Tricky Dick Om Raoul..

2025-01-17
Det förefaller bli tid för utpressningshandlingarna...

https://www.svd.se/a/Ppq6KR/vad-hande-med-raoul-wallenberg
"Den 17 januari är det 80 år sedan Raoul Wallenberg greps av sovjetiska trupper i Budapest, varefter hans försvinnande genererade decennier av grubbel och usla svensk-ryska relationer. Otaliga försök har gjorts att ta reda på vad som egentligen hände honom. Vad tror vi oss veta i dag om den svenske diplomatens öde? Stämmer det, som ryssarna gjorde gällande, att han dog en naturlig död i ett sovjetiskt fängelse 1947, eller överlevde han in på 1950-talet eller rentav till 1960-talet?
Orsaken till att Wallenbergs historia efter 1945 blivit så omdebatterad är framför allt en mängd ryska vittnesuppgifter som sipprade ut till Sverige på 1950-talet, och som övertygade den svenska regeringen om att diplomaten fortfarande levde. Frågan hade följaktligen högsta prioritet när statsmän från de båda länderna möttes, till exempel när Tage Erlander besökte Nikita Chrusjtjov i Moskva 1956 och pressade sin värd på information.
Ryssarna framhärdade därefter i det längsta i den version som presenterades den 6 februari 1957, när utrikesminister Andrej Gromyko officiellt meddelade att Wallenberg avlidit i Lubjankafängelset i Moskva den 17 juli 1947. Gromyko menade att man gjort en utförlig granskning av arkiven för fångregistrering och undersökningsfrågor, varvid det framkommit att en handskriven rapport i ärendet skickats från A L Smoltsov, chef för sjukvårdstjänsten i Lubjankafängelset, till den dåvarande sovjetiske ministern för statssäkerheten, Viktor Abakumov.
Raoul Wallenberg.
Raoul Wallenberg. Foto: TT
Enligt rapporten hade Wallenberg avlidit i sin cell, troligen till följd av en myokardinfarkt. Liket hade kremerats utan obduktion. Eftersom Smoltsov avled 1953 var det omöjligt att gå vidare i ärendet. Gromyko drog vidare slutsatsen att skurken i Wallenbergdramat var Abakumov, som hållit svensken fängslad och vilselett myndigheterna. Till slut, 1954, hade Abakumovs ”brottsliga verksamhet” resulterat i arkebusering.
Svenskarna var inte nöjda med detta. Den 30 januari 1961 berättade Nanna Svartz, en av Sveriges mest ansedda läkare, för Erlander att hon under ett besök i Moskva hade träffat sovjetiska kolleger som uppgett att Wallenberg ännu levde – han befann sig på ett mentalsjukhus i Moskva och var vid dålig hälsa. Uppgiften kom från ingen mindre än professor Alexander Mjasnikov, en av Sovjetunionens främsta läkare.
Erlander skrev till Chrusjtjov och föreslog att en svensk läkare skulle åka till Moskva för att i samråd med ryska kolleger diskutera hemtransporten av Wallenberg. Sovjetledaren reagerade med vrede. Han var, skriver Erlander i sin dagbok, ”till ytterlighet ohövlig” och ”beskyllde den svenska regeringen för att vilja dra sitt strå till stacken för att skärpa det kalla kriget”. När Chrusjtjov besökte Sverige 1964 tog Erlander upp ärendet igen, vilket vållade ännu mer ilska. Så var även fallet när näste sovjetledare, Aleksej Kosygin, kom på besök påföljande år. Wallenbergfallet var och förblev en het potatis.
Sedan dess har allt fler fakta kommit i dagen som ger vid handen att Raoul Wallenberg verkligen avled 1947, men att han sannolikt giftmördades och inte dog en naturlig död. Som exempel kan nämnas den sovjetiske KGB- och GRU-chefen Ivan Serovs dagböcker. De påträffades 2012, långt efter hans död 1990, i två resväskor bakom en dold vägg i Serovs gamla datja utanför Moskva. Personligen hade Serov inte varit inblandad i Wallenbergfallet, men det var hos honom frågorna landat när Chrusjtjov, efter svenska påtryckningar, insett att ärendet borde undersökas.
Enligt vad Serov kom fram till hade Stalins regim i andra världskrigets slutskede tänkt överlämna Wallenberg till svenskarna, men när man börjat misstänka att svensken var en spion som fungerade som länk mellan de amerikanska och tyska säkerhetstjänsterna (något som aldrig kunde bevisas) kom man på andra tankar. Sovjetledarna planerade att använda honom som joker mot amerikanerna i det politiska spel som omgärdade Nürnbergprocessen, men när denna var över hade de inte längre behov av Wallenberg.
Stalin ville inte skicka hem honom och utrikesminister Molotov föreslog likvidering. Enligt Serov erkände Viktor Abakumov före sin egen arkebusering att han låtit avrätta Wallenberg, på order av Molotov och Stalin.
Tyvärr är denna version av Wallenbergs öde inte det minsta överraskande. Stalins tid vid makten kännetecknades av allmän paranoia och blodig repression mot mängder av inbillade fiender, såväl sovjetiska och utländska. Raoul Wallenberg tycks alltså ha varit ett av tiotusentals och åter tiotusentals offer för det stalinistiska tyranniet."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram