Det Gamla Sveriges Begravning

2025-01-18
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/LMqz8V/oisin-cantwell-med-pg-begravdes-det-gamla-sverige

Snabbversion
Pehr G Gyllenhammar, den välkända industriledaren och politikern, hedrades vid en minnesgudstjänst i Oscarskyrkan i Stockholm.
Minnesceremonin samlade både tidigare inflytelserika näringslivs- och politiska ledare samt representanter för dagens Sverige.
Gyllenhammar, tidigare VD för Volvo, var en framträdande profil som strävade efter innovation och förändring inom industrin under sin tid.
ⓘ Sammanfattningen är gjord med stöd av AI-verktyg från OpenAI och kvalitetssäkrad av Aftonbladet. Läs vår AI-policy här.
Minnesgudstjänsten hölls utan kvarlevor, de är kvar i USA.
Minnesgudstjänsten hölls utan kvarlevor, de är kvar i USA.
Det var det gamla Sverige som begravdes i dag.
Minnesgudstjänsten för Pehr G Gyllenhammar, industriledaren, politikern, estradören och åsiktsmaskinen, hölls i Oscarskyrkan i djupet av Östermalm, Stockholm, och alla som en gång i världen betydde någonting i Sverige var där.
Åke Bonnier, biskop emeritus, höll i akten, han citerade författaren Pär Lagerkvist, ”Det är vackrast när det skymmer”, och gav åhöraren en glimt av den avlidnes långa liv.
På podiet längst fram var ett stort svartvitt porträtt på en ung och leende Gyllenhammar placerad, omgiven av blombuketter från barn och barnbarn, från vänner och från Volvo och Ridsportsförbundet.
Charlotte Gyllenhammar med maken Carl Hederoth och dotter Agnes Gyllenhammar
1 / 2
Foto: Lotte Fernvall
I bänkraderna trängdes de, familjemedlemmar, näringslivshöjdarna från förr, gårdagens politiker, där var gamle folkpartiledaren Lars Leijonborg, grånade socialdemokrater som Leif Pagrotsky och Björn Rosengren, vittnen som kan berätta om en tid då Palme styrde nationen och Gyllenhammar regerade över Volvo.
Tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg.
1 / 3
Foto: Lotte Fernvall
Utanför kyrkan stod fotografer och frös och suckade att de inte kände igen de gamla männen som långsamt gick in och som såg ut att ha varit kändisar för länge sedan, i en annan värld.
Visst, även vår tid var representerad, Cristina Stenbeck, Handelhögskolans rektor Lars Strannegård, bankmannen Michael Wolf, men de verkar i ett annat Sverige.
”PG”, som han hette med hela det svenska folket, i varje fall för den delen av befolkningen som är äldre än 50, de unga vet väl knappast ens vem han var.
Kanske är det för dem den här texten skrivs, de unga, de som inte vet vad Sverige en gång var för land.
Gyllenhammar var vd för Volvo från 1971 till 1990 och därefter styrelseordförande några år, under en epok då bilen ännu var symbolen för frihet och framtid och längtan efter någonting annat och bättre.
Han avgick, eller möjligen störtades, då direktörerna under honom inte ville höra talas om ett sammangående med Renault.
Cristina Stenbeck.
1 / 3
Foto: Lotte Fernvall
I en nation med bara två tv-kanaler var han en superstjärna, en superstjärna som syntes i alla tidningar och hördes i alla radioprogram med åsikter om allt, ena dagen försökte han medla fred i Mellanöstern, andra dagen tog han plats i Folkpartiets ledning, det var för många år sedan nu, på den tiden partiet ännu var liberalt.
1974 var PG en av två svenskar som hamnade på Time Magazines lista över framtidens ledare. Den andre var Kjell Olof Feldt, den socialdemokratiske politikern, även han nyligen avliden, även han en del av det gamla.
De två hade det gemensamt att de försökte förändra nationen, försökte se in i framtiden. Som finansminister bidrog Feldt till att avreglera kreditmarknaden. Som chef över Volvo ville Gyllenhammar trampa upp nya stigar.
Planerna på att byta en del av Volvo mot norsk olja var långt gångna, men det stöp.
Affären som sprack hade gett Volvo 700 miljarder kronor, påstod Gyllenhammar i en tv-intervju många år senare i Skavlan.
I dag skulle ingen stor koncern satsa på olja; Volvo meddelade i fjol att de bensindrivna bilarna helt ska fasas ut, framtidens fordon drivs med el.
Foto: Lotte Fernvall / Schibsted
Han tystnade till slut, Gyllenhammar, flyttade till Kanada med sin tredje fru, glömdes med tiden bort, vad han tycker om dagens Sverige vet vi inte.
Det finns inte ens en kista att fråga. Kvarlevorna är fortfarande fast på andra sidan Atlanten.
Men vi vet ju att världen är osäker, Putin har invaderat Ukraina, Sverige har gått med i Nato, gängmedlemmar skjuter ihjäl varandra, koraner brinner.
Möjligen hade han trots all denna oro manat till lugn, påpekat att allt inte var bättre förr, att även gårdagen hade sin beskärda del av elände.
”Gud är inte en gud för döda utan för de levande”, förkunnade biskop Bonnier och manade fram ännu en bön.
Kyrkan var närmast fullsatt, kanske 200 gäster, psalmer avlöste varandra, mezzosopran Johanna Rudström sjöng, violinister från Kungliga Filharmonikerna spelade, det var vackert, det var värdigt.
Och kyrkans klockor förkunnade att ceremonin var över och män och kvinnor från det gamla och det nya Sverige reste sig och långsamt gick ut och det var fredag eftermiddag i ett land som på gott och ont har blivit som andra länder.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram