Varghundar I SvD

2025-01-26
Vargfrågan...

https://www.svd.se/a/5Ewm1z/varghundar-okar-i-sverige-en-agare-berattar-om-svara-balansgangen
"Jag ser honom på långt håll. Svansen är låg, huvudet likaså. Pälsen grågul och grov. Instinktivt lyfter jag upp min egen lilla korvformade hund i famnen.
Jag har letat efter en varghund i månader. Nu betraktar han mig med gula ögon. Blicken är skarp, där finns inget av hundens mjuka välvilja. Han flyttar blicken till min hund, får ett kort ryck i kopplet av sin husse.
Två år tidigare, vintern 2023, låg en skjuten varghona vid mina fötter. Blodet färgade den värmländska snön röd. Jägarna jag träffade för reportaget om den historiskt stora vargjakten såg vargen som ett skadedjur, en konkurrent att eliminera.
Den synen har sina rötter tusentals år tillbaka i tiden, från tiden då vi skilde djuren från naturen och började hålla dem som boskap. Vargen blev ett störningsmoment som bröt gränsen mellan den mänskliga världen och det som låg bortom.
Anoosh som nu står bredvid mig är i samma storlek, har likadan päls och lika vassa sporrar som varghonan i snön.
När Josef skaffade Anoosh visste han att det skulle bli krävande att ha en varghund. ”På något sätt så kände jag att jag kanske behövde den där intensiteten också, för att komma ut ur min egen komfortzon.”
Han är av rasen tjeckoslovakisk varghund, Ceskoslovenský vlciak. En hundras som uppkom på 1950-talet när den tjeckoslovakiska militären parade schäfrar med vargar, för att kombinera vargens uthållighet och styrka med schäferns inlärningsförmåga. Det visade sig inte vara så enkelt, valparna blev skygga och svåra att träna.
Avelsarbetet fortsatte under årtionden. Sista gången varggener introducerades i rasen var 1983. Vid millennieskiftet godkändes rasen av den internationella hund­organisationen FCI.
Jämfört med de 30 000 år som vi har avlat fram tamhunden från vargen är 40 år en kort tid. Även om tjeckoslovakiska varghundar har väldigt låg andel varg-dna gör sig generna ständigt påminda.
– Jag ser honom som en hund, inte varg. Han är en hund som är mer driven av instinkt än andra hundar. Som hans främsta sociala kontakt, och den som utbildar honom, så vill jag inte ge utrymme åt hans vargighet. Det handlar kanske om mitt självförtroende. Samtidigt är det en stor del av hans varelse, säger hans husse Josef.
Han visar sig vara en ovanlig varghundsägare.
Ovanlig på så sätt att han vill prata med mig.
Anoosh bor med sin husse Josef på Möllan i Malmö.
På de forum på internet där jag befunnit mig senaste året är skepsisen mot journalister hög. Sedan ”Kaliber” i P1 gjorde granskningen ”Den vilda aveln” om så kallade varghybrider är alla livrädda för dålig publicitet. Efter programmet sänts inkom under hösten 2023 fyra olika motioner, från fyra olika partier, som alla syftade till att stoppa korsningar mellan hund och varg.
Varghybrider, alltså avkomman mellan en varg och en hund i första till fjärde generationen, är förbjudna i Sverige. American wolfdogs, som var i fokus i programmet, är inte en godkänd ras och kan, till skillnad från Tjeckoslovakisk varghund, bära på upp till 95 procent varg-dna.
Medlemmarna i Facebookgrupperna för varghundsägare fortsätter att ticka in vecka för vecka. De senaste fem åren har andelen tjeckoslovakiska varghundar dubblerats. De är fortfarande få, runt 80 i Sverige, men trenden är tydlig.
Vad är det som lockar med hundar som bär på varggener?
Anoosh finns intatuerad på Josefs hals. ”Det handlar inte bara om att ha en hund, utan om att ha en relation, ett partnerskap.”
