Bitterljuvt får man väl inte tycka... men det kanske måste visas...
https://www.svd.se/a/Gy8O29/som-papegojor-upprepar-de-trumps-propaganda "Det må vara hur det vill med den där armrörelsen som Elon Musk gjorde på scen under presidentinstallationen. Enligt inbitna anhängare i framför allt sociala medier var det bara en hjärtlig hälsning till åhörarna; ungefär en sådan som tidigare skolminister Gustav Fridolin (MP) brukade uttrycka med ett handhjärta. Och det där nödläget som den amerikanske presidenten utlyst för att få befogenhet att ändra regler och kalla in militär efter eget gottfinnande ska ju bara vara några dagar – sedan ska allt bli normalt igen. I den mån det är en brunfärgad regering som tillträtt i USA, så syns det i stället framför allt på tungorna. I den mån det är en brunfärgad regering som tillträtt i USA, så syns det i stället framför allt på tungorna. Donald Trump må omge sig med en blandad skara av vaccinskeptiker, Rysslandsapologeter, militanta invandringsmotståndare och mer eller mindre framgångsrika entreprenörer – men alla har det gemensamt att de fjäskat å det grövsta för honom. Även i regeringskretsen finns förvisso tidigare kritiker. Vicepresident JD Vance vacklade 2016 mellan uppfattningen att Donald Trump var ”ett cyniskt rövhål som Nixon” eller ”Amerikas Hitler”. Omdömen han numera menar handlade mer om Trumps stil än om politisk substans. Sådana tidigare uttalanden accentuerar att man kan komma långt med smicker och inställsamhet. Signalen tycks ha gått fram. Storbritanniens utrikesminister David Lammy, som 2018 kallade Trump ”en kvinnohatande, nynazistsympatiserande sociopat”, säger sig nu ha mött en varm och ”väldigt, väldigt trevlig” person. Och Metachefen Mark Zuckerberg har delat en bild över hela Facebook om sin närvaro på presidentinstallationen. Det finns något dödsförskräckt över hans entusiastiska leende. Man tänker osökt på kretsen kring Sovjetunionens Josef Stalin, där det också gällde att ställa sig in för att undvika ett obehagligt öde. Ett större problem är omgivningens inställsamhet och undfallenhet. Många spaltmeter har vid det här laget ägnats åt den tillträdande presidentens personlighet. Han är lat, lynnig och inställsam – och det är givet hans politiska agenda några av hans bästa egenskaper, som i någon mån kan bidra till moderation i maktutövningen. Ett större problem är omgivningens inställsamhet och undfallenhet. I stort sett hela det republikanska partiet har redan fåtts att papegojartat upprepa lögnerna om valstöld 2020 och annat som Donald Trump velat få dem att tro på, i utbyte mot tillfälliga och personliga fördelar. Att döma av presidentinstallationen söker mäktiga människor i resten av USA och världen nu samma förnedrande position."