta försöken att konkurrera ut McDonalds med Hot Clock, en ”korvburgare” med falukorv mellan brödskivorna. Eller med Big Dream, en 120-grammare som med sin instoppade skiva konserverad ananas skulle vara ”lite mer nyttig” och därmed ”lite mer till kvinnor”, som Tomas Dreilick, tidigare restaurangchef på Clock beskriver det i dokumentären.
Foto: Thomas Forslund
Trots det klatschiga anslaget med den så tokroligt amerikanska berättarrösten har filmarna gjort ett gediget arbete och talat med relevanta personer som kan förklara fenomenet Clock: McDonalds-entreprenören Paul Lederhausen, måltidsforskaren Richard Tellström, Jenny Damberg, journalist och författare till böcker om måltidshistoria, och Kjell Nordström, som forskar om multinationella företag, för att nämna några.
Statens strävan att få svenskarna att inte supa ihjäl sig ledde till Clock.
Tonen är som sagt fnissig och festlig – en inramning jag gärna hade sluppit – men dokumentären berättar ett stycke intressant svensk kulturhistoria. Hur statens strävan att få svenskarna att inte supa ihjäl sig, manifesterade sig i Systembolagets så kallade folkrestauranger, som i sin tur utvecklades till Sara och dess tre divisioner för restauranger, hotell och personalrestauranger. Och Clock.
DDR-Sverige, som man med ett flabb numera brukar säga.
Men: skrattar bäst som skrattar sist. I en understreckare i tisdags konstaterade Thomas Steinfeld med stöd av poeten Giacomo Leopardi ”att det aldrig funnits en tid som inte då ansågs vara alla tiders höjdpunkt”. För naturligtvis förändras omdömet om en epok med tidens gång. Gårdagen kan framstå som löjlig i dag, men även vår tid blir med all säkerhet föremål för hånfull munterhet i framtiden.
För om 70- och 80-talets Sverige var ett DDR-Sverige med något så obegripligt som en offentligt ägd hamburgerkedja, så skulle vår tids Sverige kunna beskrivas som ett Wall Street-Sverige, där skolor ofattbart nog tillåts ägas av börsbolag och utländska investerare. Eller, för den delen, som ett Chicago-Sverige, där gängkriminella förmår barn att mörda med ena handen och driver Sis-hem med den andra.
Geneta, Södertäljestadsdelen där jag åt min livs första hamburgare, klassar förresten polisen numera som ett särskilt utsatt område."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.