Anoosh finns intatuerad på Josefs hals. ”Det handlar inte bara om att ha en hund, utan om att ha en relation, ett partnerskap.” Foto: Julia Lindemalm
Vargen har fått representera de sidor av oss själva som är svåra att stå ut med – det hotfulla, fientliga och okontrollerbara – från bröderna Grimms version av ”Rödluvan” fram till Vargen i Bamse. En annan roll är den som gränsvarelse, en följeslagare för dem som står utanför samhället, tänk Devil i Fantomen eller Two Socks i 1990-talsklassikern ”Dansar med vargar”.
De här hundarnas utseende gjorde verkligen något med mig.
Kanske har det ökade intresset för varghundarna påskyndats av pandemin och vargarnas framträdande roll i ”Game of thrones”. Men Josef, som har en master i humanekologi ser också något annat. I en allt mer uppkopplad och komplex värld som rört sig allt längre bort från det vilda blir vargen en länk till det som gått förlorat.
– Jag är också en del av det, men jag är kanske mer ytlig. De här hundarnas utseende gjorde verkligen något med mig. Det berörde något djupt inne i mig.
Jag förstår vad han menar. I flera dagar efter vårt första möte tänker jag på Anoosh, visar bilder på honom för mina vänner.
Andra gången vi ses är det på ett hundkafé i centrala Malmö, dit jag och min lilla hund brukar gå. I dag har hon fått stanna hemma. Vi sitter vid ett bord utanför entrén för att slippa sorlet. Framför oss passerar hund efter hund. Anoosh ligger på en fleecefilt vid våra fötter. Hans närvaro påverkar min blick. De andra hundarna ser märkliga ut med sina framavlade former.
I relation till originalet tydliggörs människans lek med genetiken. En hund som passerar har nosen intryckt, huvudets form liknar en boll. En annan trippar fram i beige jacka på darriga ben tunna som kvistar. En tredje har krullig päls klippt i mjuka former som täcker ansiktet. Anoosh följer de genetiska experimenten med intresse. Ett stort exemplar kommer för nära och möts av blottade tänder och ett djupt, gutturalt ljud.
”Ursprunglig”, kallar Josef sin hund.
Han kan inte kräva samma saker av honom som man kan kräva av andra hundar.
– Jag behöver att han ska fungera i vår värld. Det finns vissa beteenden som jag får acceptera, som att han stjäl mat och att han har svårt att vara ensam.
Där vanliga hundar under tiotusentals år har anpassats efter vår värld, med sin egen märkliga logik – där mörker skiftar till ljus genom att röra en knapp på väggen eller där husses röst plötsligt kan komma från en liten platta i en annan människas hand – är vargen van att lösa sina egna problem. Det tog inte lång tid för Anoosh att lära sig hur man öppnar en dörr.
För hundar är relationen till människan det viktigaste. De utför våra abstrakta uppgifter, som att rulla runt eller räcka upp tassen, med glädje. För en hjärna som bär spår av vargens vilda logik skapar den typen av repetitiva övningar frustration. Anooshs frustration gick ut över kuddar och strumpor – och över Josef.
– När jag fick honom trodde jag att om jag bara var snäll mot honom skulle han aldrig visa aggression. Jag var naiv. Jag hade haft hundar förut, men det här var något helt annat. Jag hade aldrig haft en hund som inte brydde sig om godis eller belöning. Jag kunde hålla en stek framför honom, och han skulle inte ens titta på den.
Anoosh har hunnit bli nio år och har blivit mycket lugnare än han var när han var yngre. ”Men vi har aldrig kommit till punkten där det går att slappna av helt”, säger Josef.
Utmaningarna började direkt. På väg hem från uppfödaren övernattade de hos Josefs dåvarande svärföräldrar. När Josef tog en dusch vaktade Anoosh utanför. När flickvännen försökte gå in i badrummet fick hon ett bett i benet.
– Jag insåg tidigt att för Anoosh är det ett alternativ att lösa olika situationer med aggressivitet.
En äldre kvinna med en liten rund hund stannar framför oss och utropar:
– Åh vilken vacker hund, den ser precis ut som en varg! Är den snäll mot andra hundar? Min, hon avskyr allt och alla!
Josef håller ett fast grepp om Anooshs koppel.
– När han var yngre var han en riktig motherfucker när det kommer till andra hundar, särskilt hanhundar. Om jag försökte avbryta honom när han ville slåss med en hund så vändes hans aggression mot mig. Det var inte en lugn och meditativ upplevelse att promenera med honom, så att säga.
Det finns ingen statistik på hur många attacker som hundar med varg-dna orsakat. Några fall har uppmärksammats i media de senaste åren. I Häljarp i Skåne anmäldes två American wolfdogs 28 gånger för att ha bitit ihjäl katter och skrämt barn. 2022 attackerades två hundar i Småland av American wolfdogs. I nuläget är inte attacker från varghundar ett utbrett problem i Sverige, enligt Jordbruksverkets utredning från 2024.
”Vi lever i ett system där tempot bara ökar och ökar och våra liv styrs allt mer av tekniska prylar. Man känner sig disconnected.”
Josef är noga med att poängtera att han inte kan tala för alla varghundar, Anoosh har en egen personlighet och en del av hans beteende kan bero på att han hunnit bli sex månader innan han fick sitt nya hem, eller att han var lägst i rang.
– Det har funnits många stunder när jag har ifrågasatt om jag verkligen kan hantera honom. Men jag har tänkt att det är jag som har beslutat att skaffa honom och om jag skulle ge bort honom har jag inte stora förhoppningar att det skulle bli bra.
På Sveriges lantbruksuniversitets sida Rovdjurskunskap för tjänstemän står det att vissa individer av tjeckoslovakiskt varghund ”är så lika vargar att det är svårt att skilja dem från varg, även för ett tränat öga.”
Lösningen blev att anlita en hundtränare. Hon hjälpte Josef att lära sig läsa sin hunds kroppsspråk. Hon fick honom också att inse att han var tvungen att övervinna sin rädsla och fysiskt visa var gränsen gick.
– Det betyder inte att jag slog honom, men jag fick lägga honom på golvet. Det fanns ögonblick när jag insåg, jag kan inte låta honom vinna nu. Hunden är självklart medveten om sin egen styrka så det är en balansgång.
På samma sätt som han kräver fysiska gränser, behöver Anoosh också fysiskt beröm i form av klappar. Han behöver ett tydligt ledarskap, rutin – och sin husses fulla närvaro.
– Han gillar inte när jag pratar i telefon. Han är needy och det är en vacker sak.
”För mig har det alltid varit viktigast att min hund inte är ett hot mot någon annan. Det har varit högsta prioritet”, säger Josef.
På promenader är Josef ständigt där med korrigering. Han läser sin hunds signaler – inte äta bajs, inte attackera andra hundar, inte jaga kaninerna. Men att vara en fast ledare kostar på. Även om han älskar sin hund så kommer han aldrig skaffa en varghund igen.
– Jag är inte alls en dominant person, kanske är det därför vi hittade varandra. Jag är en ganska känslig kille. Det är något jag har behövt lära mig.
Hemma har Anoosh en stor bur där han kan vara när det kommer hantverkare eller när han är själv, för att begränsa det territorium som han behöver försvara. Josefs flickvän kan gosa med Anoosh, medan han själv behöver hålla en viss distans.
– Jag vill tydliggöra att det inte var så att relationen började funka för att jag blev tuff mot honom. Med en arbetshund kan du ha en strikt och dominant relation. Men är jag enbart så mot Anoosh så funkar det inte, han är mycket känslig.
När han var yngre och jag blev riktigt sjuk, kunde jag känna att han försökte utmana mig.
I en vargflock är rollerna dynamiska. En ledare som bara är hård är inte populär och rollerna är inte fasta. Maktbalansen mellan Anoosh och Josef är aldrig slutgiltig.
– När han var yngre och jag blev riktigt sjuk, kunde jag känna att han försökte utmana mig. Plötsligt började han stjäla mat igen, låtsades att han inte hörde eller att han glömt vad vi tränat på.
Anoosh har starka instinkter när det kommer till mat. Tidigare vaktade han sin matskål så att det inte gick att komma i närheten av honom. Lösningen för Josef blev att mata honom ur handen.
Anoosh har starka instinkter när det kommer till mat. Tidigare vaktade han sin matskål så att det inte gick att komma i närheten av honom. Lösningen för Josef blev att mata honom ur handen. Foto: Julia Lindemalm
I Josefs lägenhet på Möllan ser jag en ny sida av Anoosh. Han lägger öronen bakåt, visar ögonvitan på det där sättet som vi människor älskar, ställer sig nära och vill bli klappad. Han är hund.
På kvällarna när Josef och hans flickvän borstar tänderna sitter han framför dem, helt fokuserad. Han älskar tandkräm och vill inte missa minsta chans att få smak på en droppe. Innan de somnar går han runt sängen, ger dem varsin slick i ansiktet innan han lägger sig på sin bädd.
– Att Anoosh och jag har en fungerande relation är en av mitt livs största prestationer.
– Jag tror att jag har blivit mer tålmodig och förstående som person. Jag kan läsa honom bättre nu. Det är något väldigt vackert med att förstå varandra på den nivån, att inte bara vara hundägare och hund, utan faktiskt partners på ett djupare plan.
Vi äter pain au chocolat i soffan och Josef berättar om sitt liv i Österrike där han tagit över sina föräldrars bondgård. Halva året är han där och arbetar.
Den vilda vargen har kommit tillbaka till Centraleuropa. Den uråldriga konflikten om boskapen är i allra högsta grad levande. Josef har arbetat som fåraherde i Alperna tillsammans med sin morbror. Han har med egna ögon bevittnat det blodiga kaos som vargen orsakat deras får.
Hans morbror deltar sedan några år i ett EU-projekt som ska skydda fåren från vargangrepp. Tidigare vandrade hans djur helt fritt i det öppna landskapet. Nu är de övervakade på dagen och inhägnade på natten. Vargar har setts stryka längs med staketet i mörkret.
Jag får se en mobilfilm på morbrodern och fåren. Mjukt ljus över branta sluttningar och det svaga klämtandet av boskapsklockor, som en scen från en annan tid. Ljudbilden avbryts av ett gnyende – det är Anoosh.
Vad tycker han om fåren?
– Åh, han vill döda dem.
När vi säger hejdå får jag en varm, mjuk slick på handen.
Josef och Anoosh på sin kvällspromenad på Möllan i Malmö.
Josef och Anoosh på sin kvällspromenad på Möllan i Malmö. Foto: Julia Lindemalm
Varghundar och varghybrider
I Sverige är det sedan 2003 förbjudet att hålla varghybrider. Individer räknas som hybrider från och med den första till och med den fjärde generationen efter att en tamhund har parats med en varg. Från femte generationen är hunden laglig.
Genom avel mellan varghybrider kan andel varg-dna i lagliga hundar vara mycket högt.
En korsning mellan varg och hund som förekommer i Sverige kallas American wolfdog. De brukar delas upp i tre olika kategorier, low content, mid content och high content, efter hur mycket varg-dna som individen bär på. Vissa American wolfdogs har så högt som 95 procent varg-dna.
När en hund ska säljas eller byta ägare är det förbjudet att påtala att hunden har nära släktskap med varg, eller att den liknar varg till utseende eller beteende.
I juli 2024 kom Jordbruksverkets utredning om förbud mot varghybrider. I den framkom att de i nuläget inte utgör ett stort problem i Sverige, att dna-test för att avgöra vilken generation en varghybrid tillhör inte är rättssäkra, utveckling av sådana test inte kommer att prioriteras, samt att Jordbruksverkets föreskrifter för att hålla varghybrider ses över.
Det finns två raser med varg-påbrå i Sverige som är godkända av Svenska kennelklubben:
Saarloos varghund, från Nederländerna, som härstammar från ett experiment med att blanda vargar med hundar på 1930-talet. Rasen godkändes 1981.
Ceskoslovenský vlciak, från tidigare Tjeckoslovakien, som uppkom i slutet av 1950-talet när schäfrar korsades med vargar för att skapa nya militärhundar. 1983 korsades rasen återigen med varg. År 1999 godkändes Ceskoslovenský vlciak som hundras."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